Såg nåt ögonblick på en grej på fejan som handlade om hur man blir rik, fast långsamt. Typ att lära sig hur man verkligen blir ekonomiskt framgångsrik. En av punkterna var att man inte skulle koncentrera sig på att make money utan att make things. Disney sa att de inte make films to make money, they make money to make more films.
Det var väl klokt och så. Men jag är inte i närheten av några miljoner. Jag kan överleva och det tackar jag regeringen för, men jag har köpt två par byxor idag och de är det första som jag inte har köpt på ebay eller tradera på flera år. Och ändå får jag lite panik nu. 600:- är mycket pengar för mig. Och hela vår utflykt idag var impromptu. Så jag tänker: hoppas jag räknade rätt och jag har råd med det här! Lika mycket tänker jag nu: Det är inte värt det att gå i en affär om man mår såhär efteråt!!
Men det var inte det det skulle handla om. Jag är ju inte principiellt emot att folk blir rika. Om Bill och fru Gates utrotar mässlingen är det ju ett fantastiskt sätt att använda sin rikedom, och såklart ens bevisligen goda förmåga att få saker att hända.
Men en av rikemanspunkterna lät såhär:
Tänk inte på att tjäna en miljon, tänk på att hjälpa en miljon.
Det var inte meningen att man skulle tolka det som gör, men jag gjorde det ändå.
Och varje person man hjälper, är en lyckligare person. Tänk om man kunde komma ihåg att det är så man ska bemöta folk, jämt. Kassörskan på vårt hemköp önskar en alltid en trevlig kväll. Nu har jag hört det ett par gånger och finner mig så snabbt att jag kan svara Å, tack detsamma!
Tänk om man hade som mål, inte att tjäna en miljon, utan att hjälpa en miljon. Tanken är svindlande! Och underbar.
Och jag tycker inte eget beröm luktar illa, så kan ni inte skriva nåt ni gjort där nån blev glad/tacksam/hjälpt? Det är ju såna nyheter jag vill konsumera, inte Aftonbladet.
4 kommentarer:
Eftersom jag verkligen gillar att känna mig förträfflig så är jag själv i allmänhet den som blir gladast vid mina hjälpinsatser. Eftersom jag dömer andra efter mig själv har jag kommit fram till följande: för att vara verkligt altruistisk får jag lov att be någon om hjälp och sen visa min tacksamhet. Som tur är behöver jag rätt mycket hjälp nuförtiden, så jag gissar att jag ligger här och sprider glädje för fullt.
Du har nog rätt. Den svåraste tjänsten att utföra är den altrustiska man gör från soffan. Well done och tack för att du berättar.
Förra nyårsafton satt vi och spånade på vad vi ville göra om vi hade en miljon kronor. Jag sa att jag skulle glädjas åt att hjälpa en massa människor att bli glada genom överraskningspaket. Ett varje dag skulle jag skicka. Minst. (För övrigt är det nog uppmuntran jag är bäst på om du nu vill veta.)
Ja, det är du verkligen bäst på, Monnah!
Skicka en kommentar