För första gången i mitt liv var reklamen inte bara snygg och välkommen i flödet, utan MAKALÖST VACKER! Jag är helt tokig! Älskar prickigt, älskar färger. Ojojoj. Den affären hade jag handlat livet ur mig på, om de hade haft kläder för feta! Men det slår jag vad om att de inte har, jag går inte ens in och kollar. Det är synd att man är fet, för folk må ha kroppspositivism och allt det där, men ingen är väl egentligen snyggare med valkar och 40 kgs övervikt än utan? Den enda ölmage som är snygg är om den istället innehåller en bebis. Man får se ut som man vill och den som är nöjd fet höjer jag till skyarna men det är inte jag. Jag längtar ihjäl mig efter Anja, 57 kg, 1,77 lång och BMI strax under 19. Då älskade jag min figur. Den var precis så jag var nöjd med den. Men sen hände livet, mediciner, sjukdomar. Och nu är jag fet med inte så fantastiska möjligheter att bli smal igen om jag inte ska slå i en högre växel, eller kanske i ärlighetens namn NÅN växel alls med LCHF. Jag har inte ätit bröd sen vi slutade med potatis, bröd, pasta, ris. Förutom de 3 croissanterna jag åt till middag förra veckan, för att ingen orkade ens värma nåt. Men det går att skärpa sig, men jag inte säker på att jag klarar att vara så strikt att det ger effekt. Och jag har ju en ständig viktuppgång från en medicin att kämpa mot. 6 kg per år märks. Har fått ner hastigheten på uppgången från 12 kg om året, men det är fortfarande illa. Man behöver inte vara gå-av-på-mitten-smal som Kate Middleton var på makens hästpolomatch,
men man behöver väl å andra sidan inte klä sig i ett ofantligt olivgrönt tält som svägerskan gjorde.
Det är mest såna kläder det finns för feta. Tältkläder. Bara raka.
Och jag vet ärligt inte vad jag har för sorts figur nu. Trinny och Susannah pratar fortfarande om det, hur man är alla möjliga sortera frukter, verktyg, musikinstrument och vad det nu är deras teori går ut på. Jag skulle kanske säga att jag var en cello förr när jag var smal. Stor byst som gjorde att min inte helt smala midja ändå såg relativt liten ut, och sen en rätt mager ända men man kan inte få allt. Men nu passar jag inte in på de där
storleksbeskrivningarna på klädaffärerna. Form? "Tunna" finns aldrig med. Jag tänker bevare mig väl inte säga mina mått, men de är plockepinn från tre olika storlekar nu när jag kollat lite på postorderklänningar. Eller två, om man tror att modellen klarar det. T-shirtklänning kallar de det, men det är bara en t-shirt som är för lång. På vem är en t-shirt klädsam? Inte ens fotomodeller, de har ju kortärmade toppar i så fall, linnen knutna i midjan, sånt. Men vem vill gå klädd i en lång tisha? Det är ju på sin höjd ett sunkigt nattlinne.
Nej, jag vill ha klänningar som den här gröna överst i inlägget och som är från Klänningsfabriken. Skulle kunna gå i dem jämt och skulle känna mig vackrast i världen, för varför måste jag ha en oformlig klänning för att ingen ska råka få syn på hur fet jag är. Ledtråd: Det syns i alla fall i ansiktet!
Tänk om det verkligen kunde finnas mode för feta som såg ut som mode för smala fast med rundare passform? Jag vill inte gå i breda oformliga tält som når ner till knäna och som jag ska ha leggings under, leggings med stretch och resår. Nej, om jag kunde allt och orkade allt skulle jag på riktigt vilja göra snygga kläder för tjocka, som de inte skulle känna sig som ufon i.
Som Kate, fast utan personal shopper, bo i slott med personal, gift med (otrogen???) prins, apanage, märkeskläder och bmi på 17. Så fet och fattig, fast FABULOUS ÄNDÅ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar