Men hur mår mina fotogetter?

Jo, tack, de mår så bra och hoppar och skuttar och äter gräs. Till nästa sommar kanske vi kan träna dem att käka upp ogräset mellan rosbuskarna?

Snöskottarna har dödat en rosbuske, den som satt längst hitåt, för de har kört med maskin rätt över insidan av hörnet där det satt en rosbuske. Om ni fattar vad insidan av hörnet betyder. De har liksom genat när de borde kört i rät vinkel. Och vi kan inte beskära rosor och jag har provat två somrar att rensa ogräs, ca 3 tufsar i taget bara, men får sån pulsstegring av att böja mig ner att det faktiskt inte går. Och vi bor ju i lägenhet för att slippa sköta trädgård. Men bor man på bottenplan utan trappa/trapphus så har man lite gräs. Så många somrar som Mikael har klippt de två stora gräsmattorna/slänterna som kommunen säger är föreningens och föreningen säger är kommunens. Nu har han slutat. Förra året tror jag två äldre damer i grannhuset bad honom att göra det ändå, för att deras utsikt blir så mycket finare. Han fick en krukväxt för besväret, som jag såklart tog kål på trots bästa välvilja, och sen behövde man inte klippa nåt mer den sommaren, inget växte ju. Det var väl en av få fördelar med förra sommaren :-)

Jag drömde en sån fantastiskt spännande dröm inatt om nån som försökte skada och sen döda Mikael och jag minns hur jag tänkte i drömmen Det här är så bra att jag måste komma ihåg det och skriva en bok. När jag tänker på det nu skakar jag bara på huvudet, för det var rubbat och konstigt och töntigt och inte alls särskilt spännande. Men tydligen kan man nattetid njuta litterärt av nåt som är mer Läckberg än Nobelpris. Jag ska sluta kritisera folklig litteratur. Jag läste både Dan Brown och Camilla Läckberg på bröllopsresan för 10 år sen. Mikael var psykolog härom dagen när jag var alldeles slut men hade svårt att varva ner, så han tvingade mig att blunda medan vi pratade om minnen från våra resor. På detaljnivå, vad vi åt, hur det luktade, lät, hur stränderna var osv. Och då kom jag ihåg att jag minsann läste romaner av folket till ackompanjemang av Medelhavet. Så jag måste sluta tuppa upp mig så om litteratur. Jag kan ju knappt läsa nån bok. Men vad underbart det vore om jag kunde åka till Italien med Mikael med resväskan full av böcker och orka ligga i en solstol vid stranden och läsa mellan baden. På senaste semesterresan gick jag bara till middagen, rättare sagt blev körd på vespa för det var uppförsbacke mellan rummet och restaurangen och kullerstenar och inte ens Mikael orkade putta mig uppför den backen i rullstolen, och flöt i poolen några gånger, och efter halva veckan var jag helt förstörd och grät på sängen för jag mådde så dåligt och åt så mycket Treo comp att jag blev som han på julafton, arapapa-arapapia. Så jag ser inga fler semestrar i min sån där spåkula. Vill dock gärna åka och bada i närområdet i sommar, kanske i sjön vid vår favoritrestaurang Sundby gård och kanske också på handikappbadet vid ME-kliniken. Och så vill jag äta mat i naturen, och det har vi mycket av på kort avstånd så det borde jag klara.

P.S. Jag drömde också om Johans tvillingar. Förutom att varje gång jag drömmer om dem har de inte två par tvillingar utan sex par, och jag kan inte hålla ordning på dem i mitten och är så bekymrad över att de tror att jag inte bryr mig om dem när jag inte vet vad de heter. Har man inte problem så skaffar man sig.