Så bra!

I vanliga fall blir man inte glad för att man kanske har en sjukdom, men idag var jag hos neurologen och han ska skicka mig på ett ord som jag glömde men inte MR. Att han bara inte sa att det inte går att göra nåt åt huvudvärken utan föreslog en koll (som jag hade hoppats på!) känns som jättegoda nyheter. Han nämnde chiari, som har varit på tapeten nyligen i samband med ME. Och jag har ju ett wobble head, och naprapaten tyckte det var vajsing på nacken för jag fick domningar i vissa positioner. I värsta fall kan man operera. Det vill jag ju inte precis gärna, fast på samma gång känns det väldigt hoppfullt att det kan finnas något att göra åt saken.

Dessutom, när han frågade mig om jag har några andra sjukdomar, så kom jag inte riktigt på alla, jag var inte beredd på frågan, och jag sa i alla fall ME. Då svarade han väldigt sympatiskt/neutralt att när vi får klarhet i vad ME är kan vi (neurologer) göra nåt åt det, ungefär. Inte ME är hittepå. Så det blev jag också glad för, det är inte roligt att prata med nån om man vet att de inte tror att ens sjukdom finns. Så det var också en lättnad.

Kunde inte ha gått bättre på det hela taget. Och så körde min kusin mig dit och vi hade en jättetrevlig pratstund.

Vaknade dock för tidigt imorse men inte så tidigt att jag hann ta sömnpiller en gång till, utan jag har bara fått 5-6 timmars sömn, men det känns ändå som om jag kommer att överleva den här dagen.

2 kommentarer:

Nilla sa...

Det låter ju hoppfullt

modren sa...

Hur gör man nu för att inte hoppas för mycket? Eller strunt i det förresten, vi tror ju på att ta ut all glädje i förskott.
modren