Nån ringde min man kl 22.25. Från USA. Det hade med jobb att göra. Han sov, kan tilläggas. Mikael alltså, inte den som ringde. (Fast det hade kanske varit en förklaring...)
Mikael bad inte vederbörande att fara å flyga, det hade jag gjort om nån väckte mig. Och ändå ska han upp lite efter tre och köra till Arlanda. Jäpp, så snäll hade jag inte varit. Hade i alla fall sagt ett litet Are you mad? eller kanske bara Are you serious? eller I am in Sweden. It's after 10 pm here. Have you heard of Europe?
Men första gången min gamla danska förälskelse ringde mig, på typ juldagen kl 09, hade jag fortfarande nyvaken, skrapig röst. Han frågade om han väckte mig och jag förnekade det. Såklart. Idag ger jag onda ögat åt den som väcker mig eller försöker besöka mig före kl 18. Dels behöver jag inte göra mig till för Mikael, dels är jag så dålig nu att det inte på några vis går att släta över så att jag verkar normal. Äntligen, som man säger.
Fast jag säger också ÄNTLIGEN! den dag jag har fått i mig det där cancergiftet och blivit normal. Hjälp, vad jag ska gå upp tidigt då. Före lunch varenda dag :)
2 kommentarer:
Har du glömt den där Stockholmstypen som ringde hem kl 3 på natten och ville prata med dig (när du fortfarande bodde hemma)och JAG HÄMTADE DIG SNÄLLT! Jag var väl så lättad över att det inte var nån katastrof att jag inte tänkte klart.
Men om jag hade varit M så hade jag sagt till amerikanen att klockan var så mycket att jag sov. Så kanske han tänker efter före nästa gång.
Folk.
modren
Men stäng av telefonen om natten människor. Man kan ställa in de viktigaste numren så de kommer igenom.
Skicka en kommentar