Bad!!!!

Jag brukar alltid önska mig att klara ett dopp per sommar, och nu när jag fått nys om handikappbassängen bredvid min ME-klinik på Stora Sköndal är det lite lättare. Förra sommaren ville jag bada varje dag men många hade ju svårt att klara värmen då. Den här sommaren har värmen varit hanterbar förutom till för nån vecka sen när jag hade över 29 grader i sovrummet och vaknade för tidigt pga värmen. Och blev så trött av den att jag fick sätta mig och vila när jag gått upp för jag inte tog mig hela vägen mellan sovrummet och badrummet i ett svep.

Men natten till måndagen hade jag sovit nästan 11 timmar och kände mig lite bättre. Dessutom hade jag blivit så badsugen när vi varit med familjen och ståpaddlat på Långholmen. Jag hade såklart inte ståpaddlat. Jag satt i Baden-Baden och det var motion nog. Men jag hade badkläderna i väskan och blev så sugen! Så när jag hade hört att vädret skulle slå om som igår så tänkte jag att vi kanske måste passa på att bada om sommaren tar slut. Och när jag sovit 11 timmar kanske jag klarar av det.

Mikael såg i mitt ansikte att det var nåt när jag kom upp, han frågade om jag hade köpt nåt, men jag sa att jag tyckte vi skulle åka och bada. Han höll med!

Så körde jag in med elrullen i barackerna där det var omklädningsrum, och tappade klänningen på golvet som hade en centimeter vatten på sig. Har aldrig lyft upp nåt så snabbt. Det var den nytvättade klänningen, det. Fick på mig badkläder och körde ut igen. Klev ner på trapporna och vattnet var badkarsvarmt. På hemsidan står det att det håller 28-30 grader. Det var så skönt! Vi tog oss till bortre halvan som är för simning och inte för lek och Mikael simmade lite medan jag låg och flöt. Höll mig i en stång vid kanten med ena handen och körde in stortån i stången längre bort, så jag inte flöt ut i vägen för simmarna (det var bara en/två som simmade, bland annat en kille med ett ben som simmade med liten fena. Han såg så stark ut, längd efter längd. Funktionshinder kan se väldigt olika ut!). Jag låg och flöt och njöt så ohemult av livet!

Sen funderade Mikael på om vi inte kunde använda hjälpmedel för att få upp mig ur vattnet. Förra året blev jag tung som ett ton och hade gelé i benen i trappan. Jag kände mig dum att be om upphissning, men det gör aldrig Mikael, så han fixade att de skulle lyfta upp mig. De firade ner en stol i vattnet som jag satte mig i, sen vevade killen upp mig och jag satt som en galjonsfigur som steg ur vattnet till allas åskådning. Men jag brydde mig inte längre varken om att jag fick handikapphjälp eller att jag var vitast och fetast. Jag var överlycklig över att jag fick hjälp, för att gå upp ur poolen knäckte mig nästan förra året.

Sen skulle vi åka och byta om. Det var en personal som skrapade golvet i damernas omklädningsrum så jag satt och väntade. Men så ser jag att handikapptoaletten är ledig. Men den är ju för handikappade, hann jag tänka. Men sen kom jag på mig själv. Har de väldigt många fler som åker elrullstol och har svårt att röra sig? Den är ju gjord för såna som mig! Så jag rullade in där, och lyckades få på mig mina kläder som dock klibbade fast på kroppen för det var svårt att torka sig torr, och håret droppade. Men jag kunde ta en snabbdusch därinne och sen böka med kläderna utan att känna mig stressad eller uttittad. Sen när jag åkte ut fick jag vila mig. Sen borstade Mikael mitt hår och sen åt vi kycklingsmörgås och tittade ut över Drevviken nedanför. Jag spillde currykyckling på klänningen men för en gångs skull gjorde det inget för den hade redan hamnat i golvvatten så den skulle ändå tvättas.

Jag klarade det! Tack vare extra sömn, varmt vatten, hjälpmedel och Mikael. Och det var så magiskt skönt! Jag trodde man vilade sig när man ligger och flyter i vattnet, men det kände jag efteråt att man inte gjorde. Så igår var ingen jättebra dag, men ändå väl värd utflykten. Jag fick mitt sommarbad, och nu är jag nöjd. Superoptimoptitoppipangfenomenaliskt nöjd!