Inatt hade jag först ett helt anfall av frusenhet, när jag låg och skakade under dubbla täcken och med vetevärmare. Några timmar senare vaknade jag och var svettblöt, och lakanen också. Tydligen är kroppen inte så duktig på temperaturväxlingar. Vi har 24,3 grader i sovrummet, men mina fötter är ändå isbitar under täcke och filt.
Jag har ju klagat ordentligt på dagar i sommar när den enda platsen som har varit behaglig var duschen. Och nu trivs jag fortfarande bäst i badrummet för där har vi golvvärme. Sa jag att mina fötter är isbitar.
Men är det möjligtvis så att man blir lite nostalgisk när en årstid går mot sitt slut? I alla fall om sommaren sjunger på sista versen.
Jag hänger i alla fall inte med riktigt. Kanske får börja med jacka. Och sluta med sandaler. Fast jag har inte riktigt lust än. Jag är faktiskt inte klar med den här sommaren än. Jag måste inte bada eller sola, men det är skönt med kjol och kortärmat. Vill sitta ute och läsa tidningar ett tag till. Vill behöva solglasögon i alla fall två veckor till. Snälla?
2 kommentarer:
Det är sällan man är nostalgisk när vintern är slut!
Håller med. Det har då aldrig hänt mig ;-)
Skicka en kommentar