Morgondagens middag

Det verkar som om vi ska äta helstekt fläskfilé med hasselbackspotatis, pepparsås och sallad imorgon.

Min man alltså.

Jag ska försöka tvätta håret. Har planer på klänning också, men det är så förfärligt jobbigt att ta på sig strumpbyxor så jag får se imorgon. Och nej, jag är verkligen inte så mycket feminist att dessa mina vinterlurviga tål dagsljus. I värsta fall får det bli en mer vardaglig klänning med leggings för de slinker på lätt.

Och imorgon klockan 21 kommer en film om ett hotell, Budapest Grand Hotel kan den heta, som jag gärna vill se. Hoppas inte den är så tjejig att Mikael storknar. Air Force One börjar också kl 21 och jag ser hellre hotellfilmen! Fast det är nog strösslat med film imorgon kväll och annars har vi några filmkanaler också. Ikväll såg vi Forrest Gump och hjälp vad den är bra. Som ett emotionellt gympass jämfört med en del andra, lättsmälta, filmer som bara går in genom ena örat och ut genom andra och lämnar noll avtryck.

Annars är jag lite nervös för nyår. Dels är det, och Midsommar, såna där hedniska högtider som inte har någon verklig innebörd man kan koncentrera sig på, dvs innebörden är att man ska fira med sina vänner och vara lycklig. Det har jag alltid tyckt känns väldigt pressande. Jag är inte den med stort umgänge som kan välja och vraka mellan inbjudningarna och nu är det som ni kan gissa värre än nånsin på den fronten. Och dessutom känner jag stor vardagslycka, om jag inte mår för dåligt i kroppen, men när man ska fira och se framåt mot ett nytt år blir jag liksom nervös, för jag har inget fint att se fram emot som jag har skapat själv. Jag har mitt äktenskap och det är jag glad och stolt över, men barn och barnbarn är inte min förtjänst, jag har inget jobb, gör inget speciellt som räddar världen eller så. Så att summera året och se fram emot nästa blir så futtigt, typ ööö, jag ska göra gastroskopi och kolla på ny rullstol, ni då? Så jag är faktiskt glad att vi inte behöver skryta om vårt liv för någon annan och att jag istället kan skryta om Mikael här på bloggen när andan faller på, och så är det bra med det.

Förresten gjorde jag en bra sak härom dagen och det var att jag tog med mig påslakanen jag köpte på Hemtex, mina favoritlakan för övrigt, som har läckt blå färg på sig själva och på underlakanet, och reklamerade dem i butiken och ska få pengarna tillbaka. Jag brukar inte klaga på saker annat än i mjugg, så det var bra gjort att jag inte bara gav dem till tygåtervinningen, särskilt som de bara har legat och skräpat på tvättbänken i över en månad. Men det är ju inte precis nåt att berätta om som årets höjdpunkt på fest...

Jag hoppas i alla fall att ni får en fin avslutning på 2017. För en del känns det som en lättnad att detta året är slut, medan andra är mer rädda för framtiden. Alla har sina svårigheter. Men kram!!!

Och mitt råd är att två sidor av samma mynt, nämligen:
1) gå inte med skavt nagellack, doppa hellre fingrarna i nagellacksborttagningsbyttan och bli fräsch på fem röda. Man känner sig inte så fin i skavt nagellack, i alla fall gör inte jag det. Och hur man känner sig inuti avspeglas i ens utstrålning.
2) och har du skaffat en sån där bytta som man bara doppar fingrarna i för att ta bort nagellacket, så måla då naglarna oftare! Jag älskar nagellack och man är alltid finare i nagellack och fult hår än i bara fult hår.