Politik...

Igår, eller vilken dag det nu var, skrev jag lite försiktigt i nån me-grupp på fejan att för dem av oss som är gifta är det ju nej direkt till hemtjänst. Trots att Mikael har flera sjukdomar själv ska han ta hand om mig och sköta hela hushållet själv. Hade vi varit sambo hade vi fått hemtjänst, likaså om vi var särbo. Så, ska vi som tycker att det är en vits med att lova varandra att leva ihop hela livet drabbas negativt ekonomiskt? Tydligen, eller i alla fall vad gäller hemhjälp. Vi bor ju bara på 53 kvadrat och klarar väl oss utan hemtjänst, men det är inte idealiskt. Om Mikael hade haft ett jobb att gå till istället för som nu när han gör mycket av jobbet hemifrån, så hade det varit sju resor värre.

Hur som helst, för alla gifta med me osv så är det på samma sätt, att maken ska göra allt. Det kan ju bli svårt med flera barn och ett hus, som inte dammsugs på tio minuter . Jag tycker det är jättebra med rut, och hade gärna haft en. Så jag skrev i nån me-grupp på fejan att vi som har svår me ska tas om hand av våra makar, och då är det bra med rut, och jag hoppas vi får behålla det.

Då fick jag mothugg av varierande slag. Det var lite tråkigt, för jag tiger still när de andra pratar politik. Tydligen beror det på vilken politisk åsikt man kommer med, om den är välkommen i gruppen eller inte. Så jag både tappade sugen och blev ledsen. Hur kan man tycka att det är rätt att ens me-systrar och -bröder inte ska få hjälp när vi är sjuka? Det är ju folk i gruppen som drabbas, hur kan man inte bara vara glad för det, utan också bli sur på mig när jag påpekar det? Det här är i alla fall min blogg och jag säger vad jag vill.

I dagens Västerhaningeblad hade alla kommunala partiledare fått svara i stort på varför man skulle rösta på dem. En person sa att ingen som kan jobba ska behöva gå på försörjningsstöd. Det håller jag verkligen med om. Men då fortsatte personen med "vi måste ställa krav och erbjuda arbete i näringslivet...". Ska staten gå till företag och säga nu tvingar vi er att anställa den här personen för hen har inget arbete. Ni har inga pengar att anställa någon, så vi tvingar på er den här personen, som kanske eller inte kan något som ert företag har nytta av. Men det blir bra för Sverige.

Jag dånar! Staten löser ingenting genom att tvinga företag. Att sänka arbetsgivaravgiften för unga däremot, så att företagen VILL och KAN anställa fler, det funkar däremot. Men när har tvång nånsin skapat en miljö av tillväxt?

Jag fattar verkligen inte hur en del tänker, eller inte tänker. Det låter ju jättebra att folk som inte har jobb inte ska gå på socialbidrag utan arbeta. Jag har i många år tyckt att de som får socialbidrag ska användas i just det offentligad tjänst, som rast- och skrivvakter på skolor, som läxhjälpare, på äldreboende som promenadkörare, matningshjälpare, sällskap, i kommunen som papperssorterare, postförberedare, och personal i kiosker och caféer. Som cykelbud.

Men att tvinga företag att anställa personer som inte kan jobbet och som de inte har råd med, hur kan nån tro att det ska få Sverige på fötter?

Vem var det som sa att det negativa med socialismen är att till sist tar alltid andras pengar slut.

Jaja, vi får det Sverige vi förtjänar.

Och det är det jag är rädd för.