Dock är jag (i så fall) inte en helt vanlig kvinna. Jag gråter inte ofta av glädje. Man får ont i huvudet av att gråta, så jag brukar inte gråta om jag inte absolut måste. Så jag gråter av sorg, jag gråter av längtan, av hormoner, och nån gång ibland av en släng depression. Kanske också av vissa filmer. Till exempel gråter jag alltid på samma ställe i Sense & Sensibility -- när Edward visar sig vara ogift börjar jag alltid lipa (AV GLÄDJE! Jag sa ju att jag inte grät av det???) och sen när han väl friar börjar jag istället skratta av lättnad. Varje gång.Hur är det mer er? Stämmer grafiken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar