Tyvärr syns det där att jag inte är så bildad och kulturell som jag inbillar mig. Har nog inte läst en endaste ryss. Möjligen en Gogolnovell eller kanske Anna Karenina, men jag minns inte säkert. (Och ändå hade jag Brott och straff i nån kurs på universitetet. Öppnade den dock inte. Sjuk, och ni vet...)
Jag brukar i alla fall känna igen litteraturnobelpristagarens namn, så dock icke i år.
Dessutom kan man se på Goodreads att jag läser en bok på ungefär två månader. Jag har för hög prestationsnivå, litterärt sett, för att vara helt nöjd med att det syns. Särskilt som den senaste boken jag läser är en Grisham, som jag dessutom (50 sidor in i boken) upptäcker att jag redan har läst. Inte så avancerat. Och ändå så långsamt.
Och ändå så fort jag kan.
Men den som inte är så avancerad och snabb är ändå värdefull. En som har guldmedalj i att springa och får MS och hamnar i rullstol, inte är den personen plötsligt mindre värd? Vi är inte våra ben, eller våra böcker. Det är så mycket att komma ihåg här i världen. Fast just det borde man aldrig glömma bort.
P.S. Faktiskt är The Associate bra, den här gången ockå.
Däremot minns jag med viss rödfärg i ansiktet att jag på vår bröllopsresa för tre år sen läste en Läckberg-bok (första och sista) och en Dan Brown (varken den första eller sista!!). Men nu har jag kommit ut. Jag gillar litteraturens motsvarighet till en Toast Skagen.
3 kommentarer:
Läs ryska deckarserien av Boris Akunin. Jättebra och cool, känns smart men inte för tung. Historisk dessutom. Finns på biblioteket.
Tack för tipset, Marie. Rysk deckarserie låter oväntat och spännande!
Och kag skulle läsa massor den här sommaren, men av det blev det noll och intet. Kanske i vinter?
Skicka en kommentar