Jag har ju vuxit upp i skuggan av en absolut bolltokig bror, så jag har inte tyckt att jag haft särskilt bra bollsinne, i jämförelse. Men när Mikael kastar saker ibland från köket fångar jag dem med en hand och han blir imponerad, fast jag tycker mest att det var att han kastade bra. Han spelade flera olika bollsporter i ungdomen, men mest uv-rugby, där man inte ens kan kasta bollen utan stöter den under vattnet.
Men ikväll gjorde jag nåt så snyggt, som jag hade önskat att nån hade fått se. Jag tittade på soffbordet och memorerade var de två tidningarna låg som åker mellan sängen och soffan varje dag och aldrig hinner bli lästa (visserligen bara Vi i villa och Hemköps tidning där jag nästan aldrig gillar recepten), samt plattan, telefonen och den lilla flaskan med ögondroppar. De andra låg platt, den stod upp och är som en sån där mininagellacksflaska, så rätt liten. Men minnet för var sakerna stod försvinner rätt fort när man släcker ljuset, så jag trevade lite, kände flaskan men fick inte grepp om den utan putte snarare ner den. Och sträckte blixtsnabbtut handen och fångade den! I mörkret! Det var väl nästan rekord! Jag känner mig så nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar