Det här numret av Vagabond handlar bland annat om Sardinien. Det vägar jag inte ens läsa!
Det finns fortfarande så mycket av Italien som jag vill se. Östra Sicilien, självklart Sardinien, Capri och Neapel, Rom, Toscana, Amalfikusten, högländerna/Garda- och Comosjön, Venedig och öarna, Florens. Och ändå drömmer jag nästan mest om att åka tillbaka till Sicilien. Där var vi för kanske 8 år sen så jag kunde så mycket mer än nu, kunde åka på utflykter på dagarna och se en del av ön, vilket jag fullkomligt älskade, men även turistorten Cefalú där sandstranden var ljuvlig och Mikael bytte om utan att, i min åsikt, skyla sig nog mycket. Och där ordet han sagt hela veckan, spumante, som jag tyckte lät som om hade hittat på det själv, plötsligt dyker upp på menyn i restaurangen i Cefalú bland vinsorterna och betyder sparkling, vad det nu heter på svenska. Mikael åt sitt livs godaste pizza och jag åt pasta alla Norma. Det är en traditionell siciliansk rätt med aubergine. Bara de råa ingredienserna ser ju helt makalösa ut (härifrån).
Jag tror att det som skulle göra mig lyckligast i livet var att ha en kock mån-fredag. Då skulle två dagar vara italienska, en fransk och två svenska. Och på helgen kunde man hämta kinamat och laga en middag som man suktat efter. Det vore skönt!
Vi åt så fantastisk mat på Sicilien att jag kan skriva böcker om det. Hotellet hade en buffé, men inte ditt vanliga all inklusive-bord. Varje dag hade de ett enormt salladsbord där man lätt kunde äta sig mätt. Vissa färdiga sallader, annars ingredienser att göra sin egen. Balsamico smakar inte heller samma i Italien som hemma. Tomaterna är jag inte allergisk mot, fattar inte hur allergenen kan försvinna i solen men så är det. Sen hade de en soppa, en pastarätt, en kötträtt och ett efterrättsbord. Det var vi aldrig särskilt sugna på för att maten varit så gudomlig. Förutom dagen där det var spaghetti alle vongole eller spaghetti med musslor. Men spaghetti smakar för mycket hav när de har blandat den med musslor, annars suktar jag så efter spaghetti nu att jag kan krevera. Barilla spaghetti, det kan jag äta som det är med lite smör på. Redan när jag var 15 ville jag lära mig italienska men vi var för få i skolan som ville det. Gå inte i småstadsskolor! Och ät pasta imorgon! Eller inte. Men jag vill!!! Jag har egentligen slutat med vita kolhydrater, men får äta pasta en gång i veckan. Aldrig skulle inte vara hållbart, jag behöver verkligen pasta, som jag tror det var Bella som sa I need potato chips!
Här är Cefalú. Åk dit om ni kan! Jag drömmer ofta om att åka dit med Ellen. Och vara frisk så jag får se nåt mer än hotellrummet. Nu senast, 2015 tror jag, klarade jag inte av att bli körd till matsalen och få maten hämtad åt mig. Efter halva veckan fick jag dopa mig med allt jag hade och satt ändå på sängen och längtade hem och grät för jag var så trött. Jag måste komma ihåg det, så jag inte åker nånstans och bara får se hotellrummet. Tänk om jag var så bra som för 10 år sen.
En nåd att stilla bedja om.
Här är Cefalú. Åk dit om ni kan! Jag drömmer ofta om att åka dit med Ellen. Och vara frisk så jag får se nåt mer än hotellrummet. Nu senast, 2015 tror jag, klarade jag inte av att bli körd till matsalen och få maten hämtad åt mig. Efter halva veckan fick jag dopa mig med allt jag hade och satt ändå på sängen och längtade hem och grät för jag var så trött. Jag måste komma ihåg det, så jag inte åker nånstans och bara får se hotellrummet. Tänk om jag var så bra som för 10 år sen.
En nåd att stilla bedja om.
1 kommentar:
Den enda tidskrift jag läser nuförtiden, förutom dagstidningar på nätet, är Skriva. Jag drömmer mer om att skriva om Sardinien än att åka dit. Fast när du berättar om dina resor så kan jag ju tänka mig att bo där och skriva ett tag, det är mest att flytta på mig jag inte har lust med.
Skicka en kommentar