Världens vackraste bukett och lite sånt

Ja, eftersom jag inte har gift mig i helgen så drömmer jag bara om vad jag skulle ha för detaljer på mitt bröllop utan krav på ekonomiska ramar och familj som hjälpte till med dukningen.

Jag skulle vilja bjuda 50 pers, kanske 60, på middag på Sundby gård. Vi älskar det stället, det ligger precis vid en sjö och utsikten man får ihop med maten är makalös! I år har de inte grillkvällar på sommaren, så jag hoppas verkligen att de har det nästa sommar. Vi var där med mamma och pappa när de fyllde 70. Maten skulle kunna vara vad som helst, och jag skulle väga 57 kg eller allra allra mest 70. Jag skulle ha lite toning i håret så det gråa försvann och så skulle jag kosta på mig att ett proffs sminkade mig och gjorde håret. Jag hinner inte växa ut håret inför nästa års 10-åriga bröllopsdag men jag hade gärna haft en frisyr med stor knut i nacken som Victoria och Madeleine hade. Buketten är jag inte jättenoga med, bara det inte är gerbera eller massa brudslöja utan bygger på blommor som i denna buketten, och de färgerna såklart.

Jag skulle inte ha några brudtärnor men skulle älska att ha brudnäbbar och vad allt sånt heter. Bella, Mia, Neo, Oskar, Benjamin, Belle, Johannes i ett saligt tåg! Å vad underbart!!! Men jag skulle säga till gästerna att de gärna får matcha bilderna här. Så att fotot med alla gästerna blir extra snyggt.

Sen skulle jag inte bry mig så mycket om dekorationer. Bara det är vita dukar på borden och en bukett på varje bord så är jag nöjd. Visst hade det varit fint med några auberginefärgade silkespappersblommor i taket, men nej, det är inte värt det. Inte heller värt att betala restaurangen att göra det.

Ja men bara vi vinner på Lotto då och går ner 80 kg i vikt tillsammans, så blir vi snygga på fotona. Annars älskar vi varandra ändå men fotografen får svårt att ta foton som jag kommer att gilla.

Plockepinn, min version

Jag tyckte inte så jättemycket om plockepinn när jag var liten. Minns att mormor och jag spelade det ibland. Men nu har jag hittat min egen version, som jag faktiskt tycker är mer spännande än barndomsvarianten. Den innehåller två element, ett, en Mikael som har somnat i sin fåtölj, och två, makten till tv:n som ligger på hans mage. Leken går ut på att ta makten utan att väcka Mikael. Jag lyckades nyss. Överkurs är om han rentav håller den i handen, då klarar jag det bara kanske hälften av gångerna. En gång sa han Jag tittar på det, men somnade lika fort igen. Då fnissade jag mycket. Men man får ju vara smart också, inte prova om han precis har hostat eller så, då är han ju mer lättväckt.

Så nu tittar jag på 24 hours in A&E. En stackars kvinna som kanske har fått stroke. Nu är reklamen slut!

Läkare...

Jag älskar läkare, behöver dem, känner några underbara! Men man tror ju att de ska vara smarta. Eller i alla fall välutbildade i skrået.

Den senaste tiden har jag varit med i två sköldkörtelgrupper på Facebook för att jag faktiskt ända sen jag började med Levaxin för minst 15 år sen inte tyckte att jag fick nån effekt. Men jag har aldrig fått gehör för det i vården. Vikten är ju ett ynkligt bevis, men jag har också i perioder tappat hår och får torr hud (också ynkligt så länge man inte tappar hela håret och det aldrig växer tillbaka) förutom att jag har låg normaltemp och är trött och allt annat. Många av symptomen på underfunktion i sköldkörteln finns också vid ME, så det är ibland svårt att säga vilket som är vad, men tempen är inte låg vid ME och det är ju ett mätbart symptom. Jag har varit med i grupperna för att lära mig mer för att i sin tur kunna argumentera för min sak med vårdcentralen. Mitt senaste prov togs i december och då är fT3 lägre än optimalt, dvs precis så som jag har trott från början, att hormonerna skvalpar omkring i blodet utan att göra nytta. Min ME-läkare säger både om sköldkörteln och blodbristen att jag som ME- sjuk inte borde ligga lågt i annat som påverkar trötthet, eftersom det räcker med ME-trötthet. Så jag håller ju på att försöka få behandling för både sköldkörteln och järnet. Att inte ligga en siffra ifrån referensintervallet utan optimalt.

Men den senaste veckan har jag läst två saker som gör mig fullkomligt mållös. Det första var en person som äter 125 mcg Levaxin vissa dagar och 250 andra. Tabletterna finns i olika doser från 25, 50, 75 osv och det är inte helt ovanligt att man äter olika mycket olika dagar, för att t ex 125 är lite för lite och 150 är lite för mycket. En del säger att man inte ska ge hypofysen dubbla budskap, men det vet jag inte om det är sant. Så jag trodde den här kvinnan hade skrivit fel och tog 125 resp 150. Men nej, hon tar 125 resp 250. Det är som att ta 1 eller 5 Alvedon, inte 1 eller 2. Det är fullkomligt vansinnigt. Hur kan man sitta med receptblocket i handen och veta så lite. Ledsamt.

Idag kom så dråpslaget för läkarkåren. En ung tjej satte in sina provsvar och berättade att hon fått diagnosen hypotyreos för ett år sedan och ätit Levaxin sen dess. Men nu har läkaren sagt att hennes prover är så bra att hon inte behöver Levaxin längre. För det första är ju Levaxin en livslång behandling. Man växer inte ifrån sina sköldkörtelproblem, lika lite som man växer ifrån diabetes 1. Kroppen börjar inte plötsligt tillverka nåt som den slutat med. Ssk-problem är dock inte precis som diabetes 1, för det är inte säkert att sköldkörteln är trasig, det kan vara signalfel. Vid diabetes 1 är det bukspottkörteln som inte längre tillverkar insulin. Men man tittar inte på en diabetessjuks långtidssocker och säger att siffrorna är så bra att du inte behöver insulinet längre. Siffrorna är ju bra för att du har använt insulin. På samma sätt kan man inte ge en med hypotyreos Levaxin och efter ett år säga att värdena är så bra att du inte behöver Levaxin längre. De är ju bra på grund av att du tar Levaxin. Att som läkare inte fatta den grundläggande biologin gör mig helt ställt. (Jag felsyftar till och med, så illa är det.)

Men det är inte slut där. Jag nämnde ju att kvinnan hade visat sina provsvar. TSH är signalhormonet som först reagerar om man inte har rätt mängd sköldkörtelhormoner. Referensintervallet är lite olika beroende på vilken mätmetod respektive labb använder, men i detta fallet var referens 0,5-4,3. Friska människor utan symptom kan ha hela vägen upp till 4,3. Men om man har symptom brukar man säga att värden över 2 ska provbehandlas. Och om man äter Levaxin ska värdet understiga 1, står det i de flesta landstings behandlingsmål. Så tjejen borde ha max 1 i TSH. Provsvaret sa 6,13! Dvs ganska mycket över referens, och förfärligt mycket över vad en läkemedelsbehandlad sköldkörtelrubbning ska ha. Det är en sak om läkaren inte kan de specifika värdena för si och så inom referensen, men att ha utom referens borde väl vara en signal till alla läskunniga människor?!?!?!

Jag är flabbergasted, dumbfounded, gobsmacked. Jag blir inte ofta mållös, det vet ni.

Blommor till Anders

Idag var sista mötet med Anders på Stora Sköndal. Han slutar i övermorgon. Han har hjälpt mig så mycket. Jag är oerhört tacksam till honom och hela teamet. Jag hade frågat om några ville vara med på tackblommor och här är bildbeviset.

Mikael hamnade i bilkö på väg hem till mig, så i hastigheten tog jag kometen till centrum och köpte blommorna själv. Sen satt jag på en bänk och skrev kortet och sen kom han. Vi hann i tid till Sköndal och hann dricka vatten i väntrummet. Det var helt oväntat med köer vid den tiden men Mikael tror att folk ville hem till fotbollsmatchen.

Jag ska försöka att inte säga nåt om hur fet jag är för det har ni ju egna ögon att se. Men det blev ett litet sammanbrott idag när jag såg fotona. Helt väntat för jag vet ju hur jag ser ut, jag bara brukar försöka att inte vara med på kort för då blir det så övertydligt. Man kan ju måla både läppstift och gloria på sig själv när man ser sig i spegeln, det brukar jag göra, men kameror har inte den vänligheten.

Klänningar i rosa från Asos

Rosa klänningar

Om jag inte hade fått ha kläderna jag visade härom dagen med påsydda blommor som Victoria och Madeleine setts i, så kunde jag ha haft några av följande klänningar på bröllopet. Om jag hade kommit i normala storlekar, och om jag hade åkt på bröllopet. De hör har jag hittat slumpmässigt på Pinterest. Det kommer ett inlägg till med rosa klänningar där alla kommer från Asos.

Alltså! USA och vapen

En man hade med sig en pistol in på Ikea, den låg i byxfickan. Men så provsatt han en soffa och märkte inte att pistolen gled ur fickan. Sen kom en liten pojke och hittade pistolen mellan soffkuddarna. Och råkade avfyra pistolen. Ingen blev skadad.

Vi som lever i ett land där bara gangsters och polisen har pistoler tycker det är helt surrealistiskt att ha med sig pistol in på Ikea. Det får man förresten inte för Ikea, men jänkarna är lite tokiga med sina pistoler och tror att det är frihet och beskydd.

Tips vid telefonfobi

Jag har telefonfobi. Är inte så rädd att jag inte kan ringa, men så rädd att det är jobbigt när jag måste. Vågar ringa pizzerian och banken utan problem, nästan, men inte vårdsamtal. Då är det så mycket information som jag inte litar på att jag förstår och skriver upp rätt, och det är svårt att vet vad man ska svara när man redan koncentrerar sig på att förstå, och alltid är det nåt jag missar och det gör att jag inte litar på mig själv, vilket ju förvärrar telefonfobin.

Så därför blev jag väldigt glad av nedanstående artikel i SvD. Jag har betalat för att läsa den, men inte för att ni ska läsa den, men om jag uppriktigt säger att jag är jättenöjd med kvaliteten och bredden på de artiklar jag läst på sistone och gott och väl kan rekommendera er att själva skaffa ett digitalabonnemang, så kanske det går på ett ut?

7 tips: Så blir du av med telefonfobi

Blir du stressad så fort telefonen ringer? Skjuter du upp viktiga jobbsamtal in absurdum? Per Carlbring, professor i klinisk psykologi, och Henrik Bromée, författare till boken "Lyft luren – bli framgångsrik", delar med sig av sina bästa tips för att bli fri från telefonfobi.

Av Mia Holmberg Karlsson  

Del 1 av 7

Var snäll mot dig själv

Egentligen är det en ganska logisk känsla att tycka att vissa samtal är jobbiga, menar Henrik Bromée, som är vd för kreditförsäkringsföretaget Euler Hermes Sverige och har skrivit en bok om att våga plocka upp luren och ringa.

Ringandet innehåller många element som människor automatiskt ogillar – därmed kan ett första steg mot att bota fobin vara att helt enkelt sluta döma dig själv för din rädsla.

– Nummer ett är att inse och acceptera problemet. Det är många som drar sig för att ringa till banken, Försäkringskassan eller olika myndigheter. Det är en utsatt situation där risken att misslyckas är relativt stor. Och ingen gillar att bli avvisad, misslyckas eller uppfattas som jobbig, säger han.

Del 2 av 7

Ring oftare hem till mamma

En stor del av den utbredda telefonfobin kan tänkas bero på att vi ringer allt mindre till varandra. Ett första steg till att bli mer "telefonvan" kan vara att försöka använda mobilens ringfunktion lite oftare i vardagen. I stället för det där SMS:et till kompisen – ring upp i stället.

– Vi skulle alla förmodligen tjäna på att lyfta luren lite oftare. Är det jobbigt att ringa en myndighet skulle jag börja med baby steps, kanske börja ringa dina polare och de som befinner sig i din komfortzon, säger Henrik Bromée.

Tänk igenom, är SMS alltid den bästa kommunikationsformen?

– Det är fantastiskt bekvämt med mejl och SMS, men det är absolut inte mest effektivt. Gör ett extra samtal hem till dina gamla föräldrar eller morföräldrar där hemma.

Del 3 av 7

Hitta motivationen

Vill du läsa mer?

I boken "Lyft luren – bli framgångsrik: om kalla samtal och telefonskräck" (Lava Förlag, 2017) går Henrik Bromée igenom olika metoder, mentala förberedelser och konkreta tips för att våga ringa. Boken riktar sig framför allt till försäljare och företagare, men även till den som söker jobb eller vill bli bättre på att ringa samtal i allmänhet.

Medverkar i boken gör kända entreprenörer och företagsledare som Johan Staël von Holstein, Therese Albrechtson och Johan Wendt.

Vad är egentligen meningen med det där samtalet som känns allra tyngst? Ett steg mot att våga lyfta luren kan vara att definiera drivkraften bakom, enligt Henrik Bromée.

– Oavsett om det handlar om att ringa Skatteverket, att ringa och sälja in dig själv till en arbetsgivare eller att sälja in ideellt engagemang för något, måste du hitta din egen motivation.

Många bävar just för att ringa upp en potentiell blivande arbetsgivare. Med en ärlig, uppriktig motivation kan samtalet bli enklare att genomföra, menar Henrik Bromée.

– Ställ dig frågan: vad vill jag uppnå och på vilket sätt är det här samtalet viktigt för att nå dit? Då målbilden är tillräckligt stark blir det enklare att ta risken att till exempel göra bort sig.

Del 4 av 7

Lär dig vara ”jobbig inom normen”

Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, har forskat kring social fobi där telefonfobi ingår som en undergrupp. I ett pågående projekt har forskarna utvecklat en app med olika övningar, varav en är att just prata i telefon.

– Ett tips är att börja med det lätta, att till exempel ringa till en pizzeria eller ett gym och fråga om deras öppettider. När du klarat det kan du utmana dig till själv lite mer och ringa och boka bord på en restaurang, för att sedan ringa och avboka det dagen efter.

På så sätt övar du upp dig på att vara "jobbig inom normen". Känns det konstigt att ringa kvarterskrogen så kan ett tips vara att ringa till ett ställe i andra delen av landet.

– Övning ger färdighet. Med de här övningarna kommer man ganska snabbt till att kunna ringa vanliga samtal som man behöver i det vardagliga livet, säger Per Carlbring.

Del 5 av 7

Gör din research – skriv ett manus

I sin roll som vd för ett kreditförsäkringsföretag lever Henrik Bromée på så kallade "kalla samtal" – att ringa upp människor och företag på vinst och förlust. Nyckeln för att bli trygg i ringandet har för honom varit föreberedelserna.

– Ett tips är att ha ett manus om du ska ringa ett samtal som känns extra jobbigt. Men försök att vara naturlig och inte läsa innantill, säger han.

Oavsett om du ska ringa och sälja in dig själv, ditt bokmanus eller din briljanta affärsidé – var förberedd.

– Det märks direkt i ett telefonsamtal om du är trygg eller inte. Ett sätt att bli det är att dels ha ett manus, dels ha förberett svar på uppenbara invändningar eller motfrågor. Förberedelserna gör att du blir relevant och då kommer du garanterat åka på färre avvisningar, vilket i sin tur gör att nästa samtal känns mindre jobbigt.

Del 6 av 7

Formulera det värsta som kan hända

Något som är jobbigt för många är när man tvingas vara personlig i ett telefonsamtal med en främling, enligt Per Carlbring. Det kan handla både om att ringa och söka jobb, ringa doktorn – eller pizzerian.

– Många upplever det som jobbigt just att ringa med ett önskemål, att till exempel visa sina matpreferenser och att man är hungrig, att man har ett behov. Man blottar ju lite av sig själv.

Per Carlbrings tips är att försöka formulera för sig själv vad som egentligen är obehagligt och det värsta som kan hända. Ofta inser man då att det inte är så farligt som man tänkt.

Del 7 av 7

Banken är ingen auktoritet

Henrik Bromée tror att mångas rädsla för att ringa exempelvis myndigheter bottnar i en överdriven respekt.

– Många uppfattar banker och myndigheter som auktoriteter, och då kanske skräcken handlar om att du känner att du ringer till någon som står över dig, du känner dig i underläge.

Genom att försöka inse att tjänstemännen hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är "vanliga människor", kan det bli enklare att ringa de där samtalen som många skjuter upp.

– I de situationerna är du egentligen kund och skattebetalare. De är dina jämlikar, säger Henrik Bromée

Jag kan inte låta bli!!!

Här är en bild eller två från Thomas och Miriams bröllop. De finns på Facebook så jag räknar kallt med att de når fler där än här, så att det inte gör nåt att jag sätter ut dem. Jag vet inte om jag ska fråga om lov. Men brudparet är på smekmånad, och jag kan inte vänta.

Här är Jonathan, som var Thomas Best man, sen Karolina, en av 6 brudtärnor, sen brudgummen, sen bruden, sen Johanna som också var brudtärna. (Det är alltså min mans fyra barn.) Klänningstemat var rosa och jag såg nyss ett foto med alla brudtärnorna i egenvalda rosa klänningar och det var så vackert. Jag är svag för samma färg i olika nyanser.

Men förstår ni att de här människorna är mig lika kära som om de hade växt i min mage? De har en mamma och en pappa och en styvpappa och mig, styvmamma, men vi styvisar har aldrig bott med barnen och de var redan rätt stora när de och vi gifte oss. Så vi är bara fler vuxna som lägger oss i och har åsikter :-) Jag brukar försöka hålla mina åsikter till vissa teman, som hur snygga de är, hur omtänksamma de är, och hur underbara de är, och hur stolt och glad jag är över dem.

Jag ville gärna sätta in en bild på Jontes flickvän också, för hon hade så fin klänning, men där går nog gränsen. Linas pojkvän var såklart också snygg, alla såg så fina ut så det var en fröjd att se! Mikaels ex Tina är supersnygg också, barnen har sina mörka drag från henne.

Jag älskar Hanna och Lina precis lika mycket, det gör man ju bara, men det är nåt visst med brunhåriga. Brunhåriga kunde vara mina barn, det är ju inte så vanligt annars här i Sverige att vara brunhårig, så när Jojo är underbar, gillar Jane Austen och Downton Abbey och hade den snyggaste marinblå kjolen med volanger, omlott och blommor på i söndags så kände jag att om hennes föräldrar dog och hon hade behov av en mamma, så skulle jag gärna adoptera henne :-)

Jag har massa sömnmediciner i kroppen som inte verkar göra sitt jobb, men jag kanske är borta i skallen utan att märka det, så jag sparar det här tills i morgon.

Mikael har berättat massa detaljer och jag har sett många foton (fast det blir aldrig nog många!) så nu känns det lite som att jag var med. Jag slapp i alla fall se mig själv fetast av alla på familjekorten. Man får se sorgen från den ljusa sidan :-)

Lika som bär? Nej, som frukt och bär :-)

"Intressanta" hattar

Rätt ska vara rätt

Madeleines kjol härom dagen var helt riktigt Ida Sjöstedt, men Victorias klänning var Pär Engsheden. Den hade han gjort med den äran!

Jag blir galen!

Den som tillverkar min blodtrycksmedicin har slutat med det, helt eller i min dos vet jag inte, men Apoteket säger att jag måste få ett nytt recept där tillverkaren Actavis inte är med. Nåväl, jag kontaktade min vc via 1177 i våras. I våras! Men jag har inte fått nått nytt recept så jag fick be läkaren igen när jag var där härom dagen.

Dessutom bad jag om påfyllnad av Sumatriptan. Vi har gått igenom alla mina mediciner. Han kallade in mig på särskilt besök bara för det och jag lät honom hållas för det var första gången vi träffats och man måste hålla sig på god fot med sin läkare. Jag får inte äta så många Sumatriptan för att jag får medicininducerad huvudvärk, men eftersom jag har diagnos kronisk migrän (vilket innebär minst 15 dagar migrän per månad) så blir det ändå en del. Jag tar ca 8 tabl på en tioveckorsperiod.

Och nu gick jag in och kollade om jag har fått recepten. Enalapril hade jag fått 4 uttag av, dvs för ett år. Fast det är bäst att jag dubbelkollar så det är 90 tabl per uttag.

Men sumatriptan har jag fått TVÅ tabletter, som jag ska betala för själv? Jag brukar få 18 tabletter med fyra uttag. Nu får jag 2 tabl med tre uttag. Och inte på högkostnadsskyddet. Varför?? Vilket skämt.

Jag börjar tröttna på den här läkaren.

Jag har nog med att göra att hålla ordning på mina mediciner på det personliga planet, jag behöver inte att det ska vara mitt jobb att dubbelkolla att läkaren gör rätt också! En sak till att hålla reda på och ta upp. Så jag får prata om pappersarbete istället för vård pga läkarens slarv?

Så på fredag om en vecka när hen ska ringa, ska jag säga att hen inte trodde på mig att jag får ont i magen av Niferex och att hen just har gett mig en veckas magont. First do no harm! Och sen fråga om alla felen med migräntabletterna. Eftersom det är juli snart har jag inte precis några bra chanser att byta läkare nu heller. Vet en multisjuk kvinna här i Vh som går hos själva chefen. Vi har haft samma läkare i 10 år hon och jag, han har dock slutat nu och hon fick då chefen och jag fick en som gör fel och inte förstår skillnaden på dropp och droppar. Sur.

VM

Mer tur än skicklighet

Idag skulle jag vara hos doktorn kl 13. Han bara gav mig tiden på ett papper förra gången jag var där och sa att jag skulle ringa och boka om om jag inte kunde. Jag kan ju aldrig kl 13, men sen fick jag inte ta prover förrän på tredje försöket så veckan var full av det och sen var det för sent för att boka av. Och som alltid är jag ju beroende av läkaren för saker så man får inte vara för besvärlig. Och man vill inte vara utan den hjälp man behöver dem för.

Men idag alltså. Igår blev jag väckt av Vanna och sov dåligt. Sen på kvällen såg jag några snappar som gjorde bröllopet så verkligt och sen kämpade jag hela kvällen och natten för att inte bryta ihop för att jag inte kan följa med. Det var svårt att göra det och somna på samma gång, och jag kände hur ont jag hade när jag först försökte somna, så natten blev inte strålande.

Sen ringer telefonen nästa morgon och jag tänker att den natten gick fort. Men, vafalls, det är inte alarmet utan en FÖRSÄLJARE från BINGOLOTTO som jag alltså blir väckt av för tredje gången, eller om det är fjärde nu. Klockan var 9 och jag hade alltså sovit i hela tre timmar. Och skulle gå upp om mindre än tre till, så jag skulle inte hinna ta ett sömnpiller till och somna om. En väninna hade skrivit ett meddelande till mig, som kändes som att Gud hade viskat i hennes öra och sagt att Anja har det rätt jobbigt nu, kan du skriva nåt till henne. Så då kändes det bättre.

Sen ville bilen inte starta, Mikael hade ett kundbesök och kom hem och började ringa verkstaden och jag fick ta kometen till Akka. Den är för stor för deras lokaler, bl a har jag fastnat en gång i en tvär sväng. Visst är det hemskt att en vårdcentral inte är så handikappanpassad att alla deras kunder kan komma dit på det sätt som fungerar för dem. Så jag parkerade den på barnvagnsplatserna men fick alltså gå hela vägen in och ut och det var ca 4 gg mer än vad jag tål att gå. Mikael ska till bröllop imorgon och det var inte läge för att bilen skulle tombée en panne så tusenlapparna ryker. Batteriet var det i a f, en snäll vän kom och kablade (Lars Kj) och sen körde Mikael till Nynäshamn och tillbaka innan han vågade stanna, så att batteriet skulle ha tid att ladda upp sig.

Sen hann han jobba en halvtimme innan han åkte på jobbintervju. Under tiden pratar jag med doktorn om min blodbrist. Mitt ferritin har legat under referens (4 och 8) på de prover jag kollat upp de senaste tio åren). Jag har gjort två celiakitester, två avföringsanalyser och nu senast gynundersökning, gastroskopi och koloskopi för att försöka hitta var jag förlorar blod. Men allt ser bra ut. För ett år sen hade jag en hel del smärtor både i magsäcksmagen och längre ner, det var akut smärta, inte så illa som gallsten, men en gång fick jag det i bilen och jag satt och skrek och vaggade, snarare vevade med armarna, så Mikael blev tvungen att stanna bilen för jag var trafikfarlig. Jag drack 1 dl grädde (fattar ni att vi just fått en grädde av m&p som låg i bilen! Har aldrig hänt förr) i små munnar och det lugnade magen. Och när jag gick på toaletten så gjorde det ont i tarmarna. En nära släkting har haft nån sorts kolorektal cancer ett år innan, så jag tänkte inte vara för stursk och bara säga att det känns som om endlmetriosen har satt sig på tarmarna. Så jag genomgick alla de där jobbiga undersökningarna men allt var fint. Ja, förutom att jag haft blodbrist i 10 år. Ferritin ska ligga mellan 10-90 och mitt högsta är 8, som jag har nu. Men en kvinna som inte blöder ska inte ha under referens!Eftersom jag hade hb under referens 115 (117-153) i julas men 118 nu, vilket ju är över referens, så tyckte läkaren att mina prover var normala. Att jag kunde lösa det med kosten.

Jo du, om det hade räckt att äta en större biff så hade jag nog gjort det. I TIO ÅR. Och så skulle jag äta Niferex, för det hade ingen i hans 5 år på vc fått ont i magen av. Men jag fick ont i magen av det. Men jag har aldrig hört om nån som... Men har du inte hört mig eller?!?! Efter tre timmars sömn, en komettur jag inte orkade med och en långpromenad genom vårdcentralen som jag verkligen inte orkade med, var det rena underverket att jag var snäll. Han vägrade släppa att jag skulle äta niferex. Men vanlig dos var 2-3 kapslar 2-3 ggr om dagen. Så mycket mindes jag inte att jag tog. Han föreslog att jag skulle äta bara en liten kapsel (dude, det hjälper inte att du kallar den liten fast den är stor!) och arbeta mig uppåt. Jaha, så att jag är uppe i normaldos som kan påverka järnvärdena om 8 månader eller? Det hade han inget svar på. Och problemet med att jag fått ont i magen av dem kvarstod, även om han tyckte sig ha löst det genom att ignorera min erfarenhet. Ja, jag är lite grisk!

Lång historia lite mindre lång? Försökte göra som man ska och att läkaren får komma på lösningen. Finns det inget annat sätt? Nej, det var niferex och kost som gäller. Men det kan ju inte vara det enda? Jo. Hmm, varför tar du inte upp järndropp? Sen tog det fem minuter tills jag insåg att han pratar om droppar, inte dropp. Är han helt borta eller? Men neeeej, iv-järn ger man inte om ferritin är 8, då behöver det vara 4. När jag kommer hem kollar jag genast med min 1000 man starka patientkohort och där hade en fått när det var över nedre referens och en annan skulle få för hon hade 7. Så det där med 4 var hans egen tolkning. Han ska få se vem han stungit haver.

Jag gick till slut med på att ta en kapsel niferex om dagen, och ja, jag fick ont i magen redan efter första kapseln. Men jag prövar några gånger till för att få ett stabilare underlag. På fredag nästa vecka ska han ringa mig kl 16 och fråga om jag har fått ont i magen av niferex och om jag har det ska jag få iv-järn. Så lovade han. Så jag slipper traggla med låga doser av järn som kanske inte ens tas upp ordentligt (mina värden gick inte upp som önskvärt förra gången jag tog järn) ända tills nästa vår utan att få effekt. Alla tål inte järn och då får vi se.

Men bakgrunden till detta är att jag är svårt sjuk. Har en sjukdom som gör mig trött. Då ska andra saker som påverkar trötthet inte ligga under referens, eller en siffra över. Om en frisk person är symptomfri på de värdena så fine. Men om en sjuk person har för låga/dåliga värden där resultatet är trötthet, då ska man inte dels sitta och skylla allt på ME, utan behandla mig som en sjuk person som borde ha optimala värden.

I värsta fall tänker jag be honom ringa min doktor på Sköndal. Han kanske tror på henne. Han skulle fråga nån endokrinolog om jag fick prova Lio, och det är precis samma sak där, mina prover är inom referens men inte bra på just t3-provet. Det som jag räknade ut var felet 10 år innan jag hörde att det fanns en hel rörelse med folk som säger att de "konverterar dåligt". Underbehandlad hypotyreos, som jag är rätt säker på att min är, är liksom blodet en sjukdom man kan bli trött av. Läkaren frågade idag, men känner du att din trötthet kommer av järnbristen? Vilken fråga! Inte vet jag skillnad på trötthet som beror på hormoner, vitaminer, spårämnen, autoimmunitet, eller undermedicinering. Jag är ju inte ett vandrande labb. Om jag har tre sjukdomar som ger trötthet kan jag väl inte "känna" vilken av dem som orsakar vad. Jag svarade inte på frågan.

Så om han vägrar järn, fast han lovat det, går jag till nån annan och det gör jag med sköldkörteln också. Jag letar tills jag hittar en läkare som lyssnar. Jag vet att jag kan come across som en besser-wisser, men jag kan mer om ME än de kan, fast det tillskriver de mig aldrig credit för. Nej, fy, jag är så trött och så sur.

Å, vad det ska bli skönt att somna.

Lika som bär?

Jag har en känsla av att det är Ida Sjöstedt som har gjort Victorias klänning, inte bara Madeleines kjol. Superoptimoptitoppipang-fenomenaliskt vackra, bägge två!

Ostbågar???

Mina nya q10-piller är de största piller jag ätit och de är knalloranga och ser ut som om kapslarna innehåller krossade ostbågar. Det vore en medicin, det. Och de är faktiskt ännu orangare än på bilden, men jag begriper inte hur man gör det bättre.