Såg en bloggare som hade bjudit på "Pasta vologne". Vologne är franska och är namnet på en flod. Musslor heter vongole på italienska. Och man gör inte med vilken pasta som helst, utan med musslor ska det vara spaghetti, dvs spaghetti alle vongole.
Apropå att man ska äta just spaghetti till musslor. Jamie Oliver var på tv igår och skulle laga pasta till 50 italienare. Han var i nån by och pratade med kvinnorna som satt på gatan utanför husen och gjorde hemmagjord pasta, orecchiette vid det här tillfället. Jamie sa att han är rätt bra på hemmagjord pasta men att den sexåriga flickan verkligen piskade honom. Och när han sen hade fått färdigt maten sa de att "det smakar som om vi lagat det", och det var tydligen lärdomen: bryt inte traditionerna! Till orecchiette ska man visst bara ha tomatsås och mozzarella. Fast Jamie sa att han inte var säker på om de skulle säga samma sak om han åkte till en annan by. Men jag har bara hört att man äter spaghetti till vongole. Och då måste det ju vara så.
Och så vet jag varför jag är stinglig idag. Frös så mycket förut, så fick ha filt på mig fast jag var fullt påklädd, och sen blev jag febrig. Och jag stoppade bara ett par potatisar i mikron på grill och la köttbitarna i pannan och satte mig att vila. Och orkade aldrig resa mig igen så Mikael gjorde resten. En dålig dag med andra ord. Ändå har jag sovit 11 timmar inatt så jag borde må ok. Är jag trött på att vara sjuk? Ha! Man har väl tålamod!
Jag kan säga att mitt tålamod har räckt för att jag inte skulle bli tokig innan jag hade träffat Mikael i den digra åldern av 37. Det var svårt men det kunde jag hantera. Sjukdomen går det sämre med. Även om man är singel kan man ju göra vad man vill i livet utom just gifta sig, och jag var inte så sjuk än att jag inte kunde göra nåt. Gå på bio, shoppa, sjunga, sy, inreda, flytta, resa, laga mat, baka, läsa, bjuda hem kompisar, passa Elsa och Kajsa. Det enda jag inte kunde göra alls var träna, även om jag gjorde flera försök att hitta anpassad träning på min nivå. Jag glömmer aldrig gången när jag hade varit och simmat två gånger med Veronica och inte blivit sämre efteråt och köpte ett årskort. Ni får inte en spänn om ni tror att jag kraschade efter tredje gången... Och ett tag gick jag promenader med mamma, långsamt och försiktigt, med den vackra utsikten över Öresjö vid fötterna. Det fick jag också sluta med. Ofta kan man klara en sak en gång eller två, tre, ibland kan man klara det 10 ggr, men är det över ens förmåga så tar det ju stopp till slut. Jag har all denna kunskap men jag har ändå svårt att hantera min frustration över att bara orka ligga ner jämt. Egentligen orkade jag inte bre mackor ikväll men jag tänkte att jag nog behöver maten om jag är extra dålig idag.
Just nu vill jag ha godis. Gott och blandat. Chokladkolaknappar, nappar, geisha, en Magnum fast hellre imorgon om det är varmt. Vi är ett godislöst hem, förutom nån mörk choklad som jag vägrar befatta mig med. Terrible state of affairs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar