win-win

Mikael har vaknat för tidigt, ligger och vrider och vänder på sig och somnar inte om. Det tar lång tid, över en timme, tills jag hör honom andas så som att han sover. Men det var falskt alarm. Efter tio minuter sover han dock på riktigt. Klockan är över två.

Och jag blir så glad. Hans små snarkningar är världens finaste ljud, för att jag vet att han får sova och inte måste gå till jobbet med ringar under ögonen. Självklart är det inte ringarna som spelar roll utan sömnbristen, men jag försökte bara vara käck.

Men det där att han sover och jag är så glad för det måste vara världens bästa win-win situation. För jag känner mig osjälvisk och empatisk fast det är han som gjorde allt jobbet.

Det fina med äktenskap, börjar jag förstå, är dock att det är precis sånt som stärker relationen. Så att även den mest orkeslösa kan bidra. Den kråksången gillar vi.