Vilken dag

Den här dagen var jobbig. Så att ta nattpiller och skriva lite i hälsodagboken och sen lägga mig (ja!!) kändes efterlängtat.

Men tjugo minuter efter intag av Ipren har jag ont i magen. Precis som igår.

Om det bara vore feber och allmän smärta som jag tog den för så kunde jag väl byta till bara Alvedon.

Men min huvudorsak är för migränen, som med en veckas undantag har hållits på en fantastiskt låg nivå sedan jag började med daglig dos ipren. Just idag är jag slut inte bara fysiskt utan också emotionellt, så det känns inte jätteroligt att tänka att jag nog måste sluta ta dem pga ont i magen. Det får jag alltid vid långvarig användning av anti-inflammatoriska. Har tänkt Vad bra att jag inte har fått ont i magen! Det är också därför jag fått celebra istället, för att den ska vara snällare mot magen. Men vem lurar jag, den har aldrig haft den minsta lilla effekt. Vanliga ipren däremot har hjälpt mig supermycket. Jag orkar inte tänka på hur det är att ha svåra migränanfall hälften av tiden, och andra halvan vara utslagen av medicinerna och försöka hämta mig från senaste anfallet. Jag börjar känna i min kropp sen avgiftningen att jag inte vill äta triptaner annat än i undantagsfall. Och om jag då inte kan minska varken frekvens eller intensitet med ipren, så blir det mesta så svåra anfall att jag inte står ut obehandlad. Det är inte tillräckligt heller, säger man på min neurologmottagning. Ju tidigare man stoppar anfallet, desto mer fullständigt stoppar man det, dvs då kommer det inte tillbaka. Jaja, det här är deppiga tankar, trötta tankar mitt i natten, med en nacke som låter som hundra lösa ben när jag rör mig, och känns som en stålskena sitter på varje sida om ryggraden istället för smidiga, töjbara muskler. Fy, jag får inte ha såna här dagar. Jag pallar det inte.

Mitt hopp står nu till att jag får komma till den nya me-mottagningen och att jag kan få hjälp med sånt här. Före me hade jag migrän totalt kanske fem gånger, nu kan det bli fem dagar i veckan. Så migrän är migrän, men behandlas också till viss del genom att behandla me:n, precis som sömnen.

Nä, fy, idag var en tung dag att vara sjuk. Och jag gråter så lätt idag, och det gör så ont i huvudet, vilket jag ingalunda behöver just nu.

Nej, just nu behöver jag en kram. Jag ropade hit Mikael förut idag och frågade om han kunde komma och krama mig. Men nu behövs det igen. Så även om ni inte har läst detta än, så har jag stulit en kram. Tusen tack, och det känns faktiskt genast bättre.

Så länge jag inte tänker en enda tanke på me eller mitt liv. Så jag glor på bloggar och installationen, Facebook och pittoresk och hoppas att John Blund kommer tidigare ikväll. Jobbigt också att somna strax före sex på morgonen när man velat sova sen tio. Det är minitortyr. Men jag avslöjar aldrig det hemliga lösenordet! Jag har nämligen glömt av det!!!!! Så ni kan move on, sömntorterare, jag har inget åt er.

Godnatt och kram!!