Självmord

Robin Williams tog sitt liv. Han hade alkoholproblem och depression.

Så idag skriver många på fejan inlägg om självmord och depression. Det finns mycket åsikter.

En skrev att självmord aldrig är rätt, inte löser nåt, är själviskt osv. Jag kan i teorin hålla med om det, även om det är dålig och okänslig tajming att säga det just nu eller "till" Robin Williams.

En kvinna kommenterade att hon fortfarande var arg på den familjemedlem som tagit sitt liv för 12 år sedan. Självmord är säkert ett av de svåraste dödssätten att förlika sig med för familjen.

Kvinnan hade barn med depression och hon säger varje dag till dem att happiness is a choice. När jag hör det vill jag att barnen ska omhändertas. Man ger inte en deprimerad skulden över depressionen genom att säga att de kan välja att vara lyckliga. Så fel!!

En kille sa till artikelförfattaren (som verkade ganska okänslig inför folks lidande och tyckte bara att självmord var dåligt, fel, och nåt man skulle välja bort) "Så bra att man bara kan välja bort självmordstankar. Så om jag har kvar några trots att jag väljer lyckan, så är det mitt fel. Depression drivs av skuld, så det är ju perfekt."

Vi med ME har väl kanske som regel snarare än undantag blivit bemötta med den felaktiga ståndpunkten att vi bara ska ta oss samman och sluta känna efter så mycket. Folk förstår inte, har jag förstått. Den som inte vet nåt om depression förstår inte allvaret i det och kan tycka att de också borde välja lyckan bara istället.

Jag tycker självmord är fel val. Det är ju faktiskt ett val, eftersom man måste göra nåt för att dö mer än att bara önska det. Men hur mycket det är ett val eller personens enda tillgängliga utväg är inte nåt som vi kan veta om andra. Jag har själv haft en depression och det som förvånade mig mest var inte djupet av de ledsna känslorna, det hade jag förväntat mig med den sjukdomen, utan hur det kändes som om nån hade bytt ut min hjärna. Jag kände inte igen mig eller mina tankar. Jag visste teoretiskt att jag forfarande trodde på Gud, men jag kunde inte känna hans inflytande eller kärlek i mitt liv. Teoretiskt sett älskar en far sina barn, men jag kunde inte känna det. På samma gång upplevde jag inte att jag längtade efter att få känna så igen, utan det fanns helt enkelt inte. Guds kärlek var helt avskuren från mig. Och det är en stor sak för en troende att inte känna Gud längre.

Många med depression upplever, förutom känslomässig tomhet och djup nedstämdhet, även skuld och värdelöshet. Depression är en psykisk sjukdom, och inbegriper inte bara ledsnad och förlust av livshopp. Lika väl som vissa schizofrena kan uppleva sig förföljda, känner deprimerade sig vid vägs ände. Jag säger inte att depressionen tog Robin Williams eller någons liv, för självmordet måste till syvende och sist väljas. Man blir inte smittad av självmord och döden är oundviklig. Men på samma gång vet vi inte vad de som begår självmord tänker och känner. En frisk person inser att barn behöver sin mamma, även en sjuk sådan. Men en deprimerad kan på fullt allvar tro att hela världen får det bättre utan hen. Tankarna är fel, men personen som är deprimerad kanske inte förmår gå utanför sig själv och bedöma sanningshalten i det de känner och tror.

Jag har aldrig blivit självmordsbenägen på riktigt. Men jag har önskat mig att dö, har åtrått det hett! Detta var för cirka sju år sedan när jag inte hade sömnmediciner som funkade, och jag blev nog faktiskt lite galen på riktigt av att inte sova på lång tid.

Det sägs att deprimerade personer ofta vaknar klockan fyra på natten. Så visst är det en psykisk sjukdom, som också för med sig fysiska symptom och problem.

Jag säger ändå att självmord inte är en bra idé för någon. Men vi kan absolut inte sätta oss till doms över någon som helt och fullt är så desperat efter att få slut på sitt lidande, att de inte kan frammana goda minnen, goda tankar, och tro att de nånsin ska känna så igen.

Ett självmord är säkerligen inget lättvindigt och enkelt beslut. Vi måste få tycka att självmord är något dåligt i teorin, samtidigt som vi absolut inte får tro att de som begår självmord alltid kunde tänka klart och var medvetna om omgivningens reaktioner.

Så ifall depressionen tog hans liv, om han nu har blivit fri, det säger jag inget om. Vi vet inte vad han tyckte och kände. Allt som hans familj förtjänar är kondoleanser och kärlek.