Mikael och jag har sett en film som heter Berättelsen om Pi. Boken som filmen (från 2012 av Ang Lee) bygger på fick Booker-priset 2002 eller om det var 2003. Jag kan verkligen se hur det ligger en litterär bedrift bakom filmen, den var en upplevelse, inte bara förströelse (som en thriller med Mark Wahlberg som jag tittade på inatt -- möjligtvis med titeln The Shooter -- och som var ok men bara underhållning, och man kanske gjorde sig en eller annan eftertanke som sen lika fort försvann ur sinnet). Jag vill inte avslöja för mycket, men den handlar om en indisk pojke vid namn Piscine men som kallas Pissin' av sina klasskamrater och bestämmer sig för att istället konnotera sitt namn med talet pi, 3,14. Men Pi är bara en kort bisak i filmen, den handlar absolut inte om matte. Även om vi sett en film om ett indiskt mattegeni som kommer till Oxford, och den var också bra! Jag vill gärna rekommendera filmen.
Jag läste om boken på Wikipedia och det var så intressant! Eftersom det är en prisbelönt roman stod det en hel del om teman osv, som jag älskar! Att inte bara läsa men att analysera boken. Å, det var tider när vår lärare i litteratur lät oss läsa olika Booker-prisvinnare. Jag skulle gärna få ett själv! Vilken dröm. Å vad jag önskar mig frisk så jag kan göra nåt vettigt!
Men antagligen kommer jag inte att bli frisk förrän jag har lärt mig att göra nåt vettigt av det här decimerade livet. Ungefär som att jag träffade Mikael när jag hade förlikat mig med tanken på att leva ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar