Oroa mig mindre?

9Jag tränar mig i att oroa mig mindre. Om man tar det som det kommer så får man samma resultat som om man oroar sig. Men nej, det tror jag ju inte på, det är ju därför jag oroar mig. Oron är inte så mycket nervöst vankande (ha! Vilken person med ME har tagit ett enda steg i onödan?!) som en panisk kontrollvilja. Om jag kan kontrollera allt så kan jag planera hur saker ska göras så jag inte blir för dålig av vanliga saker som måste göras. Så det är ju normalt att jag inte vill göra jobbiga saker och att jag är rädd för att bli sämre. Det blir jag ju så bra ändå, hela tiden, utan att addera onödig försämring som beror på nån annan.

Men jag bad faktiskt om att jag skulle få hjälp att oroa mig mindre. Men det gick inte jättebra. Eller, det var inte den "hjälpen" jag hade förväntat mig i alla fall. För vi hade pratat om mediciner i en me-grupp och jag vet sen tidigare att folk inte har fått ut t ex Imovane. Nu är det nåt som Lithium som är restnoterat och media har tagit upp det. Så då skulle jag bara kolla hur det står till med mina mediciner. Jodå, recepten mår bra, förutom receptet på Stilnoct EJ BYTE, som ändå står utbyte ok och därför kostar mig pengar. Men det kan jag inte få ut i vilket fall. Tur då att jag har en burk hemma som är till reserv om sånt här händer. Men det är ju upprörande ändå. Och det blir värre.

Min benso går inte heller att få ut! Och den har hon skrivit uttagsintervall på så jag får inte ut den förrän 3 dagar innan det har gått 3 månader, dvs ett uttag. Om den inte finns att få tag på under de tre dagar som kanske dessutom äts upp av helgen, då vet jag från den här våren att jag redan är tillvand och kommer att få värre insomni än nånsin. Så vad gör man på tre dagar? Har man tur finns den nånstans i Storstockholm, då får Mikael ut och köra. Fast undrar om den där fullmakten han har att hämta ut mina mediciner bara är lokal så jag måste följa med? Det tål jag inte på kort varsel, och egentligen inte ö h t när jag borde kunna få hem den i brevlådan. Finns den inte så sover jag inte. En natt kan jag klara om jag inte har nåt val, en vecka får jag ångest av att tänka på bara. Finns den inte och tillverkaren kan inte tillverka den (som det har varit med många mediciner på sistone, det är ju inte av en slump som jag har mediciner i skåpet. Fast kom nu inte och stjäl av mig, det är inga roliga mediciner utan levaxin, blodtrycksmedicin och sånt kul som ingen människa blir hög av och inte ens kan sälja till nån som vill bli hög) så behöver jag en ersättningsmedicin. Jag har tid hos den läkaren 1 oktober. Utsättningsinsomni i två månader är fullkomligt otänkbart. Jag kommer att bli svårt psykiskt sjuk av det. Det vet jag från förra året när det inte ens tog en månad och inte berodde på utsättning. Så detta är fyrdubbelt så illa, med både tiden och orsaken med värre parametrar än i höstas. Så alternativrecept? Om läkaren ens jobbar. Och inte får man tid hos nån annan på tre dagars varsel i juli. Och vem skulle byta förskrivet preparat utan uppföljning och utan att träffa mig? Ingen. Så då blir det psykakuten. Hoppas inte många blir deprimerade när det är semestertider, jag får nästan ångest nu av tanken på akuten. Fast det gick bra på ögonakuten, så jag behöver väl inte ta ut nåt i förskott.

Ja, men så jag bad Gud hjälpa mig att oroa mig mindre och dels kanske jag inte får ut min sömnmedicin och dels har jag så ont i huvudet att jag inte vet hur jag ska stå ut i de få veckor som är kvar till röntgen. Jag är så fullsmockad idag med mediciner som jag inte varit på åratal. Jag bad att Gud skulle hjälpa mig så att nacken och huvudvärken skulle bli så dåliga de kunde inför röntgen så att det syns ordentligt om nåt är fel, och är så pass mycket fel att de gör nåt åt det. Den bönen tänkte jag inte heller efter ordentligt på. Men så Gud hör vad jag ber om, måste bara bli tydligare i mina specifikationer. Öh, önskemål. Ja, men då så.