Återblick 2017

Dag från 2017 du alltid kommer att minnas?
Haha, ironiskt nog minns jag ingen dag från det här året. Det kanske är en futil idé att svara på nyårsfrågor när man har dåligt minne :-)

Bästa köpet? 
Vinröd blus som mamma köpte, auberginefärgat nagellack, vinröda stretchjeans och jeggings. Och den svarta filthatten. Och matrumsstolarna.

Gjorde något dig riktigt glad?
Neos och Belles kärlek. Johannes!

Genomdrev du någon stor förändring?
Inte precis. Jag håller på som en evighetsmaskin att lära mig att ta det lugnare men det är sååååå svårt!

Vad skrattade du åt?
Mikael. Varje dag tror jag. Eller kanske inte. Men det är värdefullt.

Vad har du tittat på på tv/nätet?
Repriserna av Downton Abbey!!!
Line of Duty
Broadchurch

Vad önskar du att du gjort mer?
Hjälp, allting! Rest, lagat mat, duschat, målat naglarna, läst, skrivit, sytt, sjungit, passat barn, pussats och kramats, tvättat, städat, ätit ute, sovit, tänt ljus, åkt skidor, varit på tivoli, bakat, gått på konserter, haft högklackat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Haft ont. Legat ner.

Största musikaliska upptäckten?
Ingen alls. Orkar i princip aldrig lyssna på musik längre. Har lyssnat på Josh Groban och Real Groups julskivor två gånger var, det är ungefär allt. Det är inte sant, jag har lyssnat på gamla favoriter några gånger men jag vet inte precis vad längre. Inte ens en gång i månaden, så jag har inget bättre svar.

Den maträtt du åt oftast?
Sammanbrottspizza. Det är det enda jag kommer ihåg. Annars äter jag spaghetti och köttfärssås så ofta jag bara kan.

Något du önskade dig och fick?
En klocka.

Vilka saknade du?
Johannes, Neo och Belle, Bella, Mia, Oskar och Benjamin, mina syskon, MIG SJÄLV

Var du gladare eller ledsnare jämfört med året innan?
Ledsnare.

Största misstaget?
Inget stort, men väldigt väldigt många små.

Lärdom om dig själv under året?
Jag behöver stilla mig och tänka efter. Det är väl ingen splitterny lärdom, men det har blivit tydligare i år.

Finns det något som kunde gjort ditt år ännu bättre?
Rituximabresultaten kunde varit positiva.

Vad fick dig att må bra?
Mediciner? Jag har migrän ikväll men fick jätteont i magen av medicinen så jag är rätt enkelspårig.

Lärde du dig något nytt?
Nej, bara gammalt. Men det ska man inte förakta.

Något du var stolt över?
Att jag vågat säga ifrån några gånger.

Din högsta önskan just nu
Bli frisk.

Morgondagens middag

Det verkar som om vi ska äta helstekt fläskfilé med hasselbackspotatis, pepparsås och sallad imorgon.

Min man alltså.

Jag ska försöka tvätta håret. Har planer på klänning också, men det är så förfärligt jobbigt att ta på sig strumpbyxor så jag får se imorgon. Och nej, jag är verkligen inte så mycket feminist att dessa mina vinterlurviga tål dagsljus. I värsta fall får det bli en mer vardaglig klänning med leggings för de slinker på lätt.

Och imorgon klockan 21 kommer en film om ett hotell, Budapest Grand Hotel kan den heta, som jag gärna vill se. Hoppas inte den är så tjejig att Mikael storknar. Air Force One börjar också kl 21 och jag ser hellre hotellfilmen! Fast det är nog strösslat med film imorgon kväll och annars har vi några filmkanaler också. Ikväll såg vi Forrest Gump och hjälp vad den är bra. Som ett emotionellt gympass jämfört med en del andra, lättsmälta, filmer som bara går in genom ena örat och ut genom andra och lämnar noll avtryck.

Annars är jag lite nervös för nyår. Dels är det, och Midsommar, såna där hedniska högtider som inte har någon verklig innebörd man kan koncentrera sig på, dvs innebörden är att man ska fira med sina vänner och vara lycklig. Det har jag alltid tyckt känns väldigt pressande. Jag är inte den med stort umgänge som kan välja och vraka mellan inbjudningarna och nu är det som ni kan gissa värre än nånsin på den fronten. Och dessutom känner jag stor vardagslycka, om jag inte mår för dåligt i kroppen, men när man ska fira och se framåt mot ett nytt år blir jag liksom nervös, för jag har inget fint att se fram emot som jag har skapat själv. Jag har mitt äktenskap och det är jag glad och stolt över, men barn och barnbarn är inte min förtjänst, jag har inget jobb, gör inget speciellt som räddar världen eller så. Så att summera året och se fram emot nästa blir så futtigt, typ ööö, jag ska göra gastroskopi och kolla på ny rullstol, ni då? Så jag är faktiskt glad att vi inte behöver skryta om vårt liv för någon annan och att jag istället kan skryta om Mikael här på bloggen när andan faller på, och så är det bra med det.

Förresten gjorde jag en bra sak härom dagen och det var att jag tog med mig påslakanen jag köpte på Hemtex, mina favoritlakan för övrigt, som har läckt blå färg på sig själva och på underlakanet, och reklamerade dem i butiken och ska få pengarna tillbaka. Jag brukar inte klaga på saker annat än i mjugg, så det var bra gjort att jag inte bara gav dem till tygåtervinningen, särskilt som de bara har legat och skräpat på tvättbänken i över en månad. Men det är ju inte precis nåt att berätta om som årets höjdpunkt på fest...

Jag hoppas i alla fall att ni får en fin avslutning på 2017. För en del känns det som en lättnad att detta året är slut, medan andra är mer rädda för framtiden. Alla har sina svårigheter. Men kram!!!

Och mitt råd är att två sidor av samma mynt, nämligen:
1) gå inte med skavt nagellack, doppa hellre fingrarna i nagellacksborttagningsbyttan och bli fräsch på fem röda. Man känner sig inte så fin i skavt nagellack, i alla fall gör inte jag det. Och hur man känner sig inuti avspeglas i ens utstrålning.
2) och har du skaffat en sån där bytta som man bara doppar fingrarna i för att ta bort nagellacket, så måla då naglarna oftare! Jag älskar nagellack och man är alltid finare i nagellack och fult hår än i bara fult hår.

Dagens Mikael

Min man har en talang för att slarva bort sin rakapparat. Han tar rätt ofta med den ut i bilen och rakar sig på väg till nåt, och lämnar den där. Helt försvunnen är den ju såklart inte då. Men nu, dagen före julafton tror jag det var, så kunde han inte hitta den. Han hittade den inte på flera dagar och skäggstubben gick från att se modernt sexig ut (eller om det är superute, det var i alla fall sexigt när jag var 16) till att se ut som nån som inte har rakat sig på en vecka. Jag har lite lust att säga att han liknande luffaren i Astrid Lindgrens bok, han som vill vara fri som en fågel. Fri utan dagligt raktvång, jag har själv samma problem på benen.

Men igår sa han att han trodde att han kunde ha den i necessären. Det är trots mina många ord bara början på historien.

Idag visar han mig glatt en rakapparat!

Sen minns jag inte riktigt mer, det kan ju bli så när man är med om ett trauma.

För övrigt har vi sällan tänt i taket. Nu består ljuset i vardagsrummet av gran och adventsljus. En golvlampa som förut stod mellan oss är ersatt av granen och lampan står nu vid mina fötter, så det är lite mörkare än vanligt borta vid våra huvuden. Bara som bakgrundsinformation.

Plötsligt hänvisar Mikael till att han ju har hittat rakapparaten, och jag tittar närmare på honom. Det ser ju helt slätt ut? Vad ska jag se på?

-- Aaaargh!!!!! Han har rakat av sig allt skägg och lämnat en pedofilmustasch! Han ser så läskig ut! Och han skrämmer mig med att han ska ha det så ett tag, och fast jag vet att det inte är sant så blir jag livrädd. Ni anar inte vad skum han ser ut. Tyvärr tror jag att jag väcker honom om jag fotar honom nu, så ni får tro på mitt ord.

Vad är det för fel på män som vill ha ansiktsbehåring?!?!?!

Skulle du helst?

Skulle du helst vara den förste som utforskade en planet eller den som uppfann en medicin som botade en dödlig sjukdom?

Alla kan gissa. Fast helst skulle jag då uppfinna medicinen som botar ME. Fast helst får nån annan gärna göra det, för jag är inte så hemskt lockad av att stå i ett labb hela dagarna.

Skulle du helst?

Skulle du helst låta bli att använda sociala medier eller aldrig mer se på tv?

Aldrig mer sociala medier. Och hoppas att få se alla mina älsklingsbarn på andra sätt.

Skulle du helst?

Skulle du helst vilja vara ensam resten av livet eller omgiven av irriterande människor?

Ensam!

Och jag vet att det inte skulle vara så himla kul att vara ensam varje sekund av varje dag i ett helt liv, men det skulle vara frånvaron av något trevligt, inte närvaron av något jobbigt. Och jag har aldrig lidit av att vara ensam, tvärtom så njuter jag. Kanske numera mer än nånsin, eftersom jag har så svårt med ljud. Och det är lätt att tro att man kan vara ensam när man aldrig är det. Men jag vet inte om jag led av att vara ensam innan jag träffade Mikael, jag tror inte det. Visst önskade jag mig kärlek, men inte nödvändigtvis frihet från ensamhet.

Skulle du helst?

Skulle du helst leva resten av ditt liv i en virtuell verklighet där alla dina önskningar besannades, eller i verkligheten?

Jag vill knappt medge det men jag skulle välja verkligheten. Tror inte det är vettigt med noll motstånd, fast jag tycker inte å andra sidan att folk borde ha ME heller. Men lagom med svårigheter gör en stark. Jättemycket svårigheter kanske gör en jättestark, men jag har aldrig gillat bodybuilders. Fast vem är jag att nöja mig med att bli en sommarstuga om Gud bygger om mig till ett palats?

Skulle du helst?

Skulle du helst vilja att allmänheten tyckte om dig men din familj inte gjorde det, eller att allmänheten inte tyckte om dig men din familj gjorde det?

Vem skulle vilja bli omtyckt av främlingar hellre än sina närmaste? Fast då kanske man skulle bli bästis med typ Kenza eller Jocki boy eller vad kändisarna heter. Hjälp, ja, idag var frågan också enkel.

Skulle du helst?

Skulle du helst bo ensam i ödemarken eller som hemlös på stadens gator?

Inte heller svårt, självklart i ödemarken! Finns det för den delen folk som vill vara hemlösa?!?! Frågan känns ganska fräck.

Det finns nån sån där text som går på Fejan, Om du fick 50 000:- för att bo i en stuga ensam utan Wifi eller täckning i en månad, skulle du göra det? Och det ska visst vara ett svårt beslut! Bah!

Ett svårt beslut skulle vara utan böcker, el, varmvatten och med en varg och björn krafsande på ytterdörren på nätterna. Då hade jag tvekat. Tvätta håret på vatten värmt på öppen eld låter för jobbigt för en me-patient och jag garanterar att det inte finns så mycket torrschampo i världen att håret håller sig fräscht i en månad. Fast har jag ordentligt lås och öronproppar kan jag nog tåla att ha djur utanför. Men inte om jag måste hämta posten eller nåt. Så kanske, kanske inte. Men jag hade gjort det utan Wifi eller telefon för 50 000:-, LÄTT! Jag läser ju mycket på plattan, fast extremt korta texter, så jag skulle inte kunna ligga och läsa böcker hela dagarna som vila, men antingen böcker jag redan läst, böcker där jag redan känner karaktärerna, eller barn- och ungdomsböcker skulle funka. Och om jag fick skriva skulle jag ha stor nytta av det. Om jag bara fick tvätta mig och inte frysa och inte behövde laga min egen mat (mackor i en månad funkar inte!) och fick ha mina mediciner osv så skulle det snarare kännas som semester.

Jag undrar snarare Var kan man anmäla sig??

Skulle du helst?

Skulle du helst vilja att dina skjortor alltid var två nummer för stora eller ett nummer för små?

Två nummer för stora! En för liten skjorta är alltför bekant.

Skulle du helst?

Skulle du helst råka orsaka ett barns död eller tre vuxnas död?

Hur ska man kunna svara på det?!?!?! Jag antar att man inte får svara tre jättejättegamla människor...

Men om man måste välja, så känns det som att jag svarar tre vuxna. Att förlora ett barn går emot hela naturen, min moster förlorade ett vuxet barn men blev helt knäckt. Fast å andra sidan förlorade min syster sin man och blev också knäckt. Och tre vuxna har kanske barn som då förlorar sina föräldrar och det tror jag är väldigt dåligt också.

Så om jag får välja så väljer jag tre vuxna, 90-åriga änkor som är deprimerade.

Skulle du helst?

Skulle du helst sitta i fängelse i fyra år för nåt du inte gjort, eller komma undan med något hemskt du faktiskt gjort men alltid leva i rädsla för att bli påkommen?

Tycker ni det är lätt? Jag våndas!

Jag tror att man skulle kunna leva ett bättre liv om man art fyra år i fängelse. Särskilt om ens familj visste att man var oskyldig. Då kan man ju leva lycklig resten av livet, om man inte har en tendens att gräma sig över det man missade under de fyra åren. Men jag släpper sånt tror jag.

Motsatsen då, att ha dåligt samvete resten av livet, plus att leva i rädsla. Det kan inte vara nyttigt för ens hälsa eller för ens äktenskap. Nej, det känns inte särskilt lockande.

Är jag hungrig eller??

Jag bara fastnar på matbilder på Pinterest. (Ja, jag har ätit julbord och en glass, då är jag väl kanske hungrig nu...) Som den här tagliatellegratängen med fetaost. Receptet verkar smidigt och bra också. Stackars Mikael skulle inte bli lycklig om jag gjorde hemlagad lasagne på nyår. Inte min kropp heller, men mitt sinne skulle gå upp i falsett! På färsk pasta dessutom så den får lite tuggmotstånd. Nyår förresten, jag vet inte om jag kan förmå mig till att orka nåt då. Vi får prata om det.

Men titta här vad god gratängen ser ut, och här finns receptet.

Sofia Tretow, minns det

Jag har följt Sofia Tretow på IG i kanske ett år och jag ÄLSKAR hennes smak! Gustavianskinspirerat med attityd kallar jag det, fast Sköna hem nog hade nån coolare beskrivning. Hennes hus är nämligen på framsidan av senaste numret av Sköna hem och jag suktade lite. Nåt annat hem i tidningen hade en stor hall med ett runt bord i mitten, som jag önskar mig, det och serveringsgång vill jag ha.

Men här ser ni nån sorts vardagsrum eller finrum eller reception room och jag är dessutom inte bara sugen på hemmet utan också namnet, Sophia Tretow som pseudonym. Nu är det ju redan upptaget men namnet är vackert!

Dagens ordlösa beskrivning

Parallell thirds by Emilia Arana.

Älskar ju såklart färgerna.

Och just nu känner jag mig precis som tavlan, massa i de där lyckliga, rödlila nyanserna, men så också lite ismintgrönt som känns som saker som är fel i kroppen. Mikael låter som om han håller på att bli förkyld och jag känner mig så jämt.

Men jag är glad. Det är ju skillnad på att ligga och må dåligt för att man har varit på mammografi jämfört med fira jul med barn och barnbarn.

Kunglig förlovning

Jag tycker ju att Meghan Markle och prins Harry är snygga som vilka fotomodeller som helst. Och fotona är tagna av nån som brukar fota modeller. Men, och självklart finns det ett men när jag börjar så här. MEN jag tycker inte det är lämpligt med en genomskinlig topp där man givetvis förstår att nån har kollat så inte några bröstvårtor syns genom löven, men givetvis måste ju alla som kollar på bilden själva titta efter. Tycker inte det är speciellt tjusigt att sända just det budskapet när det gäller en framtida kunglighet. Alla fattar väl att man är jättesexintresserad när man är nykär och snart ska gifta sig, men jag förvånas alltid när det är folk på såna där brudklänningsprogram som ska beskriva sin drömlook och säger sexig som första adjektiv. Måste man bevisa för alla att man är sexig när man gifter sig? Ingen tror ju att folk som bor ihop inte har upptäckt att de är sexiga. Jag tycker det är skevt att ha en vit klänning, som ju symboliserar renhet och oskuld, och samtidigt puffa fram sin sexighet som främsta egenskap.

Hur det än är i allmänhet tycker jag ändå att kungligheter ska vara nåt extra. Om de är som alla andra har de inget med privilegier att göra. Men vad kan man i och för sig förvänta sig av en amerikansk skådis.

Läste precis en hel analys av förlovningsfotona och även en jämförelse med storebrors och andra i det brittiska kungahuset. Och helt klart är den blivande kungens bra mycket mer formella. Men de ser ju ändå kära, nära och lyckliga ut.

Men Markle i sin klänning som kostar 600 000:-. Deras foto är snarare för deras eget nöje, för att ha ett vackert förlovningskort hemma i sovrummet, eller skrytsammare över soffan kanske. Inte för att berätta för världen att man ska gifta sig. Då har man väl i alla fall behå på sig på kortet, tycker jag.

Säg gärna vad ni tycker. Jag är ju hela 47 år och kanske har åsikter som en gammal tant. Övertyga mig gärna om den nya kungamakten. Blah.

Dansa ut granen?

Nu är julen slut, vad mig anbelangar. Jag skulle gärna ha julgran och allt pynt framme från början av november. Jag älskar att se fram emot saker! Men nu börjar det reda klia i fingrarna att ta bort allt rött. Men så mycket energi som gick åt så tänker jag njuta av det minst en månad till :-)  Min morfar fyllde år den 2 feb och ville alltid ha kvar granen till sin födelsedag. En bra tradition att ta efter.

Igår såg jag inte på Kalle, för första gången i livet. Well, jag brukar väl inte titta helt slaviskt men jag brukar i alla fall sitta framför teven, men i år var jag ensam hemma på julafton och gick inte upp ur sängen förrän jag tyckte att jag orkade. Sen kokade jag spaghetti och värmde en portion köttfärssås och var grymt nöjd med att bara vila.

Mikael och jag hade skrivit ett julbrev och vissa delade han ut på papper i kyrkan och andra skickade vi på mail på kvällen. Vi har slarvat mycket med julkorten de senaste åren så det kändes bra att skicka en hälsning. Och när som helst så dör nog traditionen att skicka julkort. Om portot kostar en tia och sen kortet så blir det ju en dyr affär.

Idag hade vi två damer på middag och Mikael gjorde fint i lägenheten, monterade ihop två stolar till och lagade all mat till julbordet. AL hade med sig Janssons och dessutom hade vi fått brynkål av pappa, så jag var helt lycklig.

Sen åkte vi till Jojo där i princip alla var med. Trots att de hade öppnat mycket julklappar igår var det mycket idag också, från och till tysklandsresenärerna som kom tillbaka idag. Jag fick en fin tysk version av ett änglaspel fast i trä och med färgglada folkdansare. Så fin! Underbart också att träffa duracellkaninerna, jag menar barnbarnen. Jag vill så gärna dras med i deras tempo men jag klarar det i typ 20 sekunder! Alla sa fel namn på alla och till slut kallade Mikael mig för både Hanna och Lina och T kallade sin flickvän för Belle. Och mer eller mindre alla råkade säga fel på Neo och Jonte. En hel afasiafton! Och sååååå många är vi ju inte. Men det var jättetrevligt och vi åt världens godaste mat och en underbar passionsfruktmoussetårta. Och jag tänkte säga att vi inte behöver äta förrän nästa år, men kylen är helt smockfull så vi får göra vårt bästa för att inget ska förfaras. Men tre burkar sill klarar ju sig, det får till lite Ordnung! bara så att det som blir dåligt annars blir uppätet först.

Jag fick också presenter av Mikael, fast vi hade sagt att vi inte skulle ge julklappar i år förutom till barnbarnen. Och jag är fortfarande inte säker på om Mikael har lurat mig, men till förra julen önskade jag mig en ny klocka för glaset hade gått sönder lite på klockan 1. Men man såg bra ändå, så det var ingen fara. Men jag fick aldrig nån, och det var ju inget akut behov. Så för nån månad sen var det ett hack på kl 8 också, och Dan före dopparedan tog batteriet slut. Och vår lokala juvelerare i Vh har ju dött tidigare i år, inte för att han är den enda som byter klockbatterier, men 7jag tänkte bara på det och på hur hans familj har det nu, första julen utan honom. Och vad tror ni jag får på julafton om inte en ny klocka! Dessutom kom han ihåg att jag vill ha silvrig klocka med vit urtavla och siffrorna utskrivna. Det mindes han från när vi köpte min förra klocka för några år sen! Så omtänksamt! Men jag ska inte säga allt, vissa var väldigt generösa utan att fördenskull vilja bli omnämnda på bloggen.

Jag är i alla fall uppfylld av glädje. Att vi inte hade så bra med pengar den här julen sammanföll ju med att jag inte har nån ork, så det var skönt att inte köpa 200 julklappar. Precis som att alla har sin favorit bland julbordsmaten så har ju alla sin favorittradition. En del älskar presenter, en del musiken, en del att spela spel tillsammans, en del med många barn gillar att ha ett julspel med Jesus och Maria. Jag kan inte säga om pyntet hemma, maten eller musiken gör mest för julkänslan. Men jag har varit rätt så trött i år och inte ens försökt ha en julkalender med goda gärningar, och det saknar jag på ett sätt. Jag vill verkligen att det pråliga inte ska få väga över och ta fokus från barnet i krubban. Men det är svårt i ett avkristnat land!

Apropå avkristnat så har jag världens roligaste kommentar. Min bror har två tvillingflickor på 8 år och två tvillingpojkar på 4. Alla går i en judisk skola/förskola. I USA är det vanligt med alla möjliga friskolor och de kan vara religiösa eller annat. För min brors familj handlar det mest om bra kvalitet på undervisningen och inte massa bus, så då blev det denna prisbelönta skola. Men de lär ju sig en hel del om judendomen, och nu hade det gått så långt att Oskar hade sagt Varför talar vi om jul när det är Hannukah?

Jag känner att en rejäl feberattack är på gång, så jag ska försöka lugna mig lite nu. Men god fortsättning!

Skulle du helst?

Skulle du helst bli berömd medan du lever och sedan bortglömd, eller vara okänd medan du lever men sedan berömd efter din död?

Nja, berömd vill jag inte bli. Men lite lagom erkänd skulle jag gärna bli. Och sen bortglömd, om det nu handlar om att bli ihågkommen för det man gör i sitt yrkesliv. Jag har ju ingen glädje av att folk pratar om mina böcker när jag är död.

Men å andra sidan, om nu frågan handlar om att även ens nära och kära ska glömma en när man är död så vill jag ju inte gärna det! Att Mikael gifter sig en månad efter min död...

Men jag tror frågan handlar om att vara berömd, inte att vara ihågkommen, inte sant?

Skulle du helst?

Skulle du helst se tio minuter av din framtid eller tio minuter av någon annans framtid?

Jättelätt, min egen, för att se om jag blir frisk.

Eller nej, inte vill jag se tio minuter av en framtid där jag inte är frisk, det orkar jag inte med. Så då får jag se nån annans framtid. Inte Mikaels, om jag ser att han blir sjuk eller så.

Nån ung person som lever och frodas? Ja, det får bli Johannes framtid. Han firar sin första jul och borde ha en rätt ljus framtid.

Puh, det här var svårare än jag trodde!

Skulle du helst?

Skulle du helst förlora alla pengar och värdesaker du har eller alla foton du någonsin tagit?

Fotona. Jag vet, det är sjukligt att inte vara fäst vid foton, men jag är ju lite speciell på det viset. Jag är inte sentimental, jag är fet så jag hatar att se mig på kort, och om jag inte är tjock på kortet så var jag ändå en helt annan person 10-15 år yngre, piggare, utan Mikael, så henne vill jag inte heller nödvändigtvis komma ihåg.

Inte för att vi har så mycket pengar och värdesaker, men vi har ju lägenheten. Den har jag hellre kvar än gamla foton. Så stäm mig.

Skulle du helst?

Skulle du helst komma 10 minuter för sent till allt eller alltid 20 minuter för tidigt?

Hellre för tidigt! Eller, om jag var frisk skulle jag kunna läsa och det låter ju underbart att ha en lässtund före allting. Men om det är verklighet, dvs jag kan inte låtsas att jag är frisk, skulle jag nog ändå inte välja att komma 10 min sent till allt. Vilken stress, vad irriterade folk skulle bli på en!

Döden döden döden

Citatet ovan är från Astrid Lindgren, som visst sa så med sina systrar när de pratade, för att ämnet skulle bli uttömt och de kunde gå vidare och prata om annat.

I år har två personer i bekantskapskretsen begått självmord, den ena okänd för mig men bror till en ingift släkting.

En god vän har förlorat bägge sina föräldrar.

En person jag inte känner gick bort 20-30 år i förtid och det är ju alltid numera något extra obehagligt över det.

Men å andra sidan så lever de allra flesta jag känner fortfarande. Jag känner rätt många som är svårt, svårt sjuka och inte har ett egentligt liv. Jag är också svårt sjuk, men inte på långa vägar så sjuk som man kan bli av ME.

Igår hade M begravning för sin mamma. Mikaels mamma fyllde å andra sidan 80 i år i år, inte samma M alltså.

Sen fick jag mig en tankeställare eftersom man har haft koll på min mage, mina magsmärtor och mitt blodvärde i över 10 år och nu är det så illa att jag ska skickas på gastroskopi. Jag har en släkting som haft cancer i tarmen och jag vet att folk med ME lättare får cancer för att immunförsvaret är ur spel, överfunktion eller underfunktion är de vanligaste felen, överförenklat. Jag har ont i magen flera gånger om dagen, oavsett om jag sover, vilar eller går uppe. Det jag gjort förr för att hålla smärtan under kontroll hjälper inte längre. Jag är inte hypokondriker men man ska ju inte heller förneka att det kan vara fel på nånting. Det känns ju i alla fall i magen som att nåt är fel.

En del människor har den tanken på riktigt, undrar om det här är min sista jul. Det är en allvarlig tanke. I år är jag så trött att jag knappt orkar bry mig. Slog in presenter till Neo och Belle tillsammans med Mikael ikväll och jag var för svag för att krulla snöret. Presenterna såg ut som om de var inslagna av ett barn. Tur att de bara sliter av papperet så fort som möjligt. Jag orkar inte gå imorgon, jag klarar inte både Kalle, middag, presentöppning, så jag kommer på juldagen istället när det är mindre aktiviteter som pågår. Jag känner mig inte alls ledsen över att vara ensam hemma och hoppas inte nån ringer på dörren för jag har inte tvättat håret på flera dagar, och tror att jag avbokade duschen i torsdags dessutom för att jag hade haft så ont i magen att jag inte orkade gå ur sängen. Så jag känner mig inte julfin än och ska bara pösa hemma i sängen och soffan och få vara så trött som jag är utan att förstöra nåns julafton. Men sen hoppas jag verkligen att vi orkar åka och träffa min familj också om några dagar.

Min armbandsklocka tog slut idag kl 21.30. Jag blev alldeles förskräckt över att klockan inte var mer, jag trodde hon var minst 11, och Mikael dubbelkollade och hon var 23.10. Skönt att kroppen visste vad klockan var och att jag snart fick gå och lägga mig.

Kylen är knöfull, vi ska bjuda några på middag på juldagen.

Många känner sig extra ensamma nu på jul och kanske är det fler som ringer suicidhjälplinje osv nu. Mina tankar går till dem som nyss förlorat en anhörig. Det måste vara tufft. Och hoppas att så många som möjligt har nån att vara med så att ensamheten inte blir överväldigande. Jag är som sagt inte ledsen över att vara hemma ensam imorgon, jag är för trött för att orka klä på mig och åka hemifrån. Ska vila hela dagen så jag orkar på måndag.

Döden döden döden, och nytt liv i Jesusbarnet, fast han inte föddes på jul. Vi kan ändå fira hans födelse och tänka tacksamt på det han gjort. Ibland tänker jag att jag har en sång eller dikt i mig som handlar om den där julnatten. Min favoritkompositör John Rutter har gjort:-P några av mina favoritjulsånger/-psalmer, och härom dagen blev jag påmind om att han har ME. Ur mycket lidande kommer stor konst. Honom skulle jag vilja brevväxla med!

Här är texten till hans Nativity Carol

Born in a stable so bare
Born so long ago
Born 'neath light of star
He who loved us so
Far away, silent he lay
Born today, your homage pay
For Christ is born for aye
Born on Christmas Day

Cradled by mother so fair
Tender her lullaby
Over her son so dear
Angel hosts fill the sky
Far away, silent he lay
Born today, your homage pay
For Christ is born for aye
Born on Christmas Day

Wise men from distant far land
Sheperds from starry hills
Worship this babe so rare
Hearts with his warmth he fills
Far away, silent he lay
Born today, your homage pay
For Christ is born for aye
Born on Christmas Day

Love in that stable was born
Into our hearts to flow
Innocent dreaming babe
Make me thy love to know
Far away, silent he lay
Born today, your homage pay
For Christ is born for aye
Born on Christmas Day

Jag gillar särskilt hur omkvädet stegras med alla rimmen på -ay, och hur jag hör de underbara gossopranerna jubla Christ is born for aye, och sen går de ner, vördadsfullt både i röststyrka plus att sista radens musik är stilla och eftertänksam. Musiken betyder så oerhört mycket. Måste lyssna lite nu.

God jul, god sabbat, god allting!

Blå jul

Jippi, jag hittade ett blogginlägg på temat blå jul! Vi har ju blått och vitt och silver i vardagsrummet och granen går också i de färgerna. Jag tycker en gran är julig bara den inte är i neon, så jag är jättenöjd med blåa, vita och silvriga kulor. Jag tycker att det var hemskt roligt att se mer blå jul.

Våldsamma nyheter

Det finns nåt som kallas Södertörnsvargen och som avser en vild varg som inte längre är skygg och därför ska skjutas. Södertörn är jag aldrig säker på vad det syftar på, men det är nåt med södra Stockholm. Vi bor på Södertörn.

Men dra på trissor, de två senaste nätterna har vargen setts av nattvakten i templet (som ligger på andra sidan rondellen) på väg mot vårt område! Jag är inte nöjd! Är glad att Mikael inte har Vanna nu, tänk om vargen kom för att äta upp henne när de var ute på promenad.

Inte är det väl så att en varg dödar människor? Det räcker i och för sig med att den tar ett seriöst bett i armen eller benet, nej, fy, nu trissar jag upp mig. Måste läsa på om vargar.

Plötsligt tycker jag det låter väldigt bra med vapen och jakt. Tänk om den lägger sig under bilen och hoppar på Mikael! Det låter inte troligt, men vad vet jag om djurs beteende?!

Det här är lite som alla de där vildsvinen som höll till i folks trädgårdar i Vendelsö förra vintern, John Bau hade fotat dem hos sina föräldrar och det såg inte kul ut. Eller älgar som bökar hos folk. Djur som sätter sig på Mikael så han går sönder, eller biter av folk armen.

Rådjur är man inte rädd för, de ser snälla ut och ränner helst åt andra hållet. Men djur som äter kött och har vassa tänder, dem är jag faktiskt rädd för.

Tänker i alla fall inte ha nåt ärende på balkongen imorgon. Måste skriva en lapp till Mikael att han aktar sig. Ska man behöva gå beväpnad till Rusta eller??

Å, vilken bra fantasi jag har. Värdelöst just nu.

Faran över?!

Jag ska skicka julkort till tillverkarna av Klorin, för Mikael har inte haft symptom på magsjuka på 48 timmar och inkubationstiden är 1-2 dagar så jag tror att jag har klarat mig! Är så GLAD! Och jag tror det var klorinet som gick åt i badrummet som gjorde susen. Därav julkortet alltså.

Visserligen hade jag ont i magen i 6 timmar idag, så ont att jag grät och blev så trött att jag fick ställa in duschen och inte orkade gå upp ur sängen förrän 18.30. Fick tidvis ligga hopkrupen och oja mig. Men det var inte magsjukeont. Så det har gått sådär hittills med att vila mig så jag orkar åka hemifrån på jul.

Men det hade ju gått åt skogen med julen om jag fick magsjuka, så det är betydligt bättre utgångsläge än annars. Bara inte så bra som jag tänkt mig. Det var jobbigt att städa toan med klorin varje gång jag var nödig och det hade jag inte räknat med. Så trist när man måste använda de små marginalerna till sjukdom när jag hade behövt dem i förebyggande syfte. Alltså, den här sjukdomen!

Jag tänker på småbarn som får spel i mataffärer. Eftersom jag är så ljudkänslig och mataffärer ekar bra, så får jag olämpliga tankar när ungar skriker på Ica Maxi. Jag vill väsa Håll käften eller så får du en anledning att skrika!

Men nu minns jag inte vad det var jag ville säga. Jag är ju inte i mataffärer särskilt ofta, så jag vet verkligen inte vart jag tänkte komma med det.

Förresten har jag en återkommande dröm. Det är att jag springer, i riktiga bra löparskor och allt, men mitt ena ben är konstigt. Som jag minns det kan jag inte böja knät eller lyfta ena benet från marken. Det känns ju som om det vore enkelt att analysera. Frustration över att saker inte fungerar som de ska och att mitt liv haltar ojämnt. Ingen haltar väl jämnt, så det var nog ett onödigt tillägg.

Fy vad jag blir rädd, det kör lite i magen. Jag kan verkligen stressa mig själv.

Vad har man Internet till?

Mikael och jag såg på nån film på tv, vi har skaffat provmånad på C more tror jag det är. Kommer bli för jobbigt för mig att se på filmer varenda kväll men de har hittills varit väldigt bra i alla fall. Men så blev vi påminda om frasen Satisfaction guaranteed och försökte komma på vilken låt den kom ifrån. Lyssnade på två, det var inte rätt. Jag hörde rytmen på orden i huvudet men Mikael kände inte igen det när jag sjöng. Efter ett bra tag gav bägge upp och jag var irriterad på Internet som inte kunde ge oss svaret.

Sen kom jag på vad noterna före satisfaction guaranteed var, men det hjälpte ju inte. Men då visste jag i alla fall att det verkligen var en låt. Men orden fattades mig.

Plötsligt kommer jag på att låten är på Babel! Sökte på olika saker men jag hade nog inte rätt sökord för jag hittade inget. Kollade på senaste avsnittets slutmelodi men det var verkligen inte den låten jag tänkte på. Men så börjar Mikael kolla och säger plötsligt Elvis, A Little Less Conversation och jag hittar den snabbt på YouTube. Ja, jag är så bakom att jag använder YouTube även till att lyssna på musik, en gång i månaden eller så. Jag känner att titeln är rätt i rytmen och när jag hör introt vet jag att det är rätt låt. Sen börjar han sjunga:

A little less conversation, a little more action, please
All this aggravation ain't satisfactioning me

Jag vet inte om texten är rätt, satisfactioning är väl inget ord, men så stod det.

Och dels får vi svaret på varför vi bara fick andra låtar när vi sökte på textfrasen satisfaction guaranteed.

Och trots att jag blev sur på Internet så fick vi ju fram det till slut. Det tog två man en halvtimme, inklusive lite mellanspel i det undermedvetna medan jag grävde fram ytterligare ledtrådar. Utan Internet hade vi nog inte ens försökt komma på det.

Så just nu känner jag mig rikare på information. Men om det verkligen bidrar till människosläktets förbättring vet jag inte.

Högt eller lågt?

Jag kollade Mikaels socker med dutten flera gånger idag, han har ju magsjuka. Han har kollat ett antal gånger själv också, och den senaste gången han kollade sa han att det var högt, och att det blir högt när man är sjuk så man behöver ta mer insulin.

Jag har varit rädd att det skulle bli tvärtom, att man spyr upp och bajsar ut allt socker men att insulinet är kvar i kroppen och man får lågt. Och så ser jag för mig hur jag försöker få i honom socker men han bara kräks och jag får ringa ambulansen. Kommer de ens till folk med magsjuka? Hur hindrar man att den smittan sprider sig till nästa patient?

Men han har i alla fall haft högt socker hela dagen idag. Så jag har släppt det med att han skulle få lågt. Ingen idé att oroa sig för nåt som inte är troligt. Kunskap är viktigt. Kunskap ger makt och lugn. Även om kunskap också kan vara otrevligt är det för mig bättre än alternativet. Då har jag så snabb fantasi att jag kan trissa upp mig själv jättebra. Det är därför jag öppnar toadörren med skohorn idag.

Hektisk?!?! Lägg av!

"Sofia och prins Carl Philip har haft en hektisk december med bland annat dop och Nobelfest, och dessutom hann paret klämma in ett styrelsemöte på egna stiftelsen den 15 december".

Är det en hektisk arbetsmånad?!?!?!

Jag är inte dummare än att jag fattar att det tar en hel del planerande att samordna ett kungligt barndop, men de har ju folk till sånt. Prinsparet behöver väl egentligen bara ha åsikter?

Och till Nobel ska man hitta klänningar och läsa in sig på dem man hamnar vid bordet tillsammans med, det låter inte heller särskilt tidskrävande. Tre arbetsdagar jobb låter det som för mig, eller kanske en till för styrelsemötet. Vi säger väl fem arbetsdagar så, dvs en vecka. Och hur många köper kläder till fest på arbetstid, eller planerar barndop på arbetstid? Visst är dopet en offentlig tillställning, inte en privat, men det är ju inte som att Sofia själv ska baka småkakor till fikat.

Kungen har själv sagt med viss fö det, men jag tvivlar på att han jobbar åtta timmar om dagen. Och med tanke på lönen han får skulle han nog avkrävas åtminstone 12 timmars arbete per dag.

Själv arbetar jag hårt varje dag med att förstå vad nån säger om jag är dum nog att svara i telefon, och ännu hårdare arbete kräva för att klä på mig och vara på gott humör. Ja får aldrig ta helg eller ledigt och får bara precis så mycket i lön att jag överlever. Är beroende av Mikaels pengar också. Idag har jag extra ont i magen faktiskt, för stackars Mikael har fått magsjuka. Jag minns näradödenupplevelsen jag hade för några år sen när han smittade mig. Fy sjutton vad sjuk jag var. Länge dessutom. Så jag är livrädd idag, vi bor på bara 53 kvm och har bara en toa. Hela lägenheten luktar klorin nu och jag spritar händerna, tvättar med flödande tvål i så varmt vatten att jag bränner mig och har plasthandskar när jag gick på toa. Men är jättenervös. Jag skulle vila mig den här veckan så jag kan gå nånstans på jul. Förra gången spydde jag så mycket att jag fick inflammation i nåt, kanske nåt muskelfäste i bröstbenet.

Men nej, det är ju Mikael det är synd om. Förut idag var han grå i ansiktet och orkade knappt svara på tilltal. Huttrade trots kläder, filt och täcke och han brukar ha en tunn jacka på sig bara när det är minusgrader. Jag är så rädd för att bli sjuk! Blää!!!!!

Kan man dricka klorin?

P.S. Jag måste väl tillägga att jag mycket väl vet att man inte kan dricka klorin. Men allting som står på den här bloggen är überseriöst ju!

På torsdag kväll borde jag veta om jag har klarat mig. Eller, kan jag inte bli smittad imorgon också, man ska ju hålla sig undan minst 24 men gärna 48 timmar efter sista symptom, dvs om jag kan bli smittad i två dagar till och sen ta två dagar på mig från inkubationsögonblicket? Ja, då är jag inte säker förrän på lördag kväll? Nej, så kan jag inte tänka. Fy vad jag är konstig i magen, bara nån säger ordet magsjuka reagerar jag som Pavlovs hund.

Några käcka ostajlade foton från vårt hem?

Ähem...

(Ellos, H&M, H&M)

Pepparkakshus

Jag har bara nånsin gjort ett pepparkakshus och det gick ok. Efteråt insåg jag att det hade gått bättre om man kavlade ut degen rätt på bakplåtspappret så det behöll formen, och så har jag inte förfinat det här med kristyr. Men så går det när man har noll ork och inga barn hemma. Pepparkakshus är fina och luktar jul. Och jag har hittat de coolaste av alla på Pinterest!

Mamma har rätt

Givetvis har mamma rätt, men i det här fallet har hon det faktiskt! Hon sa nåt om att Victoria har varmaste leendet. Och lika lätt som att hitta Mary i marinblått, lika lätt var det att hitta Victoria med ett leende. Man blir ju rörd, hon är faktiskt rätt fin. Det är ju inte hennes fel att vi har monarki :-)

Julens trendblomma

Aprikosa amaryllisar är julens trendblomma och jag har sett många i kreddiga fotouppslag. Jag tycker att det är jättevackert men aprikos är inte jul för mig. Så är det bara.

Den här bilden är från Interflora.

Juloutfit

Ja, så tog då kronprinsessan Mary priset i vacker vinterklänning. Det är precis så jag hade tänkt mig att se ut på de olika julfester jag definitivt blivit inbjuden till och självklart också orkar gå på. Om ni är på Instagram, följ gärna crownprincessmaryofdenmark för massa snygga bilder.

Lipsillen har lipat!

Idag orkade jag klä på mig, fast jag inte var säker på om Mikael skulle komma hem idag eller i morgon. Jag tog till och med på mig behå och en blus istället för den randiga tröjan med fläck som jag haft hela veckan. Jag tände adventsljusstaken i sovrummet och drog upp rullgardinen så man såg den. Och precis när jag står upp och kokar spaghetti ringer det på dörren. Det är Malcolm, en ungdom i kyrkan. Han är vår hemlärare, som det kallas (det där systemet vi har i kyrkan att alla har några individer/familjer som de har ansvar att besöka och hjälpa. Våra hemlärare brukar ge mig sakramenten/nattvarden varje månad eftersom jag inte kan gå på kyrkans möten.) Han frågar om Mikael är hemma, räcker fram en present och jag blir glad och tacksam. Så omtänksamt! Sen säger han att det finns en present till. Och runt hörnet kommer en grupp på kanske 15 personer bestående av unga män, unga kvinnor, systermissionärer, ungdomsledare, församlingsledare. De sjunger julsånger och ger mig en god pepparkaka att mumsa på och en clementin. Jag kan inte låta bli att sjunga med. Att sjunga psalmer med andra är en av sakerna jag saknar mest från kyrkan. Tipp tapp räknas kanske inte som julpsalm, men Stilla natt satt där den skulle!

I paketet ligger en generös present och när telefonen ringer så fort jag stängt dörren och öppnat kartongen, och när Mikael hör mig svara gråter jag och säger Det har precis varit folk här och sjungit och gett oss presenter och jag är alldeles rörd.

Så mycket godhet! Och att jag klädde på mig och redan stod upp och nog hade dragit en borste genom i alla fall halva håret så jag inte behövde skämmas när jag öppnade dörren, det var också en liten del av underverket som kallas jul. Underverket i detaljerna.

Jobbigt??

På två dar har jag läst, eller rättare sagt sett rubriker, om först Carl Philip som tycker det är jobbigt att vara annorlunda, och sen Märtha-Louise som också tycker det är jobbigt att inte vara som alla andra.

Jag är på lite dåligt humör för att jag har ont i nacken och magen, men hur jobbigt kan de ha det? ALLA tycker det är jobbigt att vara annorlunda, och ALLA är annorlunda dessutom. Men att vara kunglig och beklaga sig över att man har det jobbigt tycker jag inte är särskilt snyggt.

De kungligheter som får klaga på sin situation är såna som Will och Harry som förlorade sin mamma. Eller hon den spanska frun vars man hamnade i fängelse för förskingring (tror det var hon som är kunglig, inte han).

Men att ha likadana problem som alla andra, men att ha pappa kungen och hans pengar och räkmackelivsstil på plussidan, tycker inte jag ger skäl att beklaga sig.

Kanske är det inte kungligheterna som har klagat utan blaskan som snedvred deras ord. Man vet aldrig.

Fast å andra sidan, här sitter jag i ett varmt hus och har tänder som går att tugga min goda spaghetti bolognese med, och jag är ju bäst i världen på att klaga.

Och det finns ju alltid nån som har det värre. Ska ingen utom den enda människan på jorden som det är mest synd om ha rätt att tycka att deras liv är jobbigt? Dum fråga, den är ju inte ens retorisk.

Mera Nobel faktiskt

Dagen efter Nobelfestligheterna är det en fest till, för i princip kungafamiljen och pristagarna tror jag. Vet dock inte säkert om eller vilka av pristagarnas familjer som får vara med, annars är det ju en rätt intim middag!

Vi har i alla fall fått se fler klänningar och jag är supernöjd. Madeleines är Elie Saab tror jag och hon har haft den förr men jag minns inte i vilket sammanhang.

Grönt är skönt

Och snart kommer Ivanhoe, det är väl på Nyårsafton, och den här klänningen flirtar verkligen med svunna tider. Tror det är en Valentino.

If you're feeling blue...

... remember you are the daughter of a King.