Igår fick jag för mig att det här med jul och nyår gick hur bra som helst. Bara det borde ju utlösa röda blinkande, tjutande alarm, men nej. Jag tyckte jag mådde rätt bra när jag gick ur sängen, så jag plockade i och ur diskmaskinen. Det gör jag nästan aldrig, i alla fall så sällan att jag inte minns precis hur trött och snurrig jag blir efteråt. Men såhär gick det.
Kokade färsk pasta. Tänkte att jag kunde klara att stå upp i 3 minuter. Satte först på fel platta, där osthyveln låg, men jag hann märka det i sista sekunden innan den började smälta. Skulle öppna en liten tetra med svartvinbärsdricka men var lite ranglig i nävarna och svepte ut i ett vackert mönster på diskbänken och kaklet. Såg ut som blod på CSI. Minns att jag hann tänka då att jag verkligen måste passa mig för det verkar vara en dålig dag idag. Så var pastan färdig, rättare sagt trodde jag det för trots att jag tittade tre gånger vad klockan var när den började koka kunde jag inte komma ihåg när 3 minuter efter det var. Så jag skulle kolla först så pastan faktiskt var klar och höll på allvar på att sticka ner fingrarna i det kokande vattnet för att plocka upp en tagliatelle!
Och idag fick jag feber för att jag satt ner och blev duschad och sen värmde frysmat medan Mikael jobbade (han hade ätit ute med barn och barnbarn (som jag inte orkade följa med på, buhu!!!) Kraschad? Nejdå, det går strålande. Med humöret i alla fall.
Ska ni höra en så god nyhet att jag nästan lipar när jag tänker på den? Jag har börjat sjunga igen, eller nynna. På toa, när jag häller upp vatten, ni vet. Men det orkar man inte göra om livet är alltför dåligt. Så jag kanske har det bra, trots duschfebern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar