Tog kometen på tur till apoteket idag. Körde långsamt genom kyrkogården och insöp luften och tittade på snödropparna. Det var ganska mycket folk på kyrkogården och precis vid grindarna möter jag en liten familj med mamma, pappa, barn. Den lille pojken cyklade på en trehjuling, men när han fick se mig, eller rättare sagt mitt fordon, sa han andlöst: Vad fin!!!
Det log jag länge åt.
Ibland är barns oskyldiga inställning just den rätta.
5 kommentarer:
Vad härligt! <3
Vi vuxna kan också bli bättre på det där. Häromveckan sa jag till en kvinna som såg alldeles fantastisk ut när hon skred in i affären (själv var jag klädd i träningskläder och hade håret i en tofs) att hon såg just fantastisk ut. Det märktes att hon blev väldigt glad och hon gick därifrån med ett stort leende. Det är lika roligt att ge äkta komplimanger som kanske är lite oväntade som att få dem. :)
Vad duktig du är som kommer ihåg att säga det du tänker. Det har jag helt glömt av. Det ska jag börja träna mig på igen! Tusen tack för påminnelsen <3
Vad vore livet utan små barn?
modren
Ibland tror jag min enda världsförbättrande gärning är att ta ett varv på stan med en supersmajlande ettåring. Leenden smittar, men leenden och förundran hos små barn är extra smittsamt.
Gillar supersmajlande ettåring!!
Skicka en kommentar