Den här veckan har jag varit så konstig i munnen. Det är som att tungan har bränt sig eller nåt, för den gör att allt smakar så konstigt, beskt och metalliskt. Mitt matlagningssmaksinne har varit helt off. Jag gjorde nåt med tomatsås härom dagen och som kan vara fallet ibland var tomatsåsen alldeles sur, så jag hällde i en tesked socker. Mikael tog en tugga och sa: Vad sött. (Han klagar aldrig -- på sin höjd går han och hämtar saltet.) Insåg då att allt som smakat konstigt i veckan hade smakat normalt, men att det var nåt fel med mitt smaksinne.Idag var vi på middag hos mamma och pappa och detta med min tunga kom upp. Har du ätit pinjenötter? frågar någon. Nej. Pesto kanske? Ja! (Hur visste du det?!) Då kläcker familjens självutnämnde Dr House ur sig att fenomenet är känt och heter pinjemun (pine mouth) vilket är ett av 2010:s stora modeord! Jag googlade på det och se själva:
Vad som händer är att när en del personer äter pinjenötter får de, efter ett antal dagar, en obehaglig bitter och metallisk bismak som tar över i stort sett alla andra smaker. Detta håller i sig i flera dagar och till och med längre.Man vet ännu inte om det är skalet på vissa nötter, om nötterna har härsknat (burken är Barillas pesto av ännu icke utgånget datum, förvarad i kyl), eller nån reaktion på nån kemikalie i nötterna.
Jag har i alla fall besk och metallisk smak i munnen. All mat smakar så. Det har inte varit trevligt i veckan. Tror jag har blivit av med lusten för pesto för resten av mitt liv. Det här vill jag inte frivilligt utsätta mig för igen. Och nu när jag tänker efter har det faktiskt hänt en gång förr! Men då satte jag det inte i samband med pesto. Och peston behöver inte ens vara gammal eller härsken eller dåligt förvarad. Jag har grymt luktsinne och skulle ha upptäckt om den var skum.
Tja, men då har jag berättat om mitt besök hos Dr House idag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar