Jag stod i köket och drack och Mikael pekade på sin vattenkanna och bad mig ta med den när jag skulle gå till soffan.
Jag såg att den var tom, och frågade Avec Wasser, eller?
Sen gav jag honom en komplimang för att han förstod min mening där varje ord var på olika språk.
Det är så skönt att vara kompatibla. Att kunna säga vad man har lust med utan att den andra ser tom ut i blicken. Nä, så långt ska jag väl inte gå. Det händer Mikael rätt ofta att jag ser ut så. Men då är det ME, inte brist på bildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar