Jag har inte dyslexi, jag kan stava, men jag har blivit blind med åren. Ja, alltså, inte _blind_ men ni fattar. Kognitiva problem. Ber om ursäkt för den stundtals bristande stavningen här på bloggen. Kan inte hålla på och rätta utlagda inlägg heller, för jag antar att de kommer upp som nya i feeden då, om det är nån som läser så.
Men apropå be om ursäkt så märkte jag härom dagen hur jag för inte första gången sa till Mikael: Du har det inte lätt med mig, du. Jag tänker inte övertala honom att tro det, så nu jag har slutat säga så.
Dessutom har jag slutat med godis.
Fast jag har ätit Gott och blandat ikväll. Visste inte att Mikael hade köpt igår och jag blev överrumplad av skålen. Så jag åt några. Jag börjar sluta imorgon igen.
Annars är jag glad som vanligt, och sur som vanligt. Jag lät med berått mod bli att tvätta håret fast barnen skulle hit, för att jag inte orkade. Det är inte så lätt att låta fåfängan förlora mot klokheten.
Och så har jag haft migrän igen, kanske vädret.
Fast det riktigt sura är att jag är febrig och öm och allt jag har gjort är att sitta på en stol.
Jag blir så sur på den här sjukdomen. Den är helt värdelös.
Fast jag ska väl inte klaga. Jag har inte feber varje dag.
Bara när jag sitter på en stol.
Argh!!
1 kommentar:
Bra där om att inte övertyga maken att man är en börda, klart man ska göra tvärt om, är man exhausted but fabulous så är man! På med tiaran bara!
Skicka en kommentar