Härlig andra dag i Trosa

Onsdag i Trosa: Jag vaknade vid nio så fick ta mer piller och somna om. När jag sen väl vaknade (hemma sover jag tre timmar på nya piller men jag sov längre här, säkert för att jag var helt slut av aktiviteterna) så tog jag mitt livs skönaste dusch. Att låtsas att jag orkar duscha själv som en normal människa är härligt! Och i värmen är det underbart. Hårblåsen behövde man hålla inne en knapp hela tiden och det var inget vidare sprutt i den, så jag orkade inte mer än halvblåsa håret. So what. Orkade inte riktigt sminka mig heller men körde på nåt läppstift och stoppade finörhängena i väskan. Rosa klänning på, iväg med elrullstolen. Ut bland smågatorna i Trosa. Det är så vackert så man storknar. Jag vill köpa vartenda hus! Men vi hittade en mäklare och det var inga roliga priset! I princip Stockholmspriser. Jag tror att Trosa ligger för nära motorvägen för att vara billigt. Ska man köpa ett somarhus för 400 000:- så får det vara sista restimmen på grusvägar.

Jag ropade till Mikael (ungefär som pappa alltid ropade Ungar, jag blir galen! om alla vackra utsikter vi såg på demestrarna) Det ser ju ut som om Madicken bor här! Så quaint alltså! Här skulle jag älska att semestra, ofta! Och det var verkligen litet. Från utkanten, till Ica, till hotellet, till centrum, det var liksom en minut var. Vad bekvämt! Förutom om man vill till Mio eller H&M eller McDondald's eller bio eller konsert eller hälsa på nån som inte bor där.

Här fyller min snälle Mikael luft i däcken på Marve. Shortsen har han köpt i Trosa medan jag sov.

Mikael hade hyrt en cykel så jag satte på högsta hastigheten på Marve. Det gick sådär faktiakt, dels var det mycket kullersten och stigar, men också var det en hel del folk som höll gånghastighet. Vi gick i alla fall genom stan, fram till vad jag trodde var torget som var centrum, men det var bara de tre husen som syns på bilden, 

sen fortsatte vi genom ett område med många restauranger inkl Bomans som vi känner igen som dyrare än Stadshotellet. Sen var vi vid hamnen och segelbåtar och motorbåtar låg förtöjda.

Vi gick en stig på en landtunga mellan båtarna och plötsligt tog det slut. Där satt en skylt med att detta var Världens ände. Lite snopet men nu har vi varit där. Att ta en selfie är visst inte så lätt som ungdomarna får det att se ut! Men vi är ju fortfarande på våra första hundra, de har kanske övat sig i tusentals bilder. De första tre tog Mikael, de andra tog jag. Jag vet ärligt talat inte vad vi pysslar med. Kanske har jag inte sagt att jag fotar? Sådär sura är vi verkligen inte.

Mikael pekade ut vilken båt han vill ha och jag lovade att köpa den om vi vinner tio miljoner. Sen åt vi varsin glass. Det var glassbutiker och glasskiosker i vartenda hörn. En choklad och en svarta vinbär tog vi, bara en kula var för att inte förstöra matlusten. De var dock enorma och vi åt faktiskt inte ens upp. Om sanningen ska fram hade slutet smält och rinnande glass är inte så gott. 

Här mötte vi också några tyskar, som Mikael tilltalade mycket vänligt på tyska, fast de svarade på engelska.

Sen åkte vi till en restaurang som nån hade tipsat oss om, nåt med två svin. Jag blev inte jätteimponerad av menyn. Sen gick vi till nästa tips, Fina fisken, men där verkade man få stå i kö för att få bord och det var knöfullt. Det orkade vi inte. Så då gick vi bara till andra sidan gatan och där hette restaurangen nåt med Trosa och havs eller sjö, och menyn såg fantastisk ut. Vi fick sitta på baksidan under några sorts enorma parasoller. Mikael åt fiskgryta och den hade både musslor och bläckfisk i! 

Jag åt scampipasta med stora och små räkor, grönsaker, god pasta, krämig tomatsås med mycket vitlök.

Vi blev supermätta och precis lika belåtna! Igår var vi ju väldigt nöjda med maten här på hotellet men den var inte i rikligaste laget. Idag blev vi proppmätta. Synd, för jag hade spanat in en cheesecake som vi inte orkade äta.

Sen gick vi bara vägen tillbaka och glodde på det vackra. 

Jag ska inte bli fotograf bär jag blir frisk, om man säger så. Sen har jag några värdelösa inställningar på telefonen så är det ljust ute så ser jag inte vad som är på skärmen.i 99 fall av 100 är jag inte i solen men semeaterbilderna blev rätt usla. Men underbara ändå, för det var vi och vi var på semester!!!

Medan Mikael lämnade tillbaka cykeln tänkte jag ta en selfie med de vackra husen i bakgrunden. Gick ju sådär.

Kom hem till rummet och slet av oss kläderna. För att vi var varma, inte för att vi har någon sexuell ork... Mikael är rolig, jag sa förut att vi ju borde ha passat på att hångla förut när jag ställde mig upp utanför mäklaren, men han sa Det är för varmt! Och jag håller med. Man är innerst inne fortfarande ett barn på bilsemester till Europa utan AC och den som rör ens lår ska dö!

Jag stoppade ju buketten i handfatet och nu har både jag och Mikael orangea fläckar på armarna, plus på kaklet. Hoppas inte vi har förstört kaklet. Jag orkade inte skrubba armen men tvål och vatten räckte verkligen inte.

Nu är det Shrek 2, jag är måttligt road och bloggar istället. Mikael har legat och läst Bill Bryson och jag ska köra kuben en stund. Men spritter verkligen av lycklighet av den här semestern.