Jag har konkurrens

Alltså, hundstackarn är dum som ett spån, förstår till exempel inte att man kan gå i skuggan om man är varm. Men hon fattar andra saker oerhört bra. Till exempel har hon slutat skälla utanför min sovrumsdörr och väcka mig. Men idag var jag vaken med dörren stängd, men knäpptyst, och det fattade hon skillnad på, och gnällde lite och ville in. Mikael var nämligen och klippte sig men jag hörde skrapade ljud utanför och trodde att han ställde fram utemöblerna. Vanna låg som vanligt så nära mig man kunde komma, lagom skönt med 26 grader i sovrummet. Men sen flyttade hon sig till hörnet av sängen och spetsade liksom öronen, men bara halvt om halvt. Några minuter senare höjdes beredskapen ytterligare, och sen hördes nyckeln i låset. Jag vet inte om hon hör honom eller luktar honom, hur som helst så fattar hon när han är på väg. Ibland vill hon inte hoppa ner från sängen själv, för hon får inget bra landningsgrepp med klorna på parketten, och då är hon drama queen och vill bli buren. Men idag hoppade hon livligt och jag överdriver inte när jag säger att jag tror hon flög 1.5 meter i luften. Hjälp, vad hon älskar Mikael.

Efter en liten stund satte Mikael sig i tv-fåtöljen med skinka och brieost. Han hann inte mer än sätta rumpan på tyget förrän hon har skjutit sig själv upp i hans knä och står med nosen en centimeter från hans mun eller näsa eller vad det är hon vill åt. Sen kör hon sin lilla ritual, går ett varv i hans knä innan hon lägger sig i en ring, tittar uppfordrande (men dyrkade) på honom och petar på hans hand med tassen. Klia mig. Reagerar han inte så petar hon igen. Och när han kliar henne så börjar hon stöna av välbehag. När han tröttnat och vill äta är hon däremot helt förlamad och han får lyfta över henne i soffan.

Detta händer så ofta. Och hon kan inga tricks, förstår inte att bry sig om andra eller jaga katter eller ens leta efter döda råttor i skogen. När de andra hundarna i området skäller på varandra sitter hon orörlig och stirrar i fjärran. Inget bekommer henne. Tills någon ringer på dörrklockan, då blir hon som besatt.

Hon har sina små rutiner.

Undrar om den känslan jag har när jag ser på Vanna är samma som Gud har när han tittar på mig. "Hon har sina små rutiner".