Människor

Robin Williams är visst död, 63 år gammal. Det stod för övrigt att han dog på tisdagsmorgonen lokal tid. Fast det har ju inte blivit tisdag än i LA, det är 6 1/2 timme kvar. Jaja, det är väl inte det viktiga, men tänk om all information i media är lika opålitlig. Han ska i alla fall ha lidit av svåra depressioner på sistone, stod det att hans agent sagt. Han begick kanske självmord, tror polisen.

Det är lite chockerande när nån så känd dör för tidigt. Man tror ju att man vet hurdan han var, bara för att han har gjort flera sympatiska roller. Men det är lika tragiskt när vem som helst dör. Eller som nu, när 300 000 människor har evakuerats i Indien pga översvämning. Och inte att förglömma, vår lilla storbrand här i Sverige. Livet är skört.

Sen läste jag nåt i stil med: Folk som säger hur bra de har det kan man vara säker på att de inte har det så bra. Med kärleken menades det. Min ungdomskompis S sa att hon blir lite galen på när folk pratar om hur kära de är i sin man på sociala medier. Jag kan hålla med. Fast jag brukar ofta skriva om Mikael, i alla fall här. Jag säger ju inte att jag älskar honom för att jag vill hålla uppe en fasad, eller övertyga andra om att han är en fin människa, inte en psykopat.

Men så fortsätter jag läsa i blaskan som rapporterade om Robin Williams. Där har Camilla Läckberg gått på biopremiär med andra kändisar och sin nye pojkvän. Han hade instagrammat att han så fram emot att "på bio med älsklingen Camilla Läckberg". Så vrångt, att berätta om sitt förhållande för massa okända människor på instagram. Kändisvärlden är så konstruerad.

Robin Williams död, Camilla Läckberg pussas. Och åsikter om bägge har jag på grund av deras yrkesutövning. Visserligen är jag för snabb när jag bedömer folk och saker, men att kändisar är var mans egendom är underligt. Fast de flesta kanske vill det. Annars skulle de väl inte gå på kändismingel och berätta om sin partner med för- och efternamn.

Ser fram emot att fira bröllopsdag med älsklingen Mikael Olergård. Jodå.