Ett bra påhitt

Det där med kommunikation är ett sånt bra påhitt. Jag drar dagens och gårdagens höjdpunkter för er:

Natten till igår hade Mikael lite lågt socker och jag matade honom först med Dextrosol och också med ett par glas mjölk. Till slut, på tredje glaset, ville han inte ha och gjorde "äckelmin". Jag fattade inte varför, för han kan "råka dricka upp" ett helt paket mjölk när han inte har lågt socker. Men jag frågade honom varför, sen nästa dag. Tänkte att han kanske omedvetet opponerade sig mot att jag daddar honom när han har lågt socker, eller nåt sånt. Men han sa att när han får mjölk när han har lågt socker så följer det inte med några kakor. Det är kakorna som gör att man kan dricka massa mjölk. Givetvis! Men om jag inte hade frågat hade jag gått omkring och försökt komma på massa anledningar som hade varit bra mycket mer invecklade och felaktiga än vad nu verkligheten var.

Vis av erfarenheten sa jag idag: Jag tycker du börjar tuppa upp dig med osten nu när jag inte följer med och handlar längre. Och köper starka ostar, som du vill ha. Hans förvåning kunde inte ha varit mer äkta: Jag köpte ju den smaklösaste osten i hela affären, för din skull! Herrgårdsost! Han vet inte att både Gouda, Edamer och hushåll är "smaklösare" och alltså bättre. Han är som Ninni, som inte kan föreställa sig hur omusikaliska folk faktiskt kan vara. Han kan inte föreställa sig hur smaklösa ostar faktiskt kan vara. Och att Herrgård är lite starkt. Men bara för att jag sa till kan jag nu istället uppskatta osten, eller i alla fall gesten. Han gjorde det bara för min skull. Det var snällt av honom. Och tar man gurka på så slinker till och med Herrgård ner. Med kärlek.