Politisk ilska

Läste igår i en kvällsblaska (vet inte vilken så jag låter inte bli att säga vilken med mening) om nån Paula som sitter i riksdagen och ska gifta sig. Tror hon har varit ihop med sin pojkvän i 11 år varav förlovade de senaste 4. Hon ansökte om att få vara tjänstledig från Riksdagen i en månad "för att lära känna sin man bättre" som hon uttryckte det, eller m a o åka på smekmånad. Riksdagen röstade, bara fyra eller fem röstade ja, normalt blir man inte ledig för sånt. Det tycker jag är helt ok. Att vara riksdagsman är ett val man gör och man får rätta sig efter de regler som gäller. Det är inte jättemånga som får ledigt från ett vanligt jobb i en månad heller. Personen tillhör SD, och möjligtvis har det påverkat några av rösterna, eftersom man räknas som rasist om man har nåt gemensamt med SD. Fast jag hade nog också röstat nej, inte behöver man vara ledig en månad för att lära känna nån man varit ihop med i 11 år. Fjanterier, lyxliv. Åk när Riksdagen har ledigt. Så gör andra med fastlagt veckoschema, som lärare.

Men nu kommer grejen. Eftersom hon inte får tjänstledigt med ersättare, och eftersom Riksdagen inte har närvaroplikt, så ska hon ändå åka på smekmånad. MED FULL LÖN!

Jag blir fullkomligt galen när jag hör det. Det är inte konstigt att det här landet går åt skogen om vi har såna vansinniga regler för dem som styr vårt land. Vilket annat jobb har ingen närvaroplikt med bibehållen lön? Man borde få lön för exakt det antal timmar man har varit på plats, och kanske också för det arbete som utförs på resande fot. Jag kan tänka mig att de har en del material att gå igenom som de gör på tåget på väg hem. För visst bor alla riksdagsledamöter ute i landet, inte permanent i sin "övernattningslägenhet" som står skriven på mannen och som rikafagsfrun då hyr till överpris av mannen. Den gången var det en Liberal, men jag är rätt så bombsäker på att politikerfusket är jämnt fördelat över hela regnbågen. 

Och det är mitt dilemma. Jag älskar egentligen politik, men föraktar politiker. Den som fuskar ska ut, utan fallskärm. Så får de ta dit Sofias änglar om de behöver möbler, och gå till Arbetsförmedlingen, som alla andra. Fy vad jag avskyr lagligt fusk. Prostituerade är vad de är, eller värre, för de säljer inte sin moral för att överleva eller för att föda ett drogbetoende utan bara för att gå från välbeställd till förmögen till stenrik. På Sveriges befolknings bekostnad.

Jag tänkte på mina syskon, min syster jobbar jäms med VD:n och har även i tidigare jobb haft ansvarsfulla positioner över firmans miljoner eller miljarder, jag vet inte riktigt vad hon bestämde över hos Sony i Kina. Min bror ska komma och föreläsa på Handels. Själv jobbar han på ett av USA:s fem bästa universitet. Ingen av dem njuter särskilt av att visa upp sig, tvärtom, men de kan det och gör det när det krävs. 

Så kommer min hemtjänst Christina på besök. Hon är som en hök och ser vad jag gör på samma gång som hon gör nåt själv, och efter duschen brukar jag torka mig själv på de privata ställena, om jag orkar, och sen ta på mig morgonrocken och ligga och vila tills jag orkar klä på mig. Men på samma gång som hon svabbar golvet har hon koll på hur jag torkar mig. Och på rätt sekund står hon plötsligt i givakt med morgonrocken med rätt sida ut och armhålen så långt ner att jag inte behöver vika armarna bakåt för att komma i dem. Vilken yrkesskicklighet. Och då är riksdagsledamotens betalda men icke godkända smekmånad ett slag i ansiktet.

Det är också ett slag i ansiktet på de många som jag känner på nätet och som mer eller mindre veckovis får olika sorters dåliga nyheter från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen eller vården. Jag hörde nån på tv som sa att de hade lagt 900 000:- på sitt bröllop. Och i min ME-värld är det gott om sjuka som lever på sin partner, på lån från familjemedlemmar osv och 900 000:- är en drömsumma som skulle räcka till mat och husrum i många år. Och så ska nån få lön från riksdagen när hen är på smekmånad?

Jag vet inte vad för parti jag skulle vilja ha, men ett där ärlighet och etik och moral var grundstenarna. De som avlönas av änkor och fattiga ska inte sko sig och fuska sig till pengar. Sånt får man göra i den privata sektorn. PG får ge sig själv så mycket han har lust med, för så länge som styrelsen och aktieägarna håller med så är allt väl. Han är väl ett dåligt exempel men jag kommer inte på vad nån stor, aktuell,  bolagspamp heter. Dessutom skulle man behöva en eftergymnasial utbildning för att bli riksdagspolitiker. En som inte är van att läsa akademiskt material ska inte bedöma utredningar om sånt som berör vårt land. Och statsministern skulle ha universitetsexamen, några halvfärdiga svetsarkurser duger inte. Man ska också ha haft riktiga jobb som man inte fick sparken från. Man ska inte heller hamna på riksdagslistan för att man är svärmor till partiledaren, och sen inte vara där. Blir man politisk vilde så förlorar man sin plats i riksdagen såvida man inte tog sig in genom att bli kryssad. Då är man folkvald på riktigt. Och fuskar man med boende och annat så utesluts man ur partiet och blir av med lönen och arbetet och får gå på A-kassa tills de hittar ett annat jobb. Man kan få en till tre månaders uppsägningstid men har man fuskat ska den inte gälla tror jag. Då har man förverkat sin rätt och redan så att säga stulit de pengarna vid ett tidigare tillfälle. Eller så får man tre månaders uppsägningstid men måste betala tillbaka allt man fuskat sig till. Det vore nåt!

Och man skulle styra Sverige med sunt förnuft. Har man inga pengar till skola så beställer man inte konst för miljoner. Om de gamla på äldreboendena får sömnpiller klockan 18 och aldrig får vara ute ska man inte ta kommunpamparna på "utbildningsresa" på Bahamas. Julklappen för kommunens anställda kan gott vara mindre värd än julklappen på Feta Firman, för kommunen har lägre krav på effektivitet, övertid och smekmånad. Fast det gäller inte barnomsorgen, för där riskerar vi ju bara att i ett kollektivt slag fostra en generation som träffar pedagoger mer än sina föräldrar och blir kvarglömda på lekplatser. Och som för alltid blir skadade av ett socialistiskt kidnappningsexperiment.

Ni hör att jag är i gasen nu. Och ja, det är så mycket som är fel och som om vanligt folk fick vara med och bestämma inte skulle vara så. Barnomsorgen är en, där går jag riktigt igång när man ska lämna ifrån sig ett barn som inte har lärt sig att prata eller bajsa på beställning, och tas om hand med en handfull andra ettåringar. Det är ingen pedagogisk verksamhet. En byter blöjor hela dagarna och den andre ska hindra de andra från att slå varandra med leksakerna de inte är socialt mogna att samsas om. Om barnomsorgen ska fungera tror jag att den behöver vara mer som familjer. Som två-tre familjer på semester, med stora och mindre barn blandat, så att de lär sig andra metoder för uppmärksamhet än att skrika högst. Och där de stora kan få ökad självkänsla genom att lära de yngre. Läste så sött om M i London som tyckte han var barnvakt åt nån typ två år yngre. Som min kusin sa till Johan, det skilde väl ett halvår/ett år: Du bebis, jag karl. Och män i barnomsorgen, som i familjen, men minutiös kontroll av belastningsregister och obligatoriska samtal med f d arbetsgivare. Och inte förrän barnen fyllt tre, kan prata för sig själva, resonera, och berätta för mamma och pappa hur dagen har varit, inte bara bli olyckliga och inte ens kunna säga Sixten slog mig. Visst har man skolbarn i jämnåriga klassindelningar och det behöver man när det är en viss grad av utbildning som eftersträvas. Men mitt lilla syskonbarn har lärt sig krypa fast alla hon möter i sin familj går på två ben. Jag tror inte man måste vara en homogen grupp för att öva på motoriska färdigheter till exempel. Om vi kunde sluta behandla alla som om de var exakt likadana. Låt individen trivas på sitt eget sätt. Allt annat är fientligt. Hur roligt vore Så ska det låta om de hade samma gäster varje vecka, eller om de sjöng bara låtar från ett visst år eller en viss artist. Det är ju variationen som är vacker! Och då kan man till och med uppskatta Siwan en gång i programmet. Men inte varje vecka.

Oj vad jag skulle kunna lägga mig i saker som jag inte har med att göra. Och vad bra det skulle bli då ;-).