Dagens Mikael

Min man har en talang för att slarva bort sin rakapparat. Han tar rätt ofta med den ut i bilen och rakar sig på väg till nåt, och lämnar den där. Helt försvunnen är den ju såklart inte då. Men nu, dagen före julafton tror jag det var, så kunde han inte hitta den. Han hittade den inte på flera dagar och skäggstubben gick från att se modernt sexig ut (eller om det är superute, det var i alla fall sexigt när jag var 16) till att se ut som nån som inte har rakat sig på en vecka. Jag har lite lust att säga att han liknande luffaren i Astrid Lindgrens bok, han som vill vara fri som en fågel. Fri utan dagligt raktvång, jag har själv samma problem på benen.

Men igår sa han att han trodde att han kunde ha den i necessären. Det är trots mina många ord bara början på historien.

Idag visar han mig glatt en rakapparat!

Sen minns jag inte riktigt mer, det kan ju bli så när man är med om ett trauma.

För övrigt har vi sällan tänt i taket. Nu består ljuset i vardagsrummet av gran och adventsljus. En golvlampa som förut stod mellan oss är ersatt av granen och lampan står nu vid mina fötter, så det är lite mörkare än vanligt borta vid våra huvuden. Bara som bakgrundsinformation.

Plötsligt hänvisar Mikael till att han ju har hittat rakapparaten, och jag tittar närmare på honom. Det ser ju helt slätt ut? Vad ska jag se på?

-- Aaaargh!!!!! Han har rakat av sig allt skägg och lämnat en pedofilmustasch! Han ser så läskig ut! Och han skrämmer mig med att han ska ha det så ett tag, och fast jag vet att det inte är sant så blir jag livrädd. Ni anar inte vad skum han ser ut. Tyvärr tror jag att jag väcker honom om jag fotar honom nu, så ni får tro på mitt ord.

Vad är det för fel på män som vill ha ansiktsbehåring?!?!?!