Australien

Min kyrka gick ut med att alla medlemmar skulle be för regn i Australien i helgen och idag har det regnat. Jag såg en bild på en genomblöt brandman och det var en rörande bild.

En fin ME-vän har startat en svensk grupp för att virka/sticka/sy till djur som blivit skadade. Det är visst en världsvid rörelse.

Men så har jag fått reda på att bränderna till stor del varit anlagda! Ett femtiotal personer är misstänkta. Hur är man funtad när man sätter eld under torka, värmebölja och med de stora avstånd som finns i Australien? Jag blir så arg så jag kokar! Är det roligt att skada djur, att folk mister sina hem, att folk som äger mark nu bara äger aska? Jag vet att Jesus sa att det inte längre ska vara öga för öga, men jag tycker att fängelse låter för snällt som straff. De borde få känna på vad de har orsakat andra. Hur kan det kännas att bara en känguru som försöker hoppa bort från branden, men vet inte vart den ska ta vägen, och för varje hopp så sveder branden pälsen. Vilken smärta, vilken oro. Och att mista sitt hem och alla ägodelar är nåt som man inte vill vara med om. Många saker kan ersättas men många är oersättliga. Och det är ett trauma att kanske behöva lämna sitt hem barfota. Att med vilje utsätta andra för sånt är förfärligt. Jag blir så arg och ledsen. Den som satte eld skulle betala brandkårens insatser, ersätta förlorade hem och marker, betala skadestånd till skadade djur. Och sen sitta i fängelse.

Tack och lov för regnet. Men jag vet inte hur mycket det fortfarande brinner och om det bara har regnat på ett litet område.

Tänk vad naturen är farlig. Eld har vi ju respekt för, men även vatten och vind kan orsaka stora skador i form av tsunamis och orkaner. Det var fler som dog i tsunamin för 10 år sen än vad som dog i nine eleven. Och en droppe vatten som är så liten. Men den kan urholka sten och rädda liv och släcka bränder. Jag blir lite berörd av allt det här.