Skönhetsångest

Hade skönhetsångest, sa jag till min man igår. Han fyller 60 om en vecka och är rätt tränad i vad man ska svara kvinnor på såna frågor: Har du ångest för att du är för vacker? Nej, sa jag, jag är för fet (har dessutom gått upp i vikt av att jag åt bröd hela december samt nästan hela årets ranson av godis och vetebröd, plus att jag har dosökat en medicin jag går upp i vikt av) och har inga kläder jag känner mig snygg i, och dessutom har jag klippt mig iförrgår och vet inte om jag är jättemissnöjd med klippningen eller bara är så grymt ovan, klippte ca 5 cm och jag hade bara precis så det nuddade axlarna). Och idag skulle vi fira Mikaels dotter som fyller 30. Och då är det inte kul att känna sig fet, ful i håret och inte snygg i sina kläder inför massa ungdomar med små smala perfekta figurer, till och med de nyblivna mammorna.

Apropå mammor träffade jag min kusins barnbarn som var där för att fira Jojo. Nej, min kusins barn var dänmed sin bebis för att fira Jojo. Festligt. Hennes bebis satt nöjt hos mig tills Andrea bad att få ta ett kort på mig och lilla A till sin mamma, min kusin, men just då började hon kinka sig. Hoppas det blev nöt bra som jag också kan få!

Det andra bebisbarnet på festen, vår egen Emmi, började först gråta när hon såg mig, sen hade Jonte haft henne (nöjd) ett tag men till slut stod jag inte ut och tog henne i famnen och då bröt hon ut i JAG VILL HA MIN MAMMA-gråt. Så min framgång som morsgestalt var ikväll sådär lagom. Men har man inga barn utan bara de tre yngre syskonen som man fick fostra så mycket man hade lust, häääääää, så blir man ingen specialist. Men jag bytte blöjor från 11 års ålder och blev även lämnad ensam korta stunder med en sovande bebis när jag var 8. Jag var ju ansvarsfull så det räckte för hela banaskaran.

Men det var ju skönhetsångest det handlade om. Min man är visserligen vältränad i komplimanger, men han är ändå man, så han löste problemet med några kvicka svar: Men de förväntar sig att du ska se ut som en tant (jag är 49 och har bonusbarnbarn, så jo, visserligen, så allt mindre än det är en fördel för dig. Hmmm... Dessutom -- och jag tycker du väljer dina kläder jättebra -- så är du ändå inte en stilförebild för ett gäng 30-åringar. (Som är smala, tjänar pengar och orkar gå i affärer, bara där är jag ju en kilometer efter. Ser aldrig ens folk och har ingen som helst aning om vilka kläder som är moderna för jag ser bara vårdpersonal och kungligheter på Pinterest.) Mmm. Och de kommer att vara glada om du bara kan komma. Ja, det har du rätt i. Så mysbyxor då? 😁 Fick underbara gammalrosa fleecebyxor i julklapp med tillhörande tofflor med rosetter. Nä. Och jag kommer ju inte orka vara jättemed. Men jag fick några väldigt handfasta "råd" som hjälpte mig i säkert fem timmar tills jag återigen börjar tänka på kläderna och ser mig i spegeln. Nackdelen med me, man kan inte ens ha den frisyr man har lust med för det tar för lång tid för hemtjänsten att föna torrt mitt hår och ska jag göra det själv nån gång tar orken slut mitt i sminkningen. Och så har jag fått eksem, eller psoriasis är det väl, av sömnbrist och stress, eller för att jag låtit bli att smörja fläckarna 2 ggr dagligen för att jag varit så dålig i några dagar och bara orkat äta. Eller så har jag ätit nåt jag reagerar direkt på för jag är så kass. Två päron kan vara boven. Och ska man vara fet, ful klippt, inte känna sig bekväm i några kläder och dessutom ha utslag i ansiktet, nej, då är jag inte nöjd. Och sen måste jag hämta mig för nästa vecka fyller mannen 60. Stressad?????? Nästa vecka blir nog dock enklare för då ska vi bara ut och äta med barn och respektive. Men fy. Ibland drömmer jag om burka, inte för att det är nåt särskilt välsmakande skämt. Eller att gå ner 50kg, då skulle jag inte bry mig om jag hade en bad hair day. Skit, skit, skit, det blir nog den auberginefärgade klänningen. Med bred midja...

P.S. Jag tog den auberginefärgade klänningen med omlottrynk, drog på mina strumpbyxor med högst midja (=världens bäste fleskepress), örhängen från Amstel diamonds, mitt favoritarmband nr 1 som Mikael har köpt och nr 2 som jag har köpt, mitt favorithalsband nr 1 som Mikael hade köpt och örhängena har jag också köpt själv, de är bara gjorda av Amstel och är inga diamanter. Nagellack hade jag sen igår och frisyren blev jättefin inne i badrummet men raknar ju så löjligt efter 5 minuter. Men när jag höll på med allt skönhetspysslande så tittade jag inte bedömande på mig i spegeln utan bara rent faktiskt, som blev ögonskugga jämn osv.

Och då fick jag en fantastisk insikt! Om man sminkar sig, fixar håret, tar nagellack och fullsmockat med juveler så känner man sig görsnygg! Om man tittar sig i spegeln ser man valkar och dubbelhakor och sånt man inte gillar. Vi är som targeted missilles när det gäller att hitta fel på oss själva. Så mitt råd är Känn efter hur snygg du är, titta inte i spegeln. Den säger inte hur snygg du är, bara att du har spenat mellan tänderna och annat som är fel. För när du känner efter (och håret i alla fall är tvättat) så känner du en känsla inifrån som säger att du är grym på alla möjliga vis och särskilt snygg också! Så jag ska aldrig lyssna på spegeln mer utan bara på min inre röst. Hon står lite hysteriskt och skriker att jag borde bli fotomodell, den nippran!? Men det finns faktiskt feta modeller, eller plus size. Jag tror jag är very very plus och den marknaden är nog inte jättestor. Men jag kan starta en YouTube-kanal där a very fat girl, jag menade middlaged lady, dresses her best. Man blir visst jätterik på att ha YouTube-kanal. Synd bara att jag inte riktigt vet vad det är. Vi fixar det imorgon, då är det jobbsökardag.

Lyssna på ditt hjärta, så får du veta hur enormt vacker och underbar du är!!!