Sur

Jag är sur för så mycket idag. Denna huvudvärk gör mig så trött. Har också redan tröttnat på att se saker i mitt högra öga HELA TIDEN. Genomskinliga saker men de rör sig hela tiden och jag har inte lärt hjärnan att ignorera det än. Om jag nu kan det. Vill inte tänka tanken att ha det så här hela tiden. Som att höra ljud hela tiden! Så det är jobbigt. Sen så har jag fått ont i ögonen av ögondropparna två gånger idag. Fattar inte hur det kan göra så ont. Om jag blundar går det ok, men inte att titta. Blundade ca 45 minuter andra gången. Vet inte om det blir bättre om jag tar fler droppar eller oftare. Hur som helst så är dropparna bara tårersättning, de gör inte så att ögonen tillverkar mer vätska. Så jag droppar och droppar. Är redan trött på det också. Att pyssla med medicinburkar tar redan tid, jag har ingen lust att hålla på med kroppen hela tiden. Ju mindre ork jag har, desto fler fel blir det på mig, och så får jag ännu mindre ork till sånt som är roligt. Men får väl inse att jag motsvarar en 90-åring, vars heltidsjobb också är kroppens skavanker och de orkar inte resa nånstans och har inte råd att äta ute på sin magra pension, och det skulle de ändå inte orka.

Och så är jag sur för att jag läste Burda och till och med mönstren för feta slutar på storlek 52 och jag har 54. Inte för att jag ändå orkar sy. Eller tapetsera. Jag bad Gud idag om hjälp att orka städa lite. Jag har högar med papper som är viktiga men jag orkar inte sätta in saker i pärmar. Men så lagade jag middag och då orkar jag inget annat. Blev sur när jag bröt en nagel när jag svarade i telefonen förut när pappa ringde, för då var jag tvungen att gå upp en gång extra och klippa ner nageln och då tog all energi slut. Kunde inte ringa till St Görans heller för det var tusen knappval och så ska de ringa tillbaka klockan 10.00 imorgon. Visst. Så det fick jag stoppa och får försöka hitta rätt avdelning på 1177 och skriva frågan. Men det står att apnéundersökning är 4 månaders väntetid på, om det nu ens är apnéundersökning jag ska ha, och så kommer sommaren emellan och då finns det ingen chans att jag får gjort sömnutredningen före det planerade läkarbesöket 1 sept. Så då måste jag flytta fram det på obestämd tid, men jag måste boka om nu för hon har så lång väntetid att jag inte kan vänta tills jag har fått tiden och boka då, för då får jag vänta ca 4 månader på att komma till henne också. Och då är vi snart uppe i ett år sen hon sa att hon tycker jag behöver sömnutredas. Hoppas hon fortsätter skriva ut sömnpiller hela tiden. Och hoppas jag klarar mig på den här dosen. Och hur som helst får jag inte ta kodein-/morfinpreparat för botoxen och för sömnpillren så jag vet inte hur jag ska fortsätta orka ha ont i huvudet hela tiden. Nsaid och Alvedon räcker inte. Men de behöver jag ändå ta för att jag har ont i artrosen eller i benen. Och ingen kan säga vad knölen k armen ör och bad jag ska göra åt den. Jag börjar lära mig vad jag kan och inte kan göra, knäppa upp behån t ex, men ska man ha en knöl som gör ont när den blir "strypt" av muskeln? Men om jag börjar gråta så blir i alla fall ögonen blöta och det är ju alltid nåt. Har i alla fall fått bank-id nu, efter lång hjälp av Mikael, 2h tror jag han höll på. Allt som kunde gå fel gjorde det. Så då kan jag göra mina ärenden på 1177 igen. Och PostNord är förresten kretiner.

Nu ringer alarmet för mina nattögondroppar och då blir jag såklart sur över att jag inte kom ihåg att gå och lägga mig för en timme sen när det alarmet ringde. Jag måste ta tag i flaskan när alarmet ringer för annars glömmer jag vad alarmet är för. Och lägga sig var visst för luddigt. Har sju eller åtta alarm dagligen, till slut orkar jag knappt reagera. Imorgon ska Mikael ta stygnen. Då har det gått 3 veckor och ifall den analysen dröjer måste jag komma ihåg att följa upp det också. Hur ska jag kunna känna mig som en fullvärdig människa när, som det känns nu, all min energi går åt till kroppen. Jag blir ju helt incurvata, allt jag ser är insidan på spegelglas och jag ser bara tillbaka på mig själv, inte ut på världen. Jag har ingen lust att vara så här trött på mig själv!

Jag är i alla fall nöjd med håret. Fast jag blev lite ledsen när jag såg ett kort på Ellen i Ikea-reklamen för att hon hade så tjockt och långt och glansigt hår. Men en tant på 49 ska väl inte ha långt hår, jag fyller ju som sagt 90 snart. Nej, jag är inte nöjd med nåt, jag är sur på allt.

Förresten är jag nöjd med att jag åt så mycket middag att jag bara kan dricka kvällsmat nu. Fast jag har inte orkat gå och kissa på länge så det är inte jättetaktiskt att prata om att dricka. Jag är också nöjd med att jag inte måste hosta eller nysa nu. Måste sova. Och ta piller och droppar. Och lugna mig. Och kissa. Och andas. Och grr!!!

Men vänta nu, var det inte igår jag var hos doktorn och fick gå från bilen och in för att Marve var i bilen med Mikael som fick täcka upp för nån med blindtarmen eller vad det nu var? Då är ju detta bara krasch och övertrötthet! Jag är som en bebis med jetlag och lipar och surar för allt utom kanelbullar. Och tappar som vanligt både minnet och tidsuppfattningen och fattar inte varför allt känns pest.

Men så skönt. Då blir jag mitt vanliga, väna jag imorgon då :-)