Efter att ha lagat middag (misslyckad tonfisksallad -- vem misslyckas med sallad?!), ätit och vilat på soffan tänkte jag baka muffins. En sats med vanilj- och skogsbärssmak och en med choklad. Sylten rann dock ut mest överallt i formen och det är inte tillrådligt att låta 225-gradig sylt hålla sig alltför länge på en plåt. Diskade så frenetiskt men försiktigt jag kunde. Armarna orkade inte, så jag la ner hela muffinsplåten i hett diskmedelsvatten och satte mig att surfa en liten stund (visste inte riktigt hur hemskt det kunde vara att få fertilitetsbehandling och försöka få barn).
Sen gick jag upp och sylten hade magiskt smält bort. Jag förstår att mer hemvävda brudar har koll på sånt här, men jag hade totalt glömt bort vilket nytta lite hett vatten gör. Allt löste sig (nu pun intended!) av sig själv.
Så det är dagens lärdom: Ibland får man bara släppa taget, vända sig åt nåt annat håll och vänta på att saker ordnar sig själva. Och då gör de det.
Nu har formen torkat också, så nu åker chokladmuffinsen in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar