Vem behöver 101? Ja, förutom dalmatiner då.

Härom dagen köpte Mikael en ny ugnstermometer, ja, en sån man stoppar i köttet. Den förra hade typ fastnat på 300 grader. Han köpte den på Jula. Men så skulle han göra nåt annat som hade med pengar att göra och så stämde det inte på kontot. Då visade det sig att uttaget från Jula hade varit på 2 000:-. Han fick tag i påsen och kvittot och såg att de hade dragit för 101 stycken ugnstermometrar. (Och för den delen att siffran per termometer inte heller stämde.)

Och både han och jag blev lite skrämda över att man bara stoppar i kortet i läsaren oavsett vad kassörskan säger att beloppet är. Om hon nu ens hade sagt siffran.

Så med tanke på dagens benont, så diagnosticerar jag kassaapparaten med me; en pytteliten sak kostar skjortan. Pay up, dude!

P.S. Oskar har börjat säga dude. Fy vad roligt. Fast det roligaste är fortfarande Bellas Get a haircut, for Pete's sake. (Och det är lite roligt vad de än säger, bara för att det är på utrikiska. Som barnbarnen, som kan säga Jeg vill ikke, och det lockar till fniss.)