Mindfulness

Mindfulness kommer från buddhismen men är inte religiöst. Det handlar om att man ska leva i nuet. Vi, eller jag kan ju säga jag, lever ofta i framtiden -- tänker på när jag ska ta ut kometen på tur, när jag ska duscha, när det kommer folk, när vi ska handla mat och vad jag vill ha då. Med min sjukdom måste man planera rätt minutiöst för att man ska kunna knö in en aktivitet i det aldrig sinande flödet av soffliggande.

Det är också lätt att tänka på den avlägsna framtiden, den där jag är frisk, där mina syskon får barn, när Mikaels barn gifter sig osv.

Sen är det både lätt och frestande att leva i det förgångna. Om en människa pratar om saker de gjorde för 20 år sen, så förstår man att den människan kanske upplever att den tiden var livets höjdpunkt, och så har det bara gått utför sen dess. Det är ju trist. Jag försöker ha många olika erfarenheter i nuet, det gör det lättare att leva i det.

Igår åkte vi på spontanutflykt. Mikael ville ta ett simpass på Torvalla men vi var för sena. Han släppte istället av mig på Port 73 där jag svettades i provrummet över vilka byxor jag skulle köpa, ett par jeans och ett par svarta byxor hade jag tänkt mig. Under tiden hade Mikael varit på Jula, men var besviken för att han inte behövde köpa nåt.

På väg hem stannade vi på J:s McD, det skrev jag om igår. Utanför ser man en stor Sibavägg i nån terracottafärg. Det växer några klättergrönsaker där som är oerhört vackra. Jag kände mig glad som såg dem.

För att kunna leva mindfullt måste man komma ihåg det. Det är där det oftast faller för mig. Men härom dagen när jag tog kometen till brevlådan, körde jag så långsamt att jag hann se mig omkring istället för att bara kolla så jag inte krockar. Vägen hem är vacker vilken väg man än väljer. Massor med grönt på kyrkogården, världens vackraste rondell med mera.

Det ger glädje att leva i nuet, att se och upptäcka. Att inte ha bråttom.

Och för att tala emot mig själv ska jag nu säga att man också kan ha glädje av att ta ut framtiden i förskott. Om man som jag vet att jag ska hemifrån den 9 september, kan jag börja tänka på vilka kläder och skor jag ska ha. Jag kan glädjas åt goda nyheter två gånger.

Men det är däremot ingen vits med att oroa sig för nåt mer än högst en gång.

Jag fick brev från mammografin på SöS i veckan, och en halv sekund innan man öppnar det blir man lite skraj. Men man sliter upp kuvertet och ser att allt är som det ska. Sånt är det ingen idé att gå och bekymra sig för.

"Skjut inte upp till morgondagen vad du kan ha glädje av idag", stod det i dagens klokbok.

Jag brukar alltid ta ut roliga saker i förskott. Varför inte njuta av dem två gånger, eller ännu fler?

Men då måste man också våga. Våga tänka tanken att trots att man tagit ut glädjen för det i förskott blir det kanske inget av det, just nu. Men det tål man. Man vet att man har en framtid smockfull av små vackra upplevelser, lukter, syner. Och ljudet av bra kramen under fötterna. Det lär vi få uppleva många gånger till! Förutom ni som bor i Göteborg och mest har slask. Fast då hade jag köpt ett par supersnygga gummistövlar.

Just nu är jag inte säker på vad jag ser fram emot, lax tror jag, men jag är å andra sidan ohemult nöjd med tingen som de är. Solsken genom fönstret, liggsårsmadrass i sängen. Kan man ha det bättre?