Nu är julen slut, vad mig anbelangar. Jag skulle gärna ha julgran och allt pynt framme från början av november. Jag älskar att se fram emot saker! Men nu börjar det reda klia i fingrarna att ta bort allt rött. Men så mycket energi som gick åt så tänker jag njuta av det minst en månad till :-) Min morfar fyllde år den 2 feb och ville alltid ha kvar granen till sin födelsedag. En bra tradition att ta efter.
Igår såg jag inte på Kalle, för första gången i livet. Well, jag brukar väl inte titta helt slaviskt men jag brukar i alla fall sitta framför teven, men i år var jag ensam hemma på julafton och gick inte upp ur sängen förrän jag tyckte att jag orkade. Sen kokade jag spaghetti och värmde en portion köttfärssås och var grymt nöjd med att bara vila.
Mikael och jag hade skrivit ett julbrev och vissa delade han ut på papper i kyrkan och andra skickade vi på mail på kvällen. Vi har slarvat mycket med julkorten de senaste åren så det kändes bra att skicka en hälsning. Och när som helst så dör nog traditionen att skicka julkort. Om portot kostar en tia och sen kortet så blir det ju en dyr affär.
Idag hade vi två damer på middag och Mikael gjorde fint i lägenheten, monterade ihop två stolar till och lagade all mat till julbordet. AL hade med sig Janssons och dessutom hade vi fått brynkål av pappa, så jag var helt lycklig.
Sen åkte vi till Jojo där i princip alla var med. Trots att de hade öppnat mycket julklappar igår var det mycket idag också, från och till tysklandsresenärerna som kom tillbaka idag. Jag fick en fin tysk version av ett änglaspel fast i trä och med färgglada folkdansare. Så fin! Underbart också att träffa duracellkaninerna, jag menar barnbarnen. Jag vill så gärna dras med i deras tempo men jag klarar det i typ 20 sekunder! Alla sa fel namn på alla och till slut kallade Mikael mig för både Hanna och Lina och T kallade sin flickvän för Belle. Och mer eller mindre alla råkade säga fel på Neo och Jonte. En hel afasiafton! Och sååååå många är vi ju inte. Men det var jättetrevligt och vi åt världens godaste mat och en underbar passionsfruktmoussetårta. Och jag tänkte säga att vi inte behöver äta förrän nästa år, men kylen är helt smockfull så vi får göra vårt bästa för att inget ska förfaras. Men tre burkar sill klarar ju sig, det får till lite Ordnung! bara så att det som blir dåligt annars blir uppätet först.
Jag fick också presenter av Mikael, fast vi hade sagt att vi inte skulle ge julklappar i år förutom till barnbarnen. Och jag är fortfarande inte säker på om Mikael har lurat mig, men till förra julen önskade jag mig en ny klocka för glaset hade gått sönder lite på klockan 1. Men man såg bra ändå, så det var ingen fara. Men jag fick aldrig nån, och det var ju inget akut behov. Så för nån månad sen var det ett hack på kl 8 också, och Dan före dopparedan tog batteriet slut. Och vår lokala juvelerare i Vh har ju dött tidigare i år, inte för att han är den enda som byter klockbatterier, men 7jag tänkte bara på det och på hur hans familj har det nu, första julen utan honom. Och vad tror ni jag får på julafton om inte en ny klocka! Dessutom kom han ihåg att jag vill ha silvrig klocka med vit urtavla och siffrorna utskrivna. Det mindes han från när vi köpte min förra klocka för några år sen! Så omtänksamt! Men jag ska inte säga allt, vissa var väldigt generösa utan att fördenskull vilja bli omnämnda på bloggen.
Jag är i alla fall uppfylld av glädje. Att vi inte hade så bra med pengar den här julen sammanföll ju med att jag inte har nån ork, så det var skönt att inte köpa 200 julklappar. Precis som att alla har sin favorit bland julbordsmaten så har ju alla sin favorittradition. En del älskar presenter, en del musiken, en del att spela spel tillsammans, en del med många barn gillar att ha ett julspel med Jesus och Maria. Jag kan inte säga om pyntet hemma, maten eller musiken gör mest för julkänslan. Men jag har varit rätt så trött i år och inte ens försökt ha en julkalender med goda gärningar, och det saknar jag på ett sätt. Jag vill verkligen att det pråliga inte ska få väga över och ta fokus från barnet i krubban. Men det är svårt i ett avkristnat land!
Apropå avkristnat så har jag världens roligaste kommentar. Min bror har två tvillingflickor på 8 år och två tvillingpojkar på 4. Alla går i en judisk skola/förskola. I USA är det vanligt med alla möjliga friskolor och de kan vara religiösa eller annat. För min brors familj handlar det mest om bra kvalitet på undervisningen och inte massa bus, så då blev det denna prisbelönta skola. Men de lär ju sig en hel del om judendomen, och nu hade det gått så långt att Oskar hade sagt Varför talar vi om jul när det är Hannukah?
Jag känner att en rejäl feberattack är på gång, så jag ska försöka lugna mig lite nu. Men god fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar