Cirkeln är sluten?

Men då så, det är 10 juli och 10 grader. Det finns ett ord för det, när saker är sådär poetiskt sammanlänkade fast otroliga.

Vi såg på väderkartan idag och det blir aldrig över 25 i nån del av Sverige. Jag är ledsen folk, men ni fick förra sommaren. Den här är min. Har till och med strumpor på mig, förutom långbyxor och långärmat. Och ibland frestar dessutom fleecefilten. Men jag klär på mig efter middagen, fram tills dess är det inte fryskallt. Och vi har 24,3 i sovrummet efter att vi la oss och andades upp värmen i rummet med våra kroppar från 24,2. Det låter lite porrigt men det var inte så jag menade. Inte för att folk inte har all rätt att höja värmen med sina svettiga kroppar, men jag skriver inte om sånt. Alltså. Bara så.

Idag lagade jag middag. Jag kallar det gärna för det, men Mikael hade tagit fram en påse pyttipanna från frysen, öppnat den och satt fram stekpannan på plattan. Och satt i telefon när jag kom upp, så jag tog vid kan man säga. Att säga att jag lagade middagen är lite att ta i i överkant men det känns trevligt att låtsas att jag gör nytta för oss. Men jag skar ju tomater och tog varsin nypa sallad och en fetaostrad var. Men det var det enda jag orkade göra idag. Inte sant, jag gick också till brevlådan för att få luft. Det var ju inte sitta ute-väder precis. Mikael fick ett till samtal precis när han skulle äta, men jag klarar mig fint, måste inte ha dejt varenda gång vi äter. Men vi har bestämt att vi ska läsa skrifterna tillsammans i samband med middagen och det blir inte alltid av för att vi antingen inte äter tillsammans, eller för att han slänger i sig maten på 10 minuter innan han ska vidare, eller av tusen andra anledningar. Och så har vi ju aldrig morgnar tillsammans, det tror jag att Mikael tycker är tråkigt. Normala människor sitter ju så vackert med tjock morgonrock och tidning och färskpressad apelsinjuice och samtalar på morgnarna. Eller? Jag vet att jag är ironisk. Möjligtvis sitter pensionärer och kan ha helgfrukost på vardagarna utan brådska och gympapåse och läxbok och ungar som somnar med ansiktet i filmjölken. Eller som inte vill ha ost på mackan utan skinka. Men nu är det ost! Men jag vill inte! Käftsmäll, eller, ähem, får man inte säga det?

Jag läste vad de ger pensionärerna på ett hem för frukost, för att nån hade klagat och då skrev en anställd en insändare. De får ägg, gröt, nej, jag minns bara det, men det var flera grejer som kräm, nyponsoppa mm. Dvs snarare lördagsbrunch än vanlig frukost. Jag tror bara jag brukade äta två mackor och en kopp te till frukost förr när jag åt frukost. Det var så längesen att jag inte kommer ihåg det längre.

Igår hade jag varit väldigt extra törstig och druckit nästan en liter innan jag la mig. Fick såklart gå och kissa en gång till. Men när jag skulle dra rätt täcket imorse så höll jag på att kissa ner mig av ansträngningen. Jag vet att för somliga så är det verkligen inget skämt, men jag blev på gott humör. Hade jag kissat på mig istället för nästan kissat på mig hade det inte varit lika roligt.

Apropå roligt så såg vi en del av Johan Glans show härom dagen, den där han berättar så roligt om påsk. Det borde gå att söka på Youtube på Johan Glans och påsk och få fram det. Jättevitsigt. Och så säger han så förnumstigt att vi ska äta sill. Men det gör vi ju på jul och midsommar, måste vi äta sill på alla högtider? [Med sin skånska som gör att det mesta låter roligt.] Och apropå vad man äter på alla högtider så har jag den intelligenta och potentiellt inkomstbringande idén sommarmust. Om vi dricker det på jul och påsk ihop med sill så måste vi ju ha det på midsommar också. Jag tycker handeln har missat ett gyllene tillfälle.

Apropå handeln så har jag köpt så mycket grejer på sistone. Dels några kosttillskott, som jag är nervös för ett av dem, för det är inte samma b12 som har gått bra hittills, det är nämligen lite dyrt, så jag ska testa en sort som är lite lättare att få tag på och som jag kan köpa tillsammans med alla andra tillskott, så frakten blir billigare. Men om jag får insomni av dem så ska jag sluta mycket fortare än jag gjorde förra året och tro på min egen upplevelse. Ja, så lite tillskott, sen några hårsprayer, för jag sprayar bara håret max två gånger i veckan och möjligtvis en tredje om jag ska nånstans, och då blir lätt munstycket igenkloggat av torkad spray, så nu köpte jag några små flaskor från Lyko så att jag hinner göra slut på dem innan de torkar igen. Och en läppglans på rea, som var helt underbart vacker, mörk blodröd, men som såg cerise ut på mina läppar och som ett fullkomligt livsfarligt stopptecken. Jag ska prova att måla ett ganska brunaktigt läppstift under och toppa med detta, så kanske det blir snyggt. Det är faktiskt inte så lätt att shoppa hemifrån, för hade jag sett det i affären hade jag provat testern och sen inte köpt det. Men så kan man ju inte göra hemma. Sen har jag köpt godis från en fabrik, men det säger jag inget mer om eftersom vi ska äta LCHF men det hade jag glömt bort. Det fjärde paketet var det bästa. Förresten hade posten tullat mina kosttillskott fel, men de hade redan gjort förtullningen och tull-id-numret stod med och då iddes jag inte klaga, då måste man nämligen gå till Tullverket. Dessutom hade de för en gångs skull tullat för lite. Men av mina tre senaste paket från USA som har kommit med PostNord så har de gjort fel i alla tre fallen. Det är ju inget statistiskt säkerställt underlag, men min erfarenhet är ju helt klart att PostNord inte fattar hur man tullar in varor. Jag vet mer om reglerna än de gör.

Men det sista, roligaste paketet var dels säsong 5 av min älsklingsserie Line of Duty. Huvudpersonerna på polisen är alltid desamma men varje säsong är fristående. Det är den enda serie förutom Downton Abbey (och Jane Austen-filmer) som jag sett fler än en gång. Med mening! Inte av uttråkning och att det inte finns nåt bättre på tv än Ocean's 13. Ocean's 8 var för övrigt långt sämre än de manliga Ocean's-filmerna. Synd, det lät som ett så kul upplägg, men det var inte skådisarna som var sämre utan ploten och manuskriptet. Tyckte jag.

Men så tycker jag att vi ska ha nån blomma i den urvackra och svintunga kristallvasen vi har fått av mamma och pappa, så jag körde en gdsgd-variant, går det så går det, och köpte en blombukett tillverkad i Kina på Amazon för typ 80:-. Det finns fina konstgjorda blommor på Newport för 800:- men vi är inte riktigt i den prisklassen för närvarande. Det var massa blad som var hopklistrade med dem bredvid, faktiskt på varenda blomma, men när jag hade klippt/dragit isär blommorna och liksom piffat upp buketten lite blev den rätt fin. Och sen kapade jag av den med egen kraft, för det satt stålvajer i varje stjälk men jag böjde botten fram och tillbaka 20 gånger tills alla gick av. Sen tejpade jag så den inte skulle riva i botten av vasen och då är den perfekt. Men vi behöver några genomskinliga stenar eller glaskulor, för buketten vill inte stå rakt upp å ner i vasen utan trillar åt sidan. Ska prova med gladpack imorgon men tror inte det räcker.

Och sen ska ni få höra, jag köpte pilot gelpennor! Svart, röd, blå, jag har dem till olika saker i sann ocd-anda. Röd på sängbordet, blå i handväskan, svart på soffbordet. Den röda är slut vilken dag som helst, den skriver redan tunt. Fick förresten upp tempen igår till 36,2 efter flera dagar med 35,8 vid läggdags. Och jag känner mig lite bättre.

Men jag har så ont i huvudet och nacken och idag hade jag glömt att ta ögondroppar mellan 18.40 och 22 så då sved det som bara den och så känner jag mig som jag vet inte vad som måste hålla på med ögondroppar varje timme.

Men egentligen är jag nervös för hjärnröntgen. För en gång skull så hoppas jag jättemycket att de hittar något fel som de kan åtgärda. Jag tar inte ens värktabletter för huvudet/nacken längre. De jag får ta hjälper inte, så dem tar jag nu bara mot artos eller allmänt ont i kroppen eller i benen om jag stått eller gått. Idag har jag inte tränat tummen alls, men har fått hugg i den tre gånger, en gång när jag smörjde in mig med handkröm. Löjligt!Och en gång när jag bara flyttade handen, då skrek jag till så Mikael undrade vad som hänt. Det känns supermesigt att ha ont i tummen. Men, men. Jag ska se om jag har tränat för mycket och det blir bättre om jag inte gör några rörelser utan bara använder den normalt till det jag gör på dagen. Har ingen vidare lust att gå till sjukgymnast som ska uppmuntra mig att träna. Senast för några dagar sen hörde jag om nån me-sjuks fysio som hade sagt Men alla mår bra av att röra på sig. NEJ, DET GÖR INTE ALLA!!! Detta är verkligen tvärtomsjukdomen. Vi utmanar ju hela fysions världsbild när vi blir sämre av rörelser, sämre av ännu mindre rörelser, och sen inte ens klarar bara passiv rörelse för att behålla rörligheten. De allra sjukaste tål ju inte att bli vända i sängen när nån byter lakan. Och sånt som vanliga människor gör som omärklig bisak, som duscha eller gå till doktorn, kan vara så stora aktiviteter att det behövs vila en vecka före och en vecka efter. Och att vila då inte betyder sitta i tv-fåtöljen och kolla på Modern Family istället för att jogga, utan att tråkvila i tyst och mörkt rum utan att leka med plattan.

Jag vet inte hur jag ska få med mig vården på hembesök. Jag vet inte om det går, men snart går det inte heller att gå till vården, utan jag får bara gå till sådan vård som inte kan flytta sig hem till mig, som Botox eller röntgen. De sa senast att bara den som har vårdbehov varannan vecka får hemsjukvård. Så de som har mindre vårdbehov men blir sjuka av att lämna hemmet, vad ska de ha för sjukvård? Ska jag hitta på att nån behöver fylla på min dosett varje månad (det är ju inte precis ett påhitt att jag behöver hjälp med det) och att jag har en fråga till läkaren varje månad. Det har jag ju, men jag slår ihop dem och ställer alltid minst fem frågor varje läkarbesök. Men jag kan inte gå till doktorn en gång i månaden för att visa att jag har sånt vårdbehov att jag kan få deras hjälp. Men jag ska sluta oroa mig för det här. Men jag har hört om folk på Sköndal som faktiskt fått stopp på sin försämring. Det skulle jag ju älska! Jag skulle också älska om jag kunde laga nån enkel mat en gång i veckan och sen aldrig bry mig. Och maten dök mirakulöst upp. Och att jag kunde göra nåt roligt, som åka på utflykt till Tungelsta och se på hus i naturen och se hästar och får i hagarna.

Jag har aldrig överdrivit när jag har gått till doktorn. Och när jag inte får hjälp så har jag trott att det är för att de inte tror mitt narrativ, tror att jag överdriver, inte förstår att om jag har nästäppa och muntorrhet så orsakar nästäppa muntorrheten för man andas med munnen. Men att jag aldrig har dem på samma dagar och jag redan har tänkt efter och att de inte ska tro att jag är så dum att jag inte fattar att det är samma symptom, när det är de som har en förutfattad mening om mig och vad jag berättar. Å, jag vill aldrig nånsin mer gå till värden egentligen. Bara till vissa, Alina som ger mig Botox är ett undantag. Henne mår man bra av att gå till, fast hon ger en 39 bistick.

Men hur var det nu med att inte oroa sig. Bara en dryg vecka kvar till röntgen. Eller är det drygt två? Jag längtar på samma gång som jag är rädd, rädd för att de ska hitta nåt och behöva operera mig i nacken, skitläskigt ju, men lika rädd för att det inte ska synas nåt fel och denna huvudvärk osv är oförklarlig. Pest.

Tänk om jag kunde fira 25 år med ME, och att jag har varit sjuk längre tid än jag varit frisk, med att operera bort min slängiga nacke och flytta upp den där hjärnbiten som kanske åker ner i skallhålet och orsakar massa symptom. Och bli frisk. Till och med det är en skrämmande tanke. Jag har ingen som helst aning hur man lever som en frisk vuxen i det här samhället. Jag är som en invandrare i mitt eget land. Känner visserligen igen förpackningarna i affärerna, men förutom det vet jag ingenting, inte ens vad en liter mjölk kostar. 8:-? 12:-? Men det vore väl en lycklig turn of events! Innerst inne önskar jag att de ska se nåt fel som går LÄTT att åtgärda, please, och sen blir jag frisk. Jag kan inte hoppas på något mindre än det. Men att operera mig i nacken låter å andra sidan förfärligt skrämmande. Men jag är färdig med att vara sjuk nu. Det räcker gott. Och det vore väl ett 25-årsjubileum av högsta rang att bli frisk!