Selfie

Jag känner några som har lagt in en bild om dagen på Insta hela förra året. Jag är superimponerad och det har dessutom varit så kul att se folks verklighet, inte bara de där specialfotona när man är nog snygg (de har nog bara såna dagar!) och som jag som sätter in ett per fem år. Jag blir inspirerad och vill göra samma, men vet att det är alldeles orimligt att jag ska klara ett om dagen. Så jag försöker inte ens.

Men jag SKA försöka ta fler kort. Tänka lite som de yngre som har mobilen på sig, inte med sig i väskan som man inte minns var man ställt. Det var så trevligt att få ett kort på mig och Mikael också som är aktuellt, det vi tog på julafton och som jag satte in här. Väl? Jag har känt nästan ända sen min systers man dog att om Mikael dog vill jag inte ha bara våra bröllopsfoton och sen ett kort som togs på ett nyår när jag fortfarande hade det långa håret dvs säkert för fem år sen, jag vill ha bevis på oss, nu. Och det har jag nu. Och så ska jag fortsätta. Om vi ska nånstans ska jag ta kort på oss. Försöka i alla fall. Somliga brukar vara lite sena och då vill man inte försena det ytterligare med fotouppdrag.

Men helt i enlighet med min fotosträvan för det nya året lägger jag här in senaste selfien. Det är jag och två kompisar som skojar lite bara, helt normalt som vi brukar. Och bilden blev så bra så Dolce & Gabbana ville faktiskt använda den som reklam. Bara för att vi råkade ha julklännkngar på oss alla tre. Men jag vet, min syster var först med det i familjen, hon blev Ikea BoKloks ansikte utåt. Men jag kom i alla fall tvåa.

En gång för ca 15 år sen ringde min bror och sa att du är med på en jättestor plansch i musikaffären vid Viskan. Då hade de börjat sälja min körs CD och jag var med i fönstret. Jag tror jag var först i familjen att släppa en CD. Och nej, det handlar inte om att ha trevligt, det handlar om att vinna! Men som väl är kombinerar jag min tävlingslystnad med ett osedvanligt gott humör när jag förlorar. Tur är väl det.

Fast på allvar hade jag på mig en blus jag inte haft på länge och jag minns varför (den är så tunn så jag fryser ihjäl) och nu har medicinmagen blivit större. Fattas bara annat när jag äter 30 mg istället för 20 av den medicinen jag går upp i vikt av. Inte kul!!! Ska in och läsa på apoteken och se vad de har att säga om när man kan få ut 10 mg igen. De har skjutit upp det tre gånger redan! Jag vill inte bli fetare!

Men konstigt nog syns det inte så mycket på fotot. Alltid nåt!


2 kommentarer:

Monica sa...

Ja, men att du skulle ta med mig! Med den gamla trasan, hahaha! (Alltså, I wish.) Jag blev så glad då jag läste att du börjat nynna igen! Kram!

Anja Olergård sa...

Ja, visst blev det lyckat! Och vi har så fina frisyrer, spiror och midjor. Och de gamla trasorna :-)

Ja, när jag ingå det blev jag också glad. Och ledsen för alla är som varit så tunga att jag inte ens orkar mynna. Jag är sjukare än nånsin men mår ändå lite bättre än jag brukar. Tacksam.