Brasse Brännström är död, blott 69 år ung. Det är som mina föräldrar. De är inte färdiga för döden. Men man vet inget om morgondagen.
Mamma har berättat för mig hur det låg en handlingslista på köksbordet när jag var fyra. Jag "läste" nåt av orden, men mamma hade inte lärt mig läsa, så hon trodde det var ett sammanträffande. Men sen pekade hon på ett annat ord, och jag kunde läsa det också. Så tydligen hade jag lärt mig själv att läsa, och eftersom mitt favoritprogram var just Fem myror är fler än fyra elefanter, så var det inte helt långsökt. Jag älskade verkligen Magnus, Brasse och Eva. Min klasskamrat Evas pappa tecknade nån av serierna, men jag minns inte vilken. Och så var det nån som hade en sävlig berättarröst, tror det var den som skulle lära en prepositioner, för "tåget åker in i en tunnel" gick i ultrarapid, tyckte jag.
Och ja, folk dör. Man blir aldrig mer densamma.
Däremot såg jag i nån nätblaska hur en kvinna skulle leda sin cykel över gatan på ett övergångsställe och blev påkörd av en man vars körkort var indraget och som körde en bil som var avställd. To add insult to injury blev hon också hemskickad från sjukhuset med en oupptäckt spricka i höften.
Den föraren tänker jag på. Dels ska han kanske rösta. Jag bävar för demokratin. Sen kan man ju tycka synd om honom. Har han alkoholproblem, är han fartdåre, lite narcissist? Jag tycker alltid mest synd om offret, men offer kan ha många skepnader.
Idag fick jag mig en McFeast. Jag hade faktiskt längtat efter det. Men så gott var det ju inte. Men lite spännande ändå att vara ute med Mikael och äta. Stackarn satt där med sin sallad och sin cheeseburgare utan bröd. Jag är inte redo än. Måste bli det!!
Har också köpt ett par nya jeans och ett par svarta byxor. Det där med att beställa 25 par jeans på ellos och skicka tillbaka dem jag inte gillar låter för jobbigt. Nu provade jag nåt dussin och det var illa nog. Däremot köpte jag mig ett par vinröda strumpbyxor som jag ser fram emot att ha på mig! Och innan vi gick spillde jag tandkräm både på skjortan och jeansen. Jag brydde mig inte utan lufsade iväg. Jomenvisst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar