Man kan inte slå världen med häpnad varje dag.
Det tror jag är bra att komma ihåg. Även om man slår världen med häpnad från till exempel en scen varje kväll, finns ändå baktanken där att allt man gör inte kan vara slående. Ibland är man rentav rädd, misslyckad, orolig, frustrerad och ofullkomliget. Ja, varje dag då.
Ibland går tiden åt till att bara vara, ibland till att bara gråta. Så är det.
Och med tanke på att solen har gått upp, klockan är tretton minuter över sju och byggjobbarma nere till höger redan har börjat jobba, så inser jag att jag hade rätt i att jag, för att jag gjort för mycket idag, inte kan somna på natten. Tog en handfull tabletter, Alvedon och magnesium till och med. Nu måste det ske, annars blir tisdagen en för jobbig dag. Eller så kan jag inte göra en grej jag längtat efter länge. Jaja, går det så går det. Nu ska jag försöka inreda i minnet. Det är lättare på pinterest. Men nu tänker jag natta mig å det seriösaste. Har en kelig hund i sängen. Ifall hon knör på mig och stinker hund (she does) så får hon inte vara nära mig. Jag har ju rent fascistiska sömnrutiner. Mer om det en annan gång. Idag har vi prao på sömnfabriken. Börjar med ögonbindel, öronproppar och en kudde under armen, om exakt NOLL minuter, d v s NU.
4 kommentarer:
Det är synd att det är så mycket roligare att helt grandiost tro att man är ämnad för storverk.
Fast fallet är ju mindre om man sänker förväntningarna på sig smula.
Huset på spiken, Sara! Och att du använde grandiost :)
Mitt dagens klokord kommer faktiskt från Michael Douglas. Läste i tidningen att han haft mkt äktenskapsproblem men att han och frun hittat tillbaka till varandra. M D (69) menar att det handlar om ett uppvaknande:
"Förr tog jag mina närmaste för givet och lade all energi på att göra ett gott intryck på främlingar. Jag tror det är viktigare att försöka imponera på dem som är en närmast i livet."
Personligen skulle jag vilja byta ut "imponera" mot "glädja". Har inget behov av att imponera på min familj. Men vill däremot gärna glädja dem, ofta, ofta. Ju mindre energi man har till buds, desto viktigare blir det att använda den på sina närmaste.
Härlig insikt medan man ännu lever!
modren
Hmm, måste i all ödmjukhet erkänna att just termen "grandios" har nämnts i mitt sammanhang vid ett eller annat tillfälle, av en eller annan terapeut. Så den låg liksom nära till hands. Takes one to know one, säger jag!
Skicka en kommentar