"Har man en stark insida klarar man sig med en svag utsida." (fri tolkning av japanskt ordspråk)
 |
| Källa; Bilden har dock inget samband med texten |
In- å utsida
Läste en sån übersmart sak på fejan förut idag:
"Har man en stark insida klarar man sig med en svag utsida." (fri tolkning av japanskt ordspråk)
Just nu känns det inte som om insidans styrka är starkare än utsidans svaghet, men jag förstår att det är så. Annars hade de här 18 åren med sjukdom slutat mycket annorlunda än där jag är nu. Jag är ju trots allt lycklig, ändå. Trött, lite rädd men lycklig.
"Har man en stark insida klarar man sig med en svag utsida." (fri tolkning av japanskt ordspråk)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej! Jag har hittat en ny blogg :) Har inte hunnit att läsa så mycket än men kan känna både sorg och skratta mycket igenkännande. Du låter som jag, handlar :) svamlar, mm mm Jag läste om dej på RMEsidan idag o nu är jag här. Jag tror själv att jag har ME, hade aldrig hört om det förrän för 5 v sen, sen har ja läst så mycket ja har orkat, och det har hänt mycket. Jag har aldrig under min tid som sjuk,11år gjort så mycket för att få komma(ofta rinner saker ut i sanden) till en som kan ställa diagosen, Gottfries. Detta känns LIVS viktigt för mej, och jag ska få komma dit!! Det är med blandade känslor. jaja iallafall så kommer jag att följa din blogg så när du svamlar om nätterna efer du tagit en nannis så kanske ja svarar nåt tokigt när ja har tagit min. En liten kort histora om en sån sak. För några år sen, så hade jag glömt att skriva på en lapp till min dotter som var till skolan (högstadiet). Hon kom till mej och sa det just när ja höll på att somna, så ja gick upp och skrev under :) sen på morgonen så utbröt en diskussion mellan son och dotter- Vem har skrivit på den lappen , du kan inte förfalska mammas namntäckning! - Det har jag inte heller!! Ja ska säja till henne sen. På eftermiddagen när dom kom hem så pratade vi om det hahhaha jo jag hade ju skrivit på men det hade sett ut som en 3åring skrivit och med fel hand och den hade hon gett till läraren och ingen hade ifrågasatt det. Ja detta blev rörigt men att hålla tråden på igång på rätt sätt kan va svårt. TAck för din Blogg den fick mej båda att bli glad och fundersam.
Tack, Gittan! Rolig historia om namnunderskriften. Skrattade igenkännande. Hoppas du trivs här på bloggen :) Anja
Skicka en kommentar