Jag har drabbats av en allvarlig sjukdom. Den är också förknippad med viss stigma och blir inte sällan sedd som ett skämt av både läkare och medmänniskor.
Men jag kan, som nyligen drabbad, säga att det minsann inte är nåt skämt! Sjukdomen är svår och jag önskar den inte åt nån.
Den kallas hypokondri.
Fast allvarligt skämtat så är det inte så lätt just nu. Dels har jag haft så många problem med kroppen i så många år, och jag har aldrig tagit dem på allvar, för oftast är de inte skadliga, bara irriterande. Men när Rob dog så insåg jag att alla faktiskt ska dö av nånting. Och huvudvärken jag har haft i en månad, det kan vara hjärntumör. Magontet som kommer varje kväll kan vara cancer, liksom den konstiga smärtan i foten som inte har gått över på många månader (min kusin Madlén fick ju nån ovanlig sort som satte sig i foten). Det är faktiskt inte så lätt. Varje dag är ju en dag närmare Slutet.
Tjena!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar