Som en knarkhund

Kollade lite lojt på armband på Tradera. Det brukar vara gott om varor efter julafton så det är ett roligt tidsfördriv. Hittade fem jag gillade, två bijouterier och tre som kostade 20 000, 30 000 resp 70 000. Det för 70 var det näst dyraste på hela Tradera. Tydligen ser dyra saker bättre ut än billiga, för jag sniffar upp dem som en knarkhund. 

Har alltid önskat mig ett s k tennis bracelet. Det här kostar inte ens 20 laxar. Eller är det nollplural på det så man säger tjugo lax? Ska inte slänga mig med ord och använda dem fel, det är ju verkligen en giveaway.

Jag vet inte om man ska ha dem just när man spelar tennis, det hade nog inte jag vågat (jag är till och med nervig när jag går på toa med bijouteriarmband för att jag tror att de ska paja och ramla ner i toan). Däremot blev jag rätt skrämd för jag stoppade telefonen i behån när jag gick till soffan med popcorn och ett glas. Då hade jag råkat trycka på Köp nu på bilden ovan, eller behån hade tryckt åt mig, men som väl är krävs det mer än ett klick för att råka köpa nåt. Men jag blev nervös när det stod mitt namn och adress på armbandet. Tänk om jag hade rört mig så den tryckte på bekräfta också!! Jag tror inte jag ska stoppa telefonen i behån om jag har några program öppna nån mer gång.

Det har ju kommit nyordslista för 2019 och heter det fickringning när man stoppar telefonen i fickan och den ringer nån? Mitt nyord i så fall är behåköp. Fast det låter ju bara som om man handlar en behå.

Jag tappade faktiskt ett armband jag fick av mamma och pappa när jag slutade nian i handfatet (och så rasslade det ner i rören fortare än kvickt) i Spanien. I Lloret de Mar strax utanför Barcelona.

Jag har i alla fall påmint mig själv om att jag har nog många ringar, örhängen, halsband, armband, hårspännen, smink, nagellack, skor, handväskor, scarfar, kläder, påslakan, kuddfodral. Men tapeter har vi inte nog mycket av. Och en flygel behöver vi. Men sen så.