Somnade inte förrän halv sex imorse och vaknade vid tio. Fyra timmars sömn är inte kompatibelt med den här kroppen, och jag ber om ursäkt, det är många som får mindre än så. Men för mig är det kris nu. Tror jag vaknade av magknip, men det verkar inte vilja utspela sig några förlösande scener i badrummet. Så en timme senare är jag megaspeedad och har magont och _måste_ sova, det värsta läget. Om jag tror att jag inte kan somna, vilken det känns som i kroppen när paniken växer nästan mot min vilja, för jag vet att panik är kontraproduktivt. Nu har jag glömt vad jag skulle säga. Magen och adrenalin, jag är så vaken i huvudet att det liksom sprutar omkring grejer därinne, tankar, känslor, rädsla, panik, trötthet, hur ska jag stå ut om jag inte somnar, jag kommer att bli så matt att jag bara gråter när det här hysteriska gått över. Jag begriper mig inte på adrenalin, varför får jag en adrenalinrusch när jag har sömnbrist? Tror kroppen att jag ska få klara mig på detta? Om kroppen bara lutade sig tillbaka med händerna knäppta bakom huvudet, så kunde jag meddela att jag tagit en stilnoct till och två melatonin och räknar med att somna om. Inser i efterhand att jag skulle köpt lakrits eller huva, katrinplommonjuice. Bara för att mitt Mg kom på posten igår löser ju inte det alla innevarande problem. Men jag har det någotsånär under kontroll. Men det blir svårt om du håller på så här och är hysterisk. Är inte redo att gråta än. Inte efter 20 års otillräcklig sömn. Nej, lugna dig så kan jag fixa det här. Jag tänker försöka somna om. Lyssna på min röst, den är lugn och vilsam och du känner dig behagligt avslappnad. Du sjunker djupare och djupare ner i din vila och alla dina muskler har slappnat av och kroppen är tung och lugn... Världen är skild från dig, du behöver inte bekymra dig för nåt, bara andas djupt och lugnt.
Jag slutar nu, så ni inte råkar somna med ansiktet i lunchtallriken. Men om ni gör det, kan ni mail mig en bild/video så, som vi kan glädjas åt. Undrar ödmjukast
Er
Anja.
8 kommentarer:
Vi kommer över med maten om du inte orkar komma hit.
modren
Du beskriver det så klockrent, sån plåga att inte sova, och paniken som rusar i kroppen trots total utmattning. Hoppas på bättre natt inatt, för oss båda och alla, stor kram❤️
Läser din blogg allt som oftast. Ibland känner jag en sådan ömhet för dig. Du är så rak och ren. Fy, det här blev lite svårt att förklara på ett bra sett. Kram Lena
Oj, såg detta först nu. Men det gick ju ändå. Tusen tack!!
Tack Mireille. Förfärligt att du känner igen dig. Detta önskar man ju inte ens Mats Reimer... Men i igenkännelsen blir vi ju också varandras stöd. Kram! Sov gott! <3
Tack, Lena! Jag tror jag förstår vad du menar och jag uppskattar oerhört att du säger det. Att vara öppen är mestadels naturligt för mig, men ibland tänker jag att jag inte är klok som skriver si eller så. Då blir inlägg som dina extra värdefulla. Att veta att jag skapar förståelse och värme mellan människor med det jag skriver är många gånger det som håller mig uppe de dåliga dagarna. Så tusen tack! <3
Tack, Lena! Jag tror jag förstår vad du menar och jag uppskattar oerhört att du säger det. Att vara öppen är mestadels naturligt för mig, men ibland tänker jag att jag inte är klok som skriver si eller så. Då blir inlägg som dina extra värdefulla. Att veta att jag skapar förståelse och värme mellan människor med det jag skriver är många gånger det som håller mig uppe de dåliga dagarna. Så tusen tack! <3
Tack, Lena! Jag tror jag förstår vad du menar och jag uppskattar oerhört att du säger det. Att vara öppen är mestadels naturligt för mig, men ibland tänker jag att jag inte är klok som skriver si eller så. Då blir inlägg som dina extra värdefulla. Att veta att jag skapar förståelse och värme mellan människor med det jag skriver är många gånger det som håller mig uppe de dåliga dagarna. Så tusen tack! <3
Skicka en kommentar