What is the biggest risk you’ve taken in your life?
Risk å risk, det beslut jag har tänkt mest på är gifta mig med Mikael. Och det var inte så mycket själva honom jag "tvekade" om, utan snarare om jag var frisk nog att orka med att ta hänsyn till en annan människa, om jag skulle göra för mycket för att jag liksom inte kunde låta bli, och så skulle min sjukdom bli sämre. Och om han som skild hade bagage som jag som sjuk bara inte skulle orka med att hantera. Och de där sakerna jag tvekade om, som hade med sjukdomen att göra, de har också blivit jobbiga ibland, men det har också varit värt det, utan tvekan.
What five words (alone, or as a sentence), describe you best?
Dull women have immaculate homes.
What makes you cry? laugh?
Gråta: det skrev jag förut idag: vissa filmer, sorg, längtan, besvikelse, en occasional släng av depression. Skratt: Jättemycket! Surrealistiska, knäppa uttalanden sagda i ett lite allvarligt scenario, eller åtminstone när man inte förväntar det, gillar jag. Har skrivit många Mikael-uttryck här. Och så älskar jag "videor när folk slår sig", som jag brukar kalla dem sen Johanna och Karolina ojade sig på julafton över att AVF är så hemskt för folk slår sig hela tiden. Jag gillar inte våld, men det ser rätt roligt ut när nån ramlar.
What (other than politics or religion) makes you feel outraged, wanting to rant?
Elakhet, själviskhet.
What is your favorite curse word?
Jag svär inte, men jag tycker väldigt mycket om ordet bugger. På brittisk engelska alltså. Det låter hemtrevligt och gulligt, och kan diminueras på ett kul sätt. Fast det ÄR ju ett svärord så jag säger det inte. Gillar däremot INTE att så många svenska (ungdomar) har börjat använda engelska (amerikanska) svärord eller fula ord i sin svenska och man hör på sammanhanget att de inte vet att det låter mycket fulare på engelska än på deras svenska. Sh*t och b*tch får jag kväljningar av. Om nån som gillar svordomar vill säga det så har han/hon sin fulla rätt, men inte små söta svenska tonåringar. Det är som att servera en spya ihop med middagen.
Are you the person you thought you'd be growing up? How are you different?
Nej, det är jag verkligen inte. På ett sätt kunde jag inte föreställa mig min personlighet osv, men den är nog ganska lik Anja som barn, eller vad tror ni? Glad, humoristisk, pratig? Det är snarare händelserna i mitt liv som har varit annorlunda. Jag har faktiskt aldrig trott att jag skulle gå på mission (men är superglad att jaggick!), och trodde givetvis inte heller att jag inte skulle gifta mig förrän jag var strax under 40 och inte få några barn. Men det som händer i livet har inte makt att påverka den man är inuti, om man inte väljer själv att låta någon/något annat bestämma över hur man reagerar.
What would you change about yourself?
Jag skulle vara frisk! Och smal, igen! Men min personlighet och mina egenskaper tycker jag om. Jag är ganska förlikad med mina dåliga sidor också, och vill nog hellre arbeta bort dem än att slippa dem "magiskt", på grund av allt man lär sig genom att arbeta med sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar