Idag orkade jag klä på mig, fast jag inte var säker på om Mikael skulle komma hem idag eller i morgon. Jag tog till och med på mig behå och en blus istället för den randiga tröjan med fläck som jag haft hela veckan. Jag tände adventsljusstaken i sovrummet och drog upp rullgardinen så man såg den. Och precis när jag står upp och kokar spaghetti ringer det på dörren. Det är Malcolm, en ungdom i kyrkan. Han är vår hemlärare, som det kallas (det där systemet vi har i kyrkan att alla har några individer/familjer som de har ansvar att besöka och hjälpa. Våra hemlärare brukar ge mig sakramenten/nattvarden varje månad eftersom jag inte kan gå på kyrkans möten.) Han frågar om Mikael är hemma, räcker fram en present och jag blir glad och tacksam. Så omtänksamt! Sen säger han att det finns en present till. Och runt hörnet kommer en grupp på kanske 15 personer bestående av unga män, unga kvinnor, systermissionärer, ungdomsledare, församlingsledare. De sjunger julsånger och ger mig en god pepparkaka att mumsa på och en clementin. Jag kan inte låta bli att sjunga med. Att sjunga psalmer med andra är en av sakerna jag saknar mest från kyrkan. Tipp tapp räknas kanske inte som julpsalm, men Stilla natt satt där den skulle!
I paketet ligger en generös present och när telefonen ringer så fort jag stängt dörren och öppnat kartongen, och när Mikael hör mig svara gråter jag och säger Det har precis varit folk här och sjungit och gett oss presenter och jag är alldeles rörd.
Så mycket godhet! Och att jag klädde på mig och redan stod upp och nog hade dragit en borste genom i alla fall halva håret så jag inte behövde skämmas när jag öppnade dörren, det var också en liten del av underverket som kallas jul. Underverket i detaljerna.
2 kommentarer:
Vad underbart! Vilken överraskning! Det förtjänade du/ni i all er kamp. Det finns godhet och omtanke i världen. Ljuset lyser i världen, och mörkret har icke fått makt därmed.
modren, lite rörd, but not shaken
Åh så fint ❤
Skicka en kommentar