Amo

Jag tänkte tillbaka på vårt bröllop idag (kanske för att jag träffade T&M idag som gifter sig om några veckor, och kanske för att M och jag tittade på brudklänningsörogram i två minuter och klänningen kostade över $14 000) och minns att jag Hade våra initialer A och M O i sån där gammaldags snirklig anfangstil och att ordet AMO är latin för jag älskar.

Sen är jag stolt över mig själv också, jag gjorde två saker jag inte gillar idag. Det ena var att pionerna jag köpte för en vecka sen fortfarande inte har öppnat sig, så vi åkte till centrum och "deklarerade" dem. Jag tycker inte om sånt, men när man inte är otrevlig utan bara ger folk en chans att rätta till saker som blir fel, så att man vill fortsätta vara deras kund, så är det ju en bra sak. Jag fick tre nya pioner som gick från lite mer utslagna än de jag haft hemma till i princip fullt utslagna på sex timmar. Så jag hade inte gjort fel, de var bara som tomater man skördar innan de är mogna, och i lastbilen blir de inte likna mogna som i solen i Italien. Vet ni att jag tål tomater mycket bättre i Italien än i Sverige? Det är ju meningen att grönsaker, och rödsaker, ska få sol. Även människor, fast det går sådär med dessa blåvita ben som tillhör undertecknad.

Det andra som jag inte gillade men gjorde ändå är att jag ringde och försökte beställa ett recept på Apoteket. Jag är så trögtänkt och känner ofta att jag inte fattar saker i telefon och känner mig dum, och med mindre övning så blir min telefonrädsla starkare. Jag fick flest samtal av alla (50?) på firman jag jobbade för innan jag blev sjuk, just det, då kunde folk be att få tala med Ronja Klorin och växeltelefonisten didn't miss a beat. Jag hette alltså Anja Klarin då, om nån inte förstår det "roliga". Det var väldigt avancerat med att knappa in sitt personnummer med 12 siffror (hur många siffror har mitt personnummer? Är 12 det normala eller det långa??) och sen logga in med mobilt bankid och sen säga vad man vill. Jag har verkligen minskad kognitiv förmåga för allt det gör mig alldeles matt och skakig. Hur som helst så fick jag inte beställa medicinen, för den måste tas emot av en farmaceut och fast det är en timme kvar på öppettiderna så har farmaceuterna gått hem. Dagen innan hade jag trott att de hade öppet till 19, men det var själva Apoteket i centrum, telefonapoteket stänger 18, och farmaceuterna går hem 16.00. Hjälp, sicket pyssel för lite kosttillskott som tillverkas i högdoskapslar, man kunde ju tro att det gällde nationens säkerhet och trippelstarkt morfin med tillsatt sprängdeg. Men då provar vi igen på måndag.

Sen ska jag eventuellt. Haha, jag vände mig mot Mikael i två sekunder och då swipades allt innehåll i hjärnan bort. Jag ska eventuellt åka på utflykt i veckan, nej, veckan efter det ska vi kanske bada efter mitt besök på Sköndal. För en gångs skull hoppas jag på fortsatt varmt väder, ute, men om det kunde hålla sig på 25 inne i sovrummet så vore det bra.

Imorgon önskar jag mig varma mackor med ost och skinka samt lite ketchup och oregano, i min smörgåspress. Så heter det säkerligen inte, men ni är ju smarta människor och kan räkna ut vad grejen heter som ser nästan ut som ett våffeljärn fast utan piggar och med plats för två dubbelsmörgåsar bredvid varandra. Men, det blir gott!! Idag åt vi hamburgare och jag är inte hungrig än. Kanske migrän... igår var vi så trötta så M stoppade några bake-off frallor i ugnen och gjorde havregrynsgröt som jag åt med äppelmos och han med lingonsylt. Vi var jättenöjda. Och så nöjda också med att vi inte har några att stila för ellernågra hundratusen följare som måste se sexiga charkisar på fredagsmyset.

Dessutom kan ni, om ni vill ha en snabb tur av vår lägenhet, se på svt1 på play, 29/5 kl 08.08. Då intervjuas Mikael i vårt kök om hemberedskap, som han undervisar i för Civilförsvaret, och som det har delats ut en krig och kris-broschyr om till 4,7 miljoner hushåll i veckan. Jag ber lite om ursäkt för Mikaels bokhylla. Den är inte helt i ordning. Skulle man ha nån energi skulle jag fixa den på noll-tid. Sånt tyckte jag var jättekul förr, älskade att sortera konserver och florsocker och olika pastasorter i skafferiet, men nu har jag på håret energi till påkläning och ätning och inte jättemycket mer, viker inte underkläder utan stoppar dem bara i hyllor, knökar kan man säga. Jag har alltid velat arbeta med kontorsarbete. Att sitta och skriva en avhandling skulle duga, det skulle även författarlivet, och kanske till och med översätta. Ha böcker att slå i, kolla saker med den älskade Akademin... ähum.

Jag måste skvallra, jag kan ju inte hålla tyst (såvida det inte gäller nåt som på allvar skulle få mig att skämmas över nåt jag gjort, eller kanske snarare nåt jag redan skäms över och därför absolut håller hemligt att jag gjort) om tre saker jag hoppas på.
1. Sköldkörteln. Jag ska försöka få läkaren att tro att han själv kommer på att det bästa vore att jag provade ndt tror jag det heter, äkta grishormon, och om inte det går så åtminstone den aktiva formen sköldkörtelhormon Liothyronin, för att min kropp är urdålig på att tillverka, omvandla, och ta upp saker ur blodet. Om jag blir 5% piggare så är det ändå mycket! En timme till per dygn, mer eller mindre. Har haft problem med sköldkörtelmedicin som inte funkar i 15 år, mer faktiskt.
2. Jag har sen minst 10 år haft dåliga ferritinvärden, järndepå. Jag har inte haft mens på minst 15 år, och nu har även mitt annars så utmärkta hb gått ner under vad det ska vara, utan att det finns anledning i o m mens. Har också gjort gastroskopi och koloskopi och det finns inga tecken på nånting, inflammationer eller blödningar. Så då får de väl åtgärda problemet eftersom det inte går att hitta och fixa orsaken. Att gå med subidealiska nivåer av saker som gör en trött ska man ju inte kombinera med ME, det är ju onödigt.
3. Jo, och så har jag läst i nån amerikansk konsensusbehandlingsplan att en del blir bättre av q10. Jag tror man ger q10 vid mitokondriella sjukdomar och jag har tyckt att det är en sak som kan vara kompromissat hos ME-sjuka, så jag har köpt själv i flera år. Men så fick jag testa en starkare sort som var blandad i olja (olivolja, som jag avskyr), men den smakade så pestigt att jag bara förmådde mig ta den 1 gg/d, inte 2 som det stod på flaskan. Pest. Jag märkte ändå ingen effekt. Men så tänkte jag att det är väldigt dumt att avfärda ett kosttillskott som man ännu inte har tagit i korrekt dosering. Och när jag började ta 2gg/dag så började jag faktiskt känna mig bättre. Det vore ju helt fantastiskt om jag kunde få några timmar till och om några symptom försvann som hörde till underbehandlad hypotyreos. Självklart önskar jag mig att bli frisk, men att få 2-3 timmar om dagen skulle innebära att jag kunde åka på semester och ligga lite i poolen, äta middag sittande och inte må så dåligt att jag ligger på sängen och gråter efter halva veckan, och resten av veckan pratar som Kalle Anka på uppåttjack, full med kodein och koffein och adrenalin. Orka gå på date med Mikael, gå på bio nån gång, äta ute, träffa kompisar, läsa nån bok, vara med barnbarn och brorsbarn, kanske bjuda folk på middag, åka och bada, äta picknick, nej, jag blir helt bortkollrad bara jag tänker på det!!!!!!!

Nä, nu har jag skrivit längre än jag får. 02.00 betyder bara tråkig, långsam, oengagerande läsning, eventuellt ingen platta alls utan sudokuboken.

Hejsvejs!